*****
Att jag inte är någon stor evangelist kanske de flesta av som läser min blogg har klurat ut. Jag grubblar och problematiserar hellre än förkunnar och proklamerar. Kanske är det därför jag har så svårt att prata om Gud. Att Gud är grundton som genomsyrar mitt liv - och förhoppningsvis min blogg - snarare än något (Någon) jag pratar om jämnt och ständigt. För att citera Franciskus:
Predika alltid, om så krävs - använd ord!Kan jag då predika på andra sätt än genom att använda ord på en blogg? Jag menar, gester och kroppsspråk går ju helt bort. Att visa på prioriteringar som jag gör av pengar och tid? Kanske, men samtidigt så blir ju en blogg ett väldigt selektivt och subjektivt urval. Förvisso så funkar det att predika genom bilder, videor, mm. Och bilder har jag ju plockat in en hel del genom åren (även om det varit glesare med dem på senaste tiden), men videos har jag inte använt så ofta...
För att vara brutalt uppriktig mot er - det jag är rädd för är att jag låter tron bli ett socialt projekt för mig mer än en Levande Verklighet. För vad lönar det sig att visa upp en "fin" yta om jag inte lever upp till det själv? Nej, jag tror på genomskinlighet i den här frågan. Det är bättre att ni ser hur det är ställt, och sen får ni tro vad ni vill om det.
*****
Och för att följa upp "statistiken" från förra "Vart tog Gud vägen?"-inlägget. På de senaste 35 inläggen har jag ökat mina taggar:
- "Gud" från fyra till tio,
- "Jesus Kristus" från tio till femton,
- "den Helige Ande" från fyra till fem
- och skapat "Fadern" vilket har fått en tagg.
2 kommentarer:
Finfint skrivet
Jag grubblar och problematiserar hellre än förkunnar och proklamerar. Kanske är det därför jag har så svårt att prata om Gud.
Det där känner jag igen mig i, förbehåller gudspatet åt mina nätdebatter, bloggandet och Humanistnätpolarna, det bara blir så. Kyrkkaffet på söndagarna kan också bli filosofiskt, med en hel del utredningar med diverse församlingsmedlemmar.
En ateistnätvän undrade om det kunde vara möjligt för en intellektuellt hederlig person att få komma in i himlen, alltså en person som endast försanthåller det han känner goda skäl för att försanthålla. Det fick mig att fundera.
Nu är inte alla fråga "är-frågor", utan vissa är "bör-frågor", om levnadsregler, osv, men ändå, om en person känner att han/hon skulle ljuga om h*n sade att h*n tror att Gud finns, då är det väl ärligare att inte låtsas/ljuga.
jag tycker att du verkar ha en helsjysst balans i dina "predikningar" (blogginlägg, iaf så passar de undertecknad, som också går i sådana funderingar.
Får utöka mina böne-inlägg och funderingar som jag har.
mvh
/Cecilia
Ps. det är inte säkert att andra kristna blogagre och medmänniskor har ett bättre kristet beteende än vad du har. Så länge du känner att du tar ställning till vardagsfrågor som möter dig, människor som behöver hjälp, och har ett rikt gudstjänstliv, så ser jag inte varför det måste vara en massa bedyranden och utsmyckningar i allt du säger i din vardag till dina medmänniskor "Oh, jag ber rosenkransen varje kväll" "Oh, jag ska med på den och den pilgrimsfärden", "Oh, men din åsikt i denna fråga är en hädelse" kan låta lite stressigt att höra, men om du ber bordsböner eller aftonböner etc, så är det lika bra, bättre än att inte be alls eller att ljuga om att man ber en massa rosenkranser som man egentligen inte ber.
Hmm....får utveckla mina tankar vid senare tillfälle Ds
Då låter det som om ni har mer intelligenta kyrkkaffen än vad jag brukar hamna på.
Den där frågan om intellektuell hederighet kan jag instämma i. Och det enda svaret jag känner mig något tillfreds med - eller det svar jag hoppas på är sant - är det som CS Lewis presenterar i sista Narniaboken där Aslan säger: "allt det goda du har gjort för X, det har du gjort för Mig, och allt det onda som har gjorts i mitt namn, det har gjorts för [djävulen]". Måste gå att tillämpa på intellektuell hederlighet också!
Balansen svänger säkert över någon annan månad, så jag ser ingen större panik åt något håll :P
Låter lovande! Jag tar det som ett löfte =)
Skicka en kommentar