Apropå fasta och söndagar

Var i kyrkan idag - vilket i och för sig inte är helt ovanligt i och med att det är söndag. Men det serverades semlor till kyrkfikat. Hembakta semlor. Vilket är väldigt, väldigt gott. Men kanske lite ovanligt i och med att det är fasta nu. Länge sedan det var fettisdag.

Jag lät mig dock väl smaka och "rättfärdigade" det hela med att "en kristen aldrig fastar på en söndag". Varför? För att alla söndagar är påskdagar - uppståndelsedagar. Festdagar. Och så fällde jag kommentaren:

"Jag gillar söndagar. Jag kan ha söndag hela veckan".

Mycket effektiv metod så här i fastetider...

Fast om jag ska vara ärlig så kanske själva principen med att ha "söndag hela veckan" (det vill säga att slippa fasta från sötsaker och så vidare) är att missa själva poängen med fastan - och det kan ju få ödestigna konsekvenser. Att missa målet är ju själva urdefinitionen av synd...

SR: Därför är mörk choklad bra

Vem har sagt att alla nyheter är dåliga och inga nyheter är bra nyheter? De borde läsa denna nyhet från Sveriges Radios Eko från den 10 november om varför mörk choklad är bra. Ett litet tips så här i novembermörkret. Annars fungerar säkert skidåkning (snön gör novembermörkret mycket ljusare) också bra. Eller både och för all del! Kost och motion ni vet.

Kanelbullens dag

Kanelbullens dag? Är det verkligen något att uppmärksamma? Är det inte bara ett kommersiellt jippo som fötts av marknadskrafterna för att få oss att lägga massor med pengar på att (ärligt talat!) köpa ohälsosamma bullar.

Å andra sidan kan man se det som Hembakningsrådet skriver på den officiella hemsidan:

Dagen instiftades av Hembakningsrådet, för att vi ville fira vårt fyrtioårsjubileum. Syftet var att hylla vår hembakartradition genom att lyfta fram ett traditionellt och älskat bakverk. Och att skapa en tradition som alla kan delta i.

Nu finns det förvisso också kommersiella krafter (Nordic Sugar, en sockerproducent) bakom hembakningsrådet enligt wikipedia, men å andra sidan - vad finns det inte kommersiella krafter bakom i dessa dagar?

Oavsett kommersiella krafter eller ej så är kanelbullar gott! Men får jag välja själv så äter jag hellre hembakta istället för färdiga från affären. Tyvärr blir det nog bara köpebullar för mig i dag. Om jag inte orkar göra en insats efter jobbet förstås...

Bordsbön

Citerar en bordsbön från bloggen HerreGud & co:

O God, to those who have hunger, give bread;
and to us who have bread, give the hunger for justice.

Eller på svenska (egen översättning):

Käre Gud,
till de hungriga - ge bröd
och till oss som har bröd - ge hunger efter rättvisa

Köttfritt = fredagsfasta??

För ett tag sedan la jag upp ett gammalt länk-inlägg angående frikyrkliga tankar kring församlingen. Detta är ett annat gammalt inlägg som legat halvfärdigt och grott i min bloggmyllebank ett bra tag nu, men som jag tänkte det var dags att dela med mig av. Så läs och kommentera!

*****

Teija tog i april upp den katolska traditionen med köttabstinens på fredagar, vilket är ett sätt att påminna sig om att fredagar är Jesu dödsdag. Ett mycket lovvärd tradition kan jag känna.

Personligen är jag dålig på att fasta - vare sig det är fastetid eller bara vanlig fredag - men just den här traditionen att avstå kött har jag prövat och haft som "fastetradition" under den stora fastan inför påsk i två-tre år. Tyvärr känner jag att jag missar målet ganska kraftigt när jag lagar vegetariskt istället för "vanlig" mat. Varför? Till en början kände mig ganska grön på den vegetariska sidan av kokkonsten, vilket gjorde att jag tänkte till lite extra när jag lagade vegetariskt, och därmed kändes det också lite festligare än när jag bara slänger ihop en köttfärssås eller steker korv på ren rutin. Nu har jag blivit lite mer van vid det vegetariska köket, men istället för övergå till att kännas som mer fasta har mina vegetariska rätter nu istället fått en naturlig plats i min kokkonst som ett bidrag till en totalt sett mer variationsrik kost helt enkelt.

Ett annat problem som uppstår är att fredagsmiddagen, åtminstone i min familj, har kommit att bli något av veckans stora festmåltid. Veckan är slut och det är värt att fira med god mat, sås och ett glas vin. Samt efterrätt såklart. Så kanske vore det smartare att övergå till att äta "torftigare" i allmänhet snarare än vegetariskt, och på så sätt bli ett tydligare sätt att markera långfredagstemat för mig själv (men hur gör jag då med de fredagar då jag äter hemma hos min familj?).

Nej, inte ens det tror jag riktigt hjälper mig. Själva kombinationen att äta sig mätt men ändå påstå att man fastar rimmar illa i mina öron. Fasta är för mig att avstå helt eller delvis - att äta en halv portion av en kötträtt skulle kännas mer som fasta än att äta en fullstor portion av något vegetariskt - från mat (eller annat som tar upp min tid och energi, som internet...) och att helst lägga den tiden/energin på bön, bibelläsning eller dylikt istället.

Och om jag skulle vända på konceptet - att äta vegetariskt sex dagar i veckan och fira med att äta kött en enda dag (då på söndagar såklart) - så skulle det kanske ge kötträtterna mer av en festmåltidsstatus, men skulle det lösa grundidén att få fredagar att kännas som fastedagar? Nej, det skulle ju i så fall verkligen bli vardag...

I Taizé "firar" man fredagar som en minilångfredag med att plocka ner korset och låta folk krypa fram till det och be vid det. Grundidén om att uppmärksamma fredagar som Jesu dödsdag är densamma, men handlingen en annan. Kanske är den här traditionen - hur den nu skulle gestalta sig i min hemmiljö - lättare att ta till sig för mig? Eller är det att göra det väldigt lätt för mig?

Kolhydrater är också bra!

Att det pågår en debatt om hur vi ska äta - eller snarare vad vi inte ska äta - kan väl knappast någon ha undgått. Är det fett eller kolhydrater som är boven bakom samhällets övervikt? Bantings- och diettipsen säljer som smör i solsken.

Det finns en logik bakom att vara försiktig med kolhydrater, då socker kan omvandlas till fett i kroppen, men inte tvärt om. Å andra sidan så står hjärnan för en mycket stor del av vår energiförbrukning, och hjärnan kan inte förbränna fett utan måste ha kolhydrater.

I förrgår, den 26 juli, publicerade SvD en artikel om att "kolhydratätare var smalast" i en kanadensisk studie. Enligt studien är det optimalt att äta mellan 290 och 310 gram kolhydrater per dag, motsvarande 47-64 % av dagligt energiintag. Vilket är i linje med vad livsmedelsverket rekommenderar, nämligen 50-60 %. Å andra sidan uppstår då frågan hur jag ska veta hur jag kan kontrollera att jag äter 290-310 gram kolhydrater per dag. Införskaffa matvåg och miniräknare? Börja bokföra allt jag äter på dator i ett tabellsystem med olika kolumner för kolhydrater, fetter, proteiner, m.m.?

Själv tror jag i grund och botten på att äta en allsidig och varierad kost, med mycket frukt och grönt. Tänk tallriksmodellen. Gammal som gatan kanske, men nog fungerar den och är betydligt mer överskådlig än exakta antal gram hit eller dit?! Och vad gäller godis, kakor, osv., så är Viktväktarnas princip "du får äta allt, men inte jämnt" ganska sund. Gör skillnad på vardag och fest!

Romresan: kort sammandrag i ord och bild

Fortfarande påverkad av pilgrimsvandringen till Gamla Uppsala och beväpnad med "Lilla pilgrimsboken" (samt en väska med kläder och min kamera) begav jag mig den 17 juni ut på min resa till "den eviga staden" med tanken att ska jag nu besöka Rom och alla dess kyrkor så kan jag lika gärna försöka bibehålla pilgrimsattityden snarare än att bara vara "ännu en dryg turist".


På flygplatsen möttes jag av Jacob, som pluggar i Rom och som jag skulle få bo hos under veckan. Vi gick ut hårt redan nästa dag med kyrkbesöken. Jag slutade dock räkna antalet kyrkor vi besökte efter två stycken (kom senare på att jag vid det laget egentligen hade hunnit med tre kyrkor!! Ursäktar min dåliga matematik med att de två första låg på samma plats).

Ambitionen att besöka "alla Roms kyrkor" kom dock snabbt på skam. Jacob påstod att det fanns kanske runt 500 kyrkor i Rom, och även om det blev ett antal kyrkor per dag så var jag vid veckans slut inte ens uppe i 100 st.


Vad vi däremot hann med var att se de sju pilgrimskyrkorna eller vallfartskyrkorna (San Pietro in Vaticano, San Giovanni in Laterano med sitt fristående baptisterium, Santa Maria Maggiore och San Paolo fuori le Mura, Santa Croce in Gerusalemme, San Lorenzo fuori le Mura och San Sebastiano fuori le Mura), Tre Fontane (platsen där Paulus blev avrättad), Panteon, med flera. Både Que Vadis-kyrkan och birgittinernas kyrka var dock stängda, så trots att vi var utanför så fick vi aldrig se insidan till dessa.

Min ambition med att se det mer som en pilgrimsresa än en turistresa kom väl dock lite på skam. Fast att det kan vara så svårt att vara pilgrim när man springer i massor med kyrkor per dag övergår mitt logik, men så var det i alla fall. Tyvärr...


Av det antika Rom så var Via Appia Antica, Colosseum, Palatinen, Marcelloteatern och Forum Romanum självskrivna. Likaså diverse torg, fontäner, obelisker och statyer. Och pyramiden! Det moderna storsvulstiga Vittorio Emanuele-monumentet kändes i jämförelse ganska intetsägande...


Utöver sight seeing så hann både pasta, pizza och en middag med några glas vin avnjutas i trevligt sällskap av några av Jacob studiekamrater.

Vad som gjorde starkast intryck på mig är svårt att säga. I början var jag inte jätteimponerad av Rom, men allteftersom dagarna gick så växte den i mina ögon. Några saker jag kan ta upp är:

- Lateranen med sitt baptisterium (se bild ovan). Det värmer min baptistiska sida att se med egna ögon att även katolska kyrkor kan ha en äkta dopgrav (om än torrlagd) och inte enbart en dopfunt.

- Den guidade turen på Via Appia Antica som Wilhelm, en av Jacobs vänner bjöd på, även om vi bara hann tom San Sebastiano innan resten av turen till muren regnade bort (är ju typiskt att välja enda dagen med riktiga åskregn för att promenera längs en gata där det inte fanns några kyrkor eller dylikt att söka skydd i, även om San Sebastiano erbjöd skydd för det värsta regnet).


- Mässan i Santa Susanna ("hem för engelskspråkiga katoliker i Rom"). Jag har varit i katolsk mässa några gånger förr och tycker oftast det är helt okej, men den här gången så var mitt vanliga grums "Katolska-Kyrkan-är-en-dum-kyrka-som-inte-låter-mig-få-del-av-nattvarden" betydligt starkare än vanligt. Hade jag haft lättare för att gråta så hade risken varit mycket stor att jag gjort det, redan som det var nu så var jag på vippen. "Saliga de som är kallade till lammets måltid". Ja, och...? Vi som inte får komma då!? Dum kyrka!!

- Katakomberna. Imponerande! Tyvärr blev den guidade turen väldigt kort och utöver Sixtinska kapellet var detta enda stället där fotoförbud rådde...