Vilken enhet önskar jag?

"Vilken enhet önskar du?", den frågan ställdes redan år 2008 av Andy. Jag tänkte redan då kommentera den artikeln - eller snarare besvara själva frågan - men tiden gick och helt plötsligt är vi nu inne i 2010.

Andys inlägg rör sig framförallt i kontrasterna mellan organisatorisk enhet och hjärtats enhet. Min åsikt om den kontrasten berörde jag i ett långt inlägg här. För att sammanfatta det kort: Jag anser att ropet efter enhet kommer från gräsrötterna inom Kyrkan. Folk från alla kyrkor möts, längtar och ber efter en djup, fullvärdig enhet. Hade strävan efter enhet kommit som ett tvång "ovanifrån" (i detta fall = från någon världslig hierarki eller makt), så hade jag kunnat hålla med om den skiljelinjen. Men att som nu somliga gör när de försöka motarbeta det jag ser som ett bönesvar tycker jag mest är beklagligt.

Det jag menar illusteras tydligt av den frikyrkliga mentaliteten i Sverige. Jag må förvisso vara ovanligt ekumenisk och mångkyrklig, men många med mig upplever det som självklart att välja vilken (fri-)kyrka man engagerar sig i när man flyttar till en ny ort snarare utifrån församlingens atmosfär och kyrkans läge, än utifrån någon viss etikett. Vi anser oss vara kristna punkt slut. Etiketten blir oviktig och ointressant. Och när etiketten blir ointressant, skulle vi då inte lika gärna gå samma på ett mer konkret sätt utan att det ska behöva bli ramaskri av historiska skäl? Vi beter oss redan som om vi vore ett...

Både Andys inlägg och Dagen-artikeln jag länkade häromdagen förutsätter en uttalad inriktning av att ekumeniken numera handlar om "enhet under påven". Jag ser inte detta som något att få skrämselhicka över (men å andra sidan är jag kanske ovanligt positiv till Katolska Kyrkan för att vara protestant), medan däremot Katolska Kyrkan å sin sidan snarare drar åt gränserna för vad som är "tillåtet" istället för att sträcka sig ut och omfamna de protestantiska närmanden som finns.

I någon mån tycker jag att det ekumeniska samarbetet har kommit så långt som det går att komma på den samarbetes-väg som man har valt. Det skickas information mellan kyrkorna, det är ekumeniska bönesamlingar, det byts prediksstolar, olika sociala upprop samordnas, osv. Vad mer kan vi uppnå utan att börja diskutera fördjupade samarbeten, samarbeten som i längden kommer leda till en organisatorisk enhet!

Så vilken enhet önskar jag? Jag vill ha den fullkomliga enheten såklart! Som Jesus själv bad om: "Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss" (Joh 17:21a). Och om vi är fullkomligt enade till ande och sanning, varför ska vi då ens vilja hålla oss kvar vi olika världsliga kyrkostrukturer och -samfund?! Att den enheten även inkluderar jordens största kyrka snarare borde vara en självklarhet än något som en bekännande kristen förfasar sig över tycker åtminstone jag är självklart...