Bokrecension: Ireland - A novel

"Ireland - A novel" är skriven av Frank Delaney och utgiven 2004 av Time Warner Books. Mig veterligen finns den inte översatt till svenska, men går att få tag på både från Bokus och Adlibris i engelskt original Den är 468 sidor lång. Någon egentlig kapitelindelning saknas, men det går hyfsat bra att göra paus i läsningen, då berättelsen gör "paus före nytt stycke" (eller hur jag nu ska uttrycka det) till och från.

Bokens handling ("ramberättelsen" om man så vill) utspelar sig kring två personer: en kringvandrande berättare ("a Storyteller") och en pojke. De möts som hastigast i början av boken, men ganska brutalt skiljs deras vägar snabbt åt. Sedan får vi följa pojken, Ronan, genom hans uppväxt och hur mötet med Berättaren påverkar hans liv. Hur hans liv blir ett sökande efter Berättaren och ett återberättande av berättelserna.

Invävt i denna ramberättelse är nämligen ett antal av Berättarens berättelser, alltifrån förantika historier med smak av istid via hur Irland blev kristnat av St Patrick till det moderna Irlands frigörelse från den brittiska överhögheten. Somliga berättelser rör "stora" händelser som påverkar hela landet, andra är "mindre" berättelser som är lokalt förankrade. Somliga berättelser kanske kan klassas som historiska återberättelser, andra är mycket mer legendbetonade. Tillsammans målar de upp en bild av den irländska historien och den irländska folksjälen.

Berättelserna tar en kors och tvärs över hela den gröna ön, från det ena grevskapet till det andra. Rörigt skulle kunna tänkas, men i och med att en Irlandskarta är infogad på pärmens insida med alla grevskap och deras huvudstäder utmärkta, så går det mycket lätt att hänga med i vändningarna.

Jag köpte "Ireland - A novel" när jag var på Irland för första gången (aug 2004) på rekommendation av expediten när jag frågade efter "en typisk irländsk bok". Men sen blev den stående i bokhyllan för att läsas "senare". Åren gick, men "senare" kom inte. Inte förrän jag och min kompis bestämde oss för att det var dags att se andra halvan av den gröna ön i somras. Tyvärr hann jag inte läsa ut hela boken innan vi åkte, men ändå så hade den hunnit ge mig några inblickar i de irländska mentaliteten och några platser att titta efter i guideboken.

Ifall "Ireland - A novel" är en bra (i betydelsen "vetenskaplig, faktagranskad, korrekt") introduktion till irländsk historia kan jag inte objektivt säga utifrån att ha läst boken, då irländsk historia inte är det som belyses mest i den svenska skolan. Spontant skulle jag ändock säga att det är ett hyfsat representativt populärhistoriskt urval. Man får en känsla och ett intresse för irländsk historia helt enkelt. Och - inte minst viktigt! - en trevlig lässtund.

Lord of the Dance

Vi är nu inne i stilla veckan och för den som vill meditera över Jesu liv och lidande, utan att orka läsa hela Bibeltexten gång på gång, kommer här en bra musikalisk sammanfattning av händelserna:



Och ja, jag vet att jag har länkat till den förrut, men jag tycker fortfarande den är genial!

Bön från Irland

Lord,

Help me live this day,

Quietly, Easily,

To lean upon Your great strength,

Trustfully, Respectfully,

To await the unfolding

of Your will,

Patiently, Serenely,

To meet others,

Peacefully, Joyously,

To face tomorrow,

Confidently, Courageously.

Bön av benediktinnunnorna på Kylemore Abbey, Connemara, Co. Galway, Irland.

Se mer på http://www.kylemoreabbey.com.

"Saints and scholars" - om irländska kloster

Irland omtalas ofta som "the country of saints and scholars" ("landet av helgon och lärda", eller hur skulle vi översätta det till svenska?), och det syftar då tillbaka på den tid då Irland var ett land med kloster vid varje flodkrök (i det närmaste). Och kloster på den tiden var ju platsen för de lärde och fostrare av helgon. Det sistnämnda är förhoppningsvis fortfarande sant, även om det numera finns sekulära läroplatser som skolor och universitet. Och boktryckarkonsten har ju som bekant gjort böcker och därmed kunskap tillgängligt för alla, vilket inte var fallet innan dess.

När jag var på Irland sprang jag på tre kloster, två ruiner och ett levande. För att förvirra lite extra tänker jag omnämna dem i motsatt ordning till jag besökte dem, hoppas ni står ut ändå:

Det sista av dessa tre var en anonym ruin i en liten fiskeby norr om Dublin. Nu åkte jag bara förbi utanför med buss (guidad turistresa), och hade inte möjlighet att stiga av och undersöka platsen närmre, men kvar stod bara en förfallen kyrka (vad jag kunde se) - hur kan det ha blivit så? Jag menar - att klostret revs kan man ju skylla på reformationen, men själva kyrkan?? Var skulle lokalbefolkningen fira sin gudstjänst efteråt?

Det andra var Clonmacnois - kallas bl.a. för "mellersta Irlands största turistattraktion" - ruinerna av ett keltiskt kloster grundat av St Kieran (alt. stavning Ciaran) på 540-talet och som förblev ett levande, irländskt (dvs utan större inflytande från någon av de mer välkända fastlandseuropeiska ordnarna, t.ex. benediktiner, dominikaner och fransiskaner, något de är mycket stolta över) kloster i nästan exakt 1 000 år, innan det förstördes av naturens stormar och människors stormningar på 1540-talet. Bland dagens ruiner kan man se två rundtorn, tre högkors, en katedral och (åtminstone) sju kyrkor, en stor kyrkogård, osv. Ett slott och ett nunnekloster finns utanför området för munkklostret.

Clonmacnois blomstrade framförallt under 700-1100-talen, då mängder av värdefulla manuskript producerades och de tre irländska högkorsen restes. Under samma tidsperiod härjades klostret av inhemska kungar som lät mörda bröderna samt av vikingar som ett flertal gånger brände och plundrade klostret. Av högkorsen är "Cross of the Scripures" det mest välkända, vars sidor pryds - precis som namnet antyder - av olika bibliska motiv, t.ex. ett motiv av Jesus med Petrus och Paulus samt ett motiv av domedagen. Runt klostret fanns även en by/mindre stad med gissningsvis upp till 3 000 invånare.

Båda dessa kloster har förblivit ruiner trots att de irländska katolikerna återigen har makten på Irland, något jag måste erkänna att jag blir rätt förvånad över. Om man vill bygga upp sitt eget land igen, vill man då inte också bygga upp det som en gång i tiden byggde upp landet?

Det första av klostren, Kylemore Abbey, är ett benediktinkloster och drivs av nunnorna som internatskola för flickor. Om jag säger som så: jag tycker väl hela idén med internatskolor är lite suspekt - "småbarn" ska bo med sina föräldrar, inte på internatskolor! - men om jag hade haft möjlighet att läsa där så hade jag DEFINITIVT tackat 'Ja' utan att tveka en enda sekund! Så otroligt vackert!!

För att sammanfatta lite: jag såg inte speciellt många levande kloster på Irland, men kanske ligger dagens kloster på lite undangömda platser som turister inte passerar, så jag ska väl inte påstå att jag har någon direkt koll på antalet kloster egentligen. Men jag tror fortfarande inte att de är lika många som jag föreställer mig fanns där förr i tiden. För när man läser turistguider eller åker på bussresor så tycker jag att det finns klosterruiner överallt!

St Patrick

Som ni kanske har märkt är böcker en stor passion, men jag har även andra passioner här i livet (tro det eller ej!).

Till exempel är en av mina stora hobbies alltsedan barndommen att bygga pussel (som variation på samma tema så fungerar också lego, sudoku och korsord fint, men alfapet fastnade jag aldrig riktigt för).

När jag var liten kunde jag hålla på i en hel evighet och lägga samma pussel igen och igen och igen. Nu kanske jag lagt ner något av den "besattheten" och nöjer mig med att bygga samma pussel några gånger med ganska lång tid mellan varven (åtminstone ett halvår, oftast fler år). Men å andra sidan så är ju pusslen jag bygger nuförtiden betydligt större än de 25-100-bitarspussel som jag byggde på den tiden.

När jag var på Irland hittade jag detta (se bilden) underbara pussel med St Patrick och massor med keltiska mönster och kunde då inte låta bli att köpa det. Tyvärr fick jag bara tag på ett 500-bitars pussel, istället för det på bilden med 1000 bitar, vilket ju hade varit roligare! Jag menar bara att ett 500-bitarspussel bygger man ju lätt ihop på en kväll, 1000-bitars brukar i alla fall ta några dagar första gången man bygger det. Nåja...

Utöver Patrick-pusslet fanns det ett antal andra intressanta pussel, t.ex. St Brandon och hans kompanjoner i en fiskebåt på jakt efter Amerika, men när man reser så måste man ju orka bära packningen också, så det får väl bli en annan gång (eller till att önska sig som födelsedagspresent kanske??).

För er som inte vet så är St Patrick (mer folkligt även kallad "Paddy", med eller utan "St" före) "Patronsaint of Ireland" ("Irlands skyddshelgon", eller hur översätter man det till svenska?). Född i en romersk adelsfamilj i Skottland blev han år 390 e.Kr., endast 14 år gammal, tillfångatagen av irländska rövare och sedan såld som slav. På Irland tvingades han jobba som fåraherde på ett berg i grevskapet Armagh (det sydligaste grevskapet i dagens Nordirland). År 396 e.Kr. fick han en vision av ett skepp, varpå han flydde från ön. Efter diverse "strapatser" (ta det inte så bokstavligt), som bland annat inkluderade präststudier och biskopsvigning, återvände han 36 år senare till Irland som missionär efter en dröm liknande den Paulus hade innan han åkte över till Makedonien för att förkunna Kristus. Som missionär var Patrick framgångsrik och lyckades väl mer eller mindre omvända hela ön, grunda mängder av kloster samt fördriva alla ormar och Djävulen själv från ön för all framtid. Till på köpet sägs förklaringen av varför treklövern förknippas så starkt med Irland vara att Patrick använde den för att förklara treenighetens mysterium för irländarna.

Mer om St Patrick finns att läsa på svenska och engelska (mer utförligt än den svenska versionen och med mängder av länkar för vidare läsning) wikipedia. Observera att dessa texter är mer "vetenskapliga" (dvs kritiska inkl. självkritiska) än uppgifterna här ovan och nämner bland andra årtal än de tidigare nämnda. Ovanstående uppgifter är hämtade från förklaringen på kartongen till pusslet.

Irland - ett katolsk land?

Jag har alltid tänkt mig att Irland är ett katolskt land. Ett "ärkekatolskt" land till och med. Kanske inte det mest typiska exemplet på ett katolskt land - där slår nog Polen högre, kanske även Italien, men definitivt skulle jag nog nämna det på topp tre.

Fast nu när jag har varit där i elva dagar och gått på mässa i "den närmaste kyrkan" (alt. centrumkyrkan) tre gånger så har jag insett att alla dessa tre kyrkor tillhörde "Church of Ireland", dvs den irländska motsvarigheten till "Church of England". Dvs protestantiska kyrkor, inte katolska!! Helt utan avsikt blev det så. Eller snarare: helt utan avsikt från min sida, men tvärt om ett mycket medvetet resultat från den tiden Irland var en del av "United Kingdom of Great Britain and Ireland" och reformationen genomdrevs och katoliker fördrevs.

Likaså ser man gott om övergivna klosterruiner runt om på Irland. Kloster som överlevde vikingarnas plundringar i århundraden innan de blev stängda av britterna, och munkar och nunnor utslängda ifrån, ofta med våld. En historia som känns igen från den svenska reformationen.

Nå, för att inte måla bilden svartare (om det är det jag gör? Döm själva, men just biten om klosterruiner tycker jag själv är rätt tråkig så att säga) än vad den är, så kan jag lova att det även finns gott om katolska kyrkor i storstäderna, även om de flesta centrumkyrkor (vilket ju är de man som turist oftast ser) som sagt var är protestantiska. Nej, de katolska finns runt om själva stadskärnan, i "förorterna". I städerna bodde nämligen britterna - protestanterna - i de fina husen i centrum, och katolikerna fick nöja sig med att bo i de fattiga förorterna. Protestanterna tog över de fina, gamla kyrkorna i centrum och katolikerna fick bygga nya(?) i förorterna där de tvingades bo.

Detta har sin logiska förklaring i att när katolikerna fördrevs från sina hem så blev de inte fördrivna från ön. Det var irländarna för många och britterna för få för. Sant är att katolikerna hade det svårt och knappt fick äga något alls - hus, häst, osv - men emigrationen var oftast "frivillig". Frivillig i betydelsen att de inte slängdes på båtar av någon myndighetsperson, men samtidigt kanske inte "frivillig" i betydelsen att det var desperation som drev dem att överge sitt land inte vad vi kallar "fri rörlighet" idag...

Är Irland då ett katolsk land eller behöver jag ändra uppfattning? Enligt wikipedia så tillhör 91,6 % av den Irländska republikens befolkning den Katolska Kyrkan (och totalt sett sägs över 90 % av befolkningen gå regelbundet i mässa, men om det är katoliker och protestanter sammantaget, eller om det helt enkelt är alla katoliker som uppfyller mässplikten kan jag inte uttala mig om), så jag ska nog även i fortsättningen behålla uppfattningen jag har fått i skolan snarare än uppfattningen jag fick när jag var på Irland...

Tillbaka från Irland

Tillbaka från landet där samma grupp sjunger om Jesus, patriotism, sprit och kvinnor utan att folk reagerar över kombinationen!! Nu kan jag inte svära på att de har skrivit alla texterna själva - eller ens en enda av dem - men de har valt att sjunga dem och gruppen är lika berömd för alla kategorier av låtar.

Kanske vore något för somliga lovsångsband att fundera över? Inte för att jag menar att upphöja sprit och kvinnor eller något, men lite mer folklighet i kyrkan skulle inte skada...

Tillåt mig att presentera *trumvirvel*

The Dubliners:

Om Jesus: Lord of the Dance (i en helt annorlunda version, men med utskriven text)

Om Whiskey: Whiskey in the Jar

Mer sprit och lite tobak: All for me Grog

Om fylla och otrohet: Seven drunken night

Om kvinnor: Molly Malone och Spanish Lady

Om kärleken till en stad: The Town I loved so well och The Rocky Road to Dublin

Patriotism: Song for Ireland

Jag skulle kunna fortsätta i en hel evighet på detta vis och lista låt efter låt efter låt, men jag nöjer mig med dessa (tills vidare). Lyssna och njut!