Förra året uppmärksammade jag nobelpriset i medicin och fysiologi på grund av att det tilldelades den upptäckt som jag försökt skriva mitt specialarbete i gymnasiet om. I år vill jag uppmärksamma nobelpriset i kemi lite extra för det ges till en typ av reaktion som jag har använt mig av inte minst under mitt examensarbete på apotekarprogrammet.
Jag gjorde ett laborativt examensarbete där jag tog fram ett antal olika potentiella läkemedelskandidater mot hepatit C-viruset. Ett steg i mitt exjobb var en "Suzuki-Miyaura-reaktion", namngiven efter årets pristagare Akira Suzuki samt Norio Miyaura, enligt den generella reaktionsmekanismen ovan, där:
R, R' = "Resten av molekylen"
X = Halogen, i mitt fall en bromid
Pd = Palladium (grundämne)
L, Y = Ligand, dvs en typ av hjälpgrupp
B = Bor (grundämne)
Tycker ni det verkar vara avancerat? Nej, egentligen inte. Inte för mig som bara behöver tillämpa deras forskning i alla fall. Det jag gjorde var att "pytsa i" de två molekylerna (R-X och R'-BY2) som jag ville binda ihop (R-R'), pytsa i lagom mängd Palladium (PdL2) och lite bas för att få fart på reaktionen och sen köra allt i en mikrovågsugn (som ser lite annorlunda ut än den man värmer maten i, men som fungerar på samma sätt i princip) 15 min, och vips så var det färdigt! Härligt! Storslagen kemi behöver inte vara mer avancerad än så att använda - och det är en av orsakerna till att det är så storslaget!
"Telomerer och telomeras - vad är det?" löd titeln för mitt specialarbete i gymnasiet. Med fem års universitetsstudier i ryggen skulle jag knappast kalla det ett särskilt bra arbete, men men... Utifrån min dåvarande situation och (brist på) kunskapskällor så gjorde jag väl så gott jag kunnat. Nu har telomerer och telomeras blivit belönade med Nobelpriset i medicin och fysiologi 2009, och jag kan inte låta bli att känna den där stoltheten över att ha "upptäckt" något innan nobelpriskommitén gjorde (dvs belönade) det.Gissar att någon liknande känsla kan uppstå hos den som "upptäckt" en författare innan denna belönas med litteraturpriset...Kort sammanfattning:
Telomererna är markerade i grönt på bilden och skyddar resten av DNAt ("den egentliga arvsmassan") i kromosomen från att brytas ner. Telomeras kan förlänga telomerer i könsceller och stamceller, dvs celler som behöver kunna förnyas - delas - väldigt många gånger utan att ta stryk. Tyvärr så har även tumörceller - cancerceller - hög telomerasaktivitet.
Se även:http://nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2009/
