Nåde bönen...

...om den inkräktar på våra "dricka öl och vara social"-tider på kvällarna, våra välförtjänta lunchrastpromenader eller våra sov/snooze-stunder på morgonen! För att inte tala om utifall att någon skulle föreslå att bönen skulle kunna få inkräkta på våra mat-, TV- eller datatider!!

Eller...? Hur har vi det med prioriteringarna egentligen?

*****

Nej, usch och fy! Vad ska jag få sådana här dumma tankar ifrån! Tänk så mycket skönare det är att bara leva mitt liv som jag alltid har gjort utan att bry mig så mycket om än det ena, än det andra...

Vinnare i poesiutmaning

Mackan anordnade en poesiutmaning på sin blogg för någon vecka sedan, och jag slängde in en dikt jag skrev i nian som bidrag mest på skoj. Nu fick utmaningen tyvärr inte så många deltagare som den hade förtjänat, men i stenhård konkurrens så stod tillslut mitt bidrag som vinnare med motiveringen:

För en dikt som inte bara fångar känslan av tonår som ingen annan, utan även tonårsspråket Engelska.

Priset för denna vinst var en av tre böcker. Klurar fortfarande på vilken jag ska välja. Tills vidare kan ju även ni få ta del av vinnarbidraget och fundera över om jag gjorde rätt som satsade på naturvetenskap istället för en framtid som poet...

Life is boring
I’m depressed
Most time for homework
School takes the rest
Helping at home
Never see a friend
One hour to sleep
That becomes the end

PS. Och ja, jag minns att jag har sagt att jag inte skulle delta i fler bokutlottningar i bloggosfären. Har ju uppenbarlingen en tendens att vinna de flesta jag deltar i. Blir ju rätt pinsamt i längden. Ni övriga som inte vinner får väl trösta er med "Tur i kärlek, otur i spel. Otur i spel, tur i kärlek". DS.

Drömen om Messias, Konungen

I dag firar hela Kyrkan första advent. Ett nytt kyrkoår. Ett nådens år tar sin början. Och vi får börja på två platser. Delvis i Jesu ritt på åsnan in mot Jerusalem, på väg mot korsfästelsen. Men vi får även börja i judarnas dröm och föreställning om Messias. Kungen som skulle komma. Drömmen om en Messias som skulle "rida in och stråla som en Kung" föreställer i alla fall jag mig rimligen borde ha varit vanlig bland judarna. Och att denne Kung skulle kasta ut all främmande makt, att återupprätta det judiska riket. Att istället får ett spädbarn - i en krubba! - på halsen torde inte alls varit populärt.

Som Kyrka väntar vi på Jesu återkomst. Vi har just nyss firat kyrkoårets sista söndagar med teman som "Domsöndagen" alt. "Kristus Konungen". Jesu återkomst görs levande för oss. Och vi får tillsammans med judarna drömma om den gången då Jesus ska komma tillbaka och "stråla som en Kung".

Jag vet inte hur det är med dig, kära läsare, men jag tror bestämt jag behöver fundera lite mer kring detta med förväntningar på Jesu ankomst - adventus Domini = Herrens ankomst - det här året, den här adventstiden.

Ulf Ekman: Kyrkans väsen

Hänvisar vidare till Ulf Ekmans inlägg om kyrkans väsen. Det måhända innehåller fler frågor än svar eller proklamationer, men det sätter ord på mycket av vad jag själv har tänkt. Och ärligt talat så är det en av sakerna jag verkligen uppskattar med inlägget. Läs hela!, det är värt den tiden.

Några smakprov:

Kyrkan kändes mer som ett utanpåverk, som primitiva byggnadsställningar som kan rivas eller omarrangeras och som finns utanpå något osynligt som jag inte riktigt kunde definiera. Och som det inte var så viktigt att definiera heller. Det kunde ju se ut på många olika sätt. Här var jag ganska pragmatisk. Det var viktigare med budskapet om Jesus och människors frälsning.

[...]

Efter ett tag började jag upptäcka att förståelsen av kyrkan faktiskt är “den felande länken” i mångt och mycket av det kristna livet. Förståelsen av kyrkan ingår i själva evangeliets budskap och är den del av frälsningserbjudandet, inte bara ett yttre påhäng eller en senare konstruktion. Alltså, instrumentet som förmedlar frälsningen i denna värld är en ovillkorlig del av budskapet om frälsningen, inte bara ett omslagspapper kring gåvan.

[...]

[Det går] inte att skilja mellan Jesus och hans kropp. Det Jesus är och förmedlar, det gör han genom sin kropp och alla dess lemmar, som är kyrkan. Bristen på uppskattning av Kristi kropp kan i längden bli både självcentrerad och skadlig.

Hårdnackade och egensinnade

Med risk för att göra mig till ovän med alla kyrkliga läsare, oavsett etikett, av den här bloggen så vill jag kommentera ett fenomen som jag tycker mig ha observerat på internetfora och i bloggosfären:

Oerhört många kristna är hårdnackade och egenrättfärdiga. Eller för att spetsa till det ännu mer: "Trångsynta och egenkära". Det är endast den egna traditionen inom det egna samfundet som är det ultimata sättet att leva ut den kristna tron och/eller fira en rätt gudstjänst.

Några exempel som vi alla bör kunna känna igen, oavsett vilket sammanhang vi befinner oss i.

- Alla frikyrkor har antagligen sagt det någon gång i historien. Många frikyrkor, framförallt de som anser sig själva vara "radikala", säger det (åtminstone indirekt, dvs att är det inte det egna samfundet som är "optimalt" och "Guds gåva att rädda kristenheten" så är de andra kyrkorna åtminstone är "förkastligare" än just de själva) fortfarande.

- Svenska Kyrkan försökte tillsammans med svenska staten länge förbjuda alla andra former av kristenhet och religiositet än just den svenskkyrkliga varianten av kristendom. Den liberala majoriteten i Svenska Kyrkan idag försöker fortfarande tala om för alla andra kyrkor när de har fel och hur man enligt dagspolitiken bör se på både den ena och den andra frågan.

- Katolska och Ortodoxa Kyrkorna är minst lika egenkära. Inte minst traditionallister (aka "latinister" inom Katolska Kyrkan) klagar mycket gärna på hur förfallen praxis är även inom den egna kyrkan. Det är enbart de själva som håller fast vid det enda, rena och sanna sättet att göra allt på!

Varför retar jag mig så på dessa människor och kallar dem både hårdnackade, egensinnade och än värre saker? Därför att de representerar drag inom kristenheten som inte bara är främmande och obekväma för mig, de representerar något som är totalt olikt allt vad jag förstått om kristenhetens innersta väsen. Även om jag inte alltid förstår min broder eller syster så behöver jag åtminstone inte förkasta henne eller honom. Att förkasta - att döma - en medlem av Kristi Kropp är ju att garantera att även jag själv blir dömd. "Med det mått ni dömer...".

Vi har alla olika kallelser inom Kristi Kropp. Varje person har ett unikt bidrag. Även dessa som jag retar mig på. Genom att förkasta alla andra sätt utom mitt eget så hindrar jag delvis mina bröder och systrars tillväxt i Guds rike, delvis så hindrar jag mig själv att lära mig av deras kallelse, att anta den utmaning som de erbjuder mig. Dessutom så omyndigförklarar jag de som ledda av Anden, ogiltigförklarar deras sätt att vara kristna, deras unika kallelse i vår Herres rike.

Att jag retar mig på mina medkristna är självklart en del av splittringen. Huruvida det är värdefullt att jag skriver detta inlägg bör ifrågasättas. Men att förneka sanning är ju inte heller kristet, så låt oss försöka se sanningen i vitögat och älska varandra än ivrigare just så som vi är, med alla våra fel och brister.

Läsupplevelser

Har blivit utmanad av både Teija och Minutz3, så det är väl bäst jag försöker få ihop något...

1.Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
- "Stora Emil-boken" och "Stora Pippi-boken" av Astrid Lindgren. Vad finns det mer att säga? Fast å andra sidan - räknas föräldrars högläsning som personlig läsupplevelse? Personligen läste jag dem inte förrän efter gymnasiet.

- Andraplatsen får nog delas av "Pelle Svanslös" av Gösta Knutson och "Pettson och Findus" av Sven Nordqvist. Strålande historier, strålande bilder. Jag ledsnade aldrig (till mina föräldrars stora förtret?). Tillhör också böcker jag kommer läsa för mina barn (om jag nu får några nångång vill säga).

- "Sagan om Elenien" av David Eddings. Fick tillslut in mig på fantasy efter misslyckade försök med både "Min morbror trollkarlen" av CS Lewis och "Kampen om Mordant" (kanske mer känd som "Spegelvärlden") av Stephen R. Donaldson.

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
- Bamse! Jag är antagligen inte fullt så barnsligt förtjust i Bamse som somliga av er kanske tror utifrån mitt val av bloggadress, men jag ska inte förneka att det var en stor favorit när jag var liten och att jag blev helt förstörd när min lillebror rev sönder Bamsetidningarna och mamma vägrade bli arg på honom för "han var ju så liten och inte förstod bättre". Pyttsan!, säger jag bara, han var säkert ett(!) år vid det laget...

- Min Häst! Hur jag drömde om att skaffa egen häst när jag var liten. Tack och lov så var mina föräldrar klokare än jag. Rida var kanske kul, men att mocka stall och ta hand om hästen i box/spilta var aldrig min grej, och idag tycker jag hästar mest är rätt stora och läskiga...

- Fantomen! Hittade ett gäng tidningar som mamma hade köpt i sin ungdom som jag läste gång på gång. Lånade ännu fler tidningar från min morbror när jag var hos min mormor och morfar och hälsade på osv. Köpte själv lösnummer sporadiskt under några år, men började aldrig prenumerera, och nu var det ett tag sedan sist...

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
Oj. Vet inte om jag kommer på någon. Har blivit överraskad både positivt och negativt av böcker, men det av andra anledningar än just det berättartekniska. En roman är en roman och en diktbok en diktbok liksom.

Trudi Canavans böcker kanske kan kategoriseras in här förresten, då de inte helt och hållet följer samma mönster och stereotyper som den mesta andra fantasylitteraturen. Kanske.

4. Musik eller inte när du läser?
Va? Finns det människor som lyssnar på musik när de läser något mer "seriöst"?? Hur ska man då kunna koncenterera sig på berättelsen...?

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Svår fråga. Känner mig frestad att säga "DaVinci-koden" alt. "Harry Potter" bara för att folk har sådana fördomar vad jag som kristen antas gilla och läsa för typ av böcker, men jag tror faktiskt inte så många blir förvånade över att jag gillar dem ändå. Motsatsen skulle väl vara att skriva att jag tror folk skulle bli förvånad över hur mycket "teologisk" litteratur som jag har läst, trots att jag inte är teolog, men jag vet inte. Det känns ganska platt att skriva något av dessa, vore ju roligare med något mer överraskande/oväntat alternativ!

6. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
"Ogillat" kanske är att ta i, men den bok som jag blivit absolut mest besviken på är "Från Helvetets Brevskola" av CS Lewis. Det var verkligen en "jaha"-bok, som jag inte kan förstå varför den är så omtalad och upphöjd till skyarna. Men å andra sidan är det väl troligtvis pga att jag har hört för mycket citeras ur den, så att jag kunde många av poängerna redan innan jag läste den.

7. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
Nej, ingen jag kan komma på. Tvärt om brukar jag ofta vara ganska skeptisk mot filmatiseringar, då jag ofta tycker att de blir dåliga, konstiga eller bara inte stämmer överens mot hur jag föreställde mig boken/serien.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Stor kram: Svår fråga. Får jag säga "pass"?
Öl: Pass igen.
Omgång stryk: Ingen! Tycker inte om att slåss "på riktigt".

9. Vem vill du utmana?
Utmaningen går härmed vidare till Excelsis, Språkmy, Zoltan och AKO.

Humorstaffett: Den sant katolska kyrkan

Disclaimer: Innan du börjar läsa inlägget vill jag understryka att detta är ett humorinlägg, och mitt bidrag till den humorstaffett som pågår i bloggosfären nu i fastetid, startad av Charlotte och Mackan. Så oavsett vad ni står på för sida i frågan som kommer att behandlas nedan, så ber jag er betänka att detta är ett humorinlägg. Ta inte detta som ett exempel på teologi - även om jag har försökt att hålla mig faktamässigt korrekt - varken min eller någon annans, leta inte efter dolda budskap eller tro på något annat sätt skulle vara seriöst i grund och botten - i taket eller väggarna, eller i centrum heller för den delen - utan detta är endast, enbart och för all framtid menat att vara ett humorinlägg, varken mer eller mindre! Nå, till sak:

*****

Den sant katolska kyrkan måste med nödvändighet vara den kyrka som förargar de absolut flesta kristna!

Varför det, kanske du frågar dig?

Jo, för den sant katolska kyrkan måste vara allomfattande - eller "allmännerlig" som det det heter med ett lite gammeldags ord - och i den meningen vägra sätta upp gränser eller på något annat sätt markera någon som utanför, vilket självklart skulle ta bort det allomfattande katolska med kyrkan.

Det andra kriteriet i allomfattande torde vara att inte bara vägra exkludera uppfattningar, företeelser och/eller människor, utan att även inkludera alla typer av teologier.

Det tredje kriteriet för det sant katolska är det samma som den första och andra, fast varför begränsa sig till kristna kyrkor? Det är ju så trångsynt! Alla måste ju ha lika chanser att komma till himlen. Mohammedaner, buddister, new agare och ateister måste självklart vara en del av det sant allomfattande!

Okej? Alla håller med mig så långt? Låt oss då ta en titt på en del svenska kyrkor och se vilka som kan tänkas kandidera för posten som "den sant katolska kyrkan":

Redan på den första punkt faller ett antal berömda kyrkor - som gärna marknadsför sig som "katolska" - bort som exkluderande och trångsynta. Häribland kan jag nämna några exempel som den romersk-katolska kyrkan (utesluter folk från nattvarden), pingst- och baptistkyrkor (godkänner inte barndop), frälsningarmén (firar inte dop och nattvard), m.fl.

På det andra kriteriet faller t.ex. missionskyrkan (för få rökelsedimmor) och de ortodoxa kyrkorna (för få kyrkbänkar) bort.

På det tredje kriteriet faller alla trångsynta "Jesus allena"-kyrkor och rörelser bort. Vilket ger att den enda kyrka som ens kan kvalificera på att göra något som helst anspråk på titeln är...

*trumvirvel*

...Svenska Kyrkan - vår mest älskade och hatade kyrka!

Svenska Kyrkan har verkligen allt! Barndop och vuxendop, kyrkbänkar och ikoner, avskalad minimalism och överdådiga katedraler. Ideologiskt har den allt från karismatiska EFS och lågkyrkliga Bibeltrogna vänner till högkyrklighet och Laestadianer. Svenska Kyrkan erbjuder alltifrån Harry Potter-event och halvbudistiska meditationsgårdar till klassiska kloster till öppen förskola och scouting. Svenska Kyrkan utesluter inte någon eller något - inte ens den mest provocerande ateist - utan inkluderar allt och alla vare sig de vill eller ej...

*****

PS. Någon som har en bra översättning till "disclaimer"?

Skämsmusik??

Jag blev för ett antal dagar sedan (inser att det är tio dagar sedan - oj vad tiden går fort ibland!) utmanad av Charlotte om att lista min skämsmusik. Anledningen till att det har dröjt över en vecka är helt enkelt att jag har försökt komma på en enda låt - än mindre fem stycken!! - som jag skäms för att jag tycker om.
_
I ett desperat försök att få åtminstone lite inspiration har jag tittat runt på vad andra har radat upp. Johan Stenberg listade diverse tysk musik. Jag gillar också Nena m.fl., men skäms verkligen inte för det. Emanuel Karlsten listade Disney-musik. Jag älskar Disneys musik och långfilmer, men skäms? Absolut inte! Charlotte själv listade ett antal schlagerlåtar. Återigen samma sak - jag gillar schlager utan att skämmas för det.

Och så fortsätter det. Jag kan lista Backstreet Boys, Spice girls, Madonna, Celine Dion, filmmusik från Titanic, Lotta Engberg, Arvingarna, Naxos klassiska samlingsalbum, Carola, gospel, Ukulelebröderna, Sikta mot stjärnorna-skivor, Taizésånger, Popsie, Hanson, musikaler, lovsång, MickeFhinn-band, Gyllene tider, en meditations-CD, Michael Jacksson, m.fl., m.fl., m.fl. i min skivsamling, men inte skäms jag för någon av dem. Allt tillhör kanske inte det som snurrar dagligen i dator/CD-spelare, men de är ändå en del av mig, av min historia. Jag har gillat detta och kan lyssna på det av ren nostalgi om inte annat.

Nej, jag gav mycket tidigt upp alla försök att vara cool vad gäller musiksmak, så ni får ta mig som jag är eller skita i det. Jag struntar i vilket. Jag skäms inte för min musiksmak!

Tillslut: eftersom jag inte har fått ihop någon lista på skämsmusik, så tänker jag heller inte utmana någon specifik bloggare. Känn er dock fria att lista er skämsmusik om ni vill, och länka då till Mackan Andersson, som är den som startade listan.

Guds lamm?

AKO hade hittat ett test på internet där man kunde se vilket sött djur man är. Själv är jag uppenbarligen ett lamm. Guds lilla lamm kanske...?

You Are A: Lamb!

Peaceful and gentle, lambs have been used in religious imagery for millennia. Lambs are baby sheep, an animal tended by shephards since the dawn of history. As a lamb, you tend to stay together in a flock and graze on grassy land. Lambs don't mind being led and tend not to go off on their own.

You were almost a: Duck or a Pony
You are least like a: Squirrel or a ChipmunkWhat Cute Animal Are You?

Jag trodde jag hade lovat mig själv...

...att inte delta - eller kanske snarare inte vinna (att vinna tre tävlingar av tre - fyra? möjliga kändes ganska pinsamt kan jag erkänna; just att delta kan ju annars vara roligt ibland men någon måtta med vinnandet får det som sagt var lov att vara!) - fler Internet-/bloggutlottningar efter tre bokvinster ("Ur mörkret", "De apostoliska fäderna" och "Bønnebok for den Katolske Kirke"), men ack så jag bedrog mig!

I adventstid dök det nämligen upp två tävlingar som jag inte kunde motstå (*hum, kanske ska välja "Sträng blogg-tävlings-fasta" som nyårslöfte istället för "Be ständigt"? Skulle nog i alla fall vara lättare att hålla...*) på två av bloggarna jag följer: Konvertittbloggen körde en adventskalender, där det gällde att känna till (alt. ta reda på) massor med helgon, och Teija Katolsk mamma på nätet/Holy Reminders körde (kort och gott) en "Jultävling", där det gällde att kunna diverse katolska helgon, begrepp, titlar och böner.

På Konvertittbloggen gick Ingrid segrande ur "striden" och förärades med The Priests CD-skiva. Grattis till henne!

Själv fick jag dock åter se mig som vinnare till Teijas Jultävling och har nu förärats med en rosenkrans (se bild ovan) och ett helgonarmband (hittar dock ingen bild på den på Teijas webbutik). Tackar ödmjukast!

_

Tror jag lyckades få de flesta svar rätt, med undantag av att jag drog till med "Adoration" istället för "Angelus" som svar till "Bön som bedes kl 6, 12 och 18", vilket jag redan när jag skrev det visste var en ren chansning, och sedan någon dag efteråt insåg att det definitivt var fel när jag slog upp Angelusbönen (aka Angelusringningen) på Wikipedia till mitt eget inlägg "Adventstid = Mariatid?!", men då var jag för lat för att orka skicka in den korrigeringen till Teija. Verkar dock inte som om det spelade någon större roll med ett litet fel eller två i slutändan...

_

Detta leder till att jag nu har två rosenkransar (vilket tycks vara fler än vad somliga konvertiter har, fast å andra sidan räknas säkert den i papper också, det är ju inte tinget i sig som är saliggörande utan bönen) och två helgonarmband. Lägg därtill ett flertal katolska böcker och en ikon och lite annat smått och gott, och man skulle lätt kunna få för sig att jag övergett min protestantiska tro... (Vilket alltså inte är sant, kanske jag ska tillägga för tydlighets skull).

Min blogg har fått en utmärkelse!!

Excelsis har generöst nog gett min blogg en utmärkelse (för ganska många dagar sedan vid det här laget). Tackar ödmjukast!

Nu stod det inget om att detta skulle vara knutet till något "villkor" eller regler á la "Ge denna utmärkelse vidare till X st andra bloggar" eller något i den stilen, men trots detta tror jag att jag ska passa på att skicka denna utmärkelse vidare till några få bloggar i vilket fall som helst. Och detta jag vill jag understryka: ge gärna denna utmärkelse vidare - eller låt bli - efter eget behag, men om ni skickar den vidare, ge hellre utmärkelsen till några få bloggar som ni verkligen tycker är något extra och därmed förtjänar en utmärkelse, snarare än för att uppfylla ett visst antal länkar!

_

• Den första utmärkelsen går till AKOs Krumbukter med motiveringen att "även om jag alltsom oftast blir lika mycket avundsjuk som imponerad på hur bra fotograf du är, så inspirerar du mig att lära mig mer om vad jag kan göra med min kamera. Du gör helt enkelt min bloggläsare till en vackrare plats med dina bilder".

• Den andra utmärkelsen blir en delad utmärkelsen och går delvis till Annas Art and Morality och delvis till Helenas Puritanens bekännelser med motiveringen att "även om ni kan inte uppdaterar speciellt ofta, så inspirerar och utmanar ni mig något oerhört med era vackra bilder och texter. Tack för att era inlägg är skrivna ur erfarenhet och personliga tankar, snarare än med polemik och debattlystnad i sinnet".

• Den tredje och sista utmärkelsen går till Mishka, Rudie, Johan och Johanna, samt Kristina (som var med från början) på Konvertittbloggen - en blogg jag länkat till många gånger redan - med motiveringen "tack för att jag har fått vara med och dela er resa, era tankar och era utmaningar kring att konvertera och byta kyrka. Må Gud leda er vidare och hjälpa er att hitta er plats i ert nya sammanhang".

Ett stort GRATTIS till er alla, och ett likaledes stort TACK för att jag får vara med och läsa era texter och tankar!

Boknördstest

När jag ändå är inne i den glada testcirkusen bestämde jag mig för att även göra "Boknördstestet". Jag har gjort det tidigare också med lite varierande resultat (betoning på lite), och så här blev resultatet den här gången:



Andra bloggare som gjort boknördstestet:
- AKO
- Daniel Astgård på Tro och Tänk

Dantes infernotest

The Dante's Inferno Test has sent you to Purgatory!
Here is how you matched up against all the levels:

Level	Score
Purgatory (Repenting Believers)	High
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)	High
Level 2 (Lustful)	Low
Level 3 (Gluttonous)	Low
Level 4 (Prodigal and Avaricious)	Very Low
Level 5 (Wrathful and Gloomy)	Very Low
Level 6 - The City of Dis (Heretics)	Very Low
Level 7 (Violent)	Very Low
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)	Moderate
Level 9 - Cocytus (Treacherous)	Very Low

Take the Dante's" Inferno Hell Test

Andra bloggare som har gjort testet:
- Minutz3
- Kristina
- Charlotte
- Mackan Andersson

Men till skillnad från dessa så verkar jag ju vara riktigt syndig och obotfärdig, alt. en trolös ateist - gräsliga tanke! Men men, det kunde säkert varit värre, testet placerar mig ju i skärselden trots allt, även om "High" inte känns lika stabilt som "Very high" eller "Extreme" som alla de andra fick...

Fast som en kompis påpekade - jag är ju inte katolik, alltså så borde jag väl inte ens tro på skärselden, så vad spelar det då för roll var jag hamnar? Som protestant och frikyrklig är jag ju automatisk "härligt frälst" och kommer direkt till himlen utan att behöva passera "skärselden" först!!

Utmanad!

AKO från bloggen Krumbukter serverade mig häromdagen en Wild utmaning och reglerna var som följande:

¤ Länka till den person som har utmanat dig (check)

¤ Glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget (check)

¤ Berätta sju saker om dig själv (check), både alldagliga och oväntade (det låter jag dock vara osagt)

¤ Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn (check) och länka till deras sidor (check)

¤ Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar (check)

Och så till de sju saker om mig själv. Jag:

1. ...var (naturligt) blond när jag var liten, men är nu (lika naturligt) brunhårig. Betyder det att jag är smartare nu? (Eller bevisar jag bara att jag är fördomsfull eftersom jag skriver så??)

2. ...kommer från en bondsläkt och har faktiskt röstat på Centern (aka "Bondepartiet"). Heja Maud!

3. ...tycker att lite liberalteologi till och från kan vara något positivt för den kristna tron såvida det inte slår över och blir extremliberalism som ska förneka allt.

4. ...har fortfarande några gosedjur kvar i min säng, trots att jag är "vuxen sedan några år tillbaka".

5. ...tycker att fina, färgsprakande höstdagar måste vara de vackraste dagarna på året.

6. ..., av EUs 27 länder, har besökt 13 (Finland, Danmark, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Storbritannien, Irland, Frankrike, Spanien, Österrike, Polen, Ungern och Rumänien) och bott i 2 (Sverige och Tyskland). Utanför EU har jag besökt Norge, Malaysia och Thailand.

7. ...har en stor ovana att spela Kungen, Spindelharpan och MS-röj på datorn medan jag antas sitta och skriva uppsatser till skolan.

Utmaningarna går till:
- Bästa sorten på bloggen med samma namn (anonymt, men kanske inte så ödmjukt?)

- David på bloggen (med namnet jag alltid tenderar att stava fel) Metanoia

- Jacob på bloggen Fiat Lux (Mer ljus åt folket!)
- Kristina på bloggen (med det långa & krångliga namnet) Librae sunt nostrae cogitationes
- Mackan Andersson som döpt bloggen efter sig själv
- Minutz3 på bloggen (med det inte så ödmjuka namnet) God katolik
- Pontus som har två bloggar, en privat döpt efter honom själv och en i jobbet döpt efter hans yrke

Utmana varandra! Ödmjukhet

"Utmana varandra!" är en ny rubrik i denna blogg. Jag får se om/hur ofta den återkommer, men jag har några idéer på lager än så länge, så några till inlägg blir det nog.

*****

Nu när det drar ihop sig till sommar på riktigt så tycker jag det är dags med några härliga utmaningar! Och vad passar då bättre än ödmjukhet - denna kristna kardinal(?)-dygd som är så svår att leva efter/upp till.

Utmaningen lyder: "Ta frivilligt sista platsen". T.ex.
- sätt dig längst bort från värden/-innan på festen. Låt någon annan få tillfälle att prata med honom/henne (du kan ju "i värsta fall" ta igen det en annan gång. Det kan dock bli lite pinsamt om du kommer först och sätter dig i andra änden av rummet. Prata då frimodigt på med värden/-innan och backa undan först när det kommer fler gäster).
- ställ dig sist i busskön.
- lämna din sittplats på bussen/tåget/spårvagnen/tunnelbanan/osv åt en annan, och stå istället resten av resan.
- sätt dig längst bak i kyrkan (eller det kanske är ett större tecken på ödmjukhet att sätta sig längst fram? Ingen verkar ju vilja sitta där av någon konstig anledning. Vill de inte verka för intresserade, eller...? *hum, låter som ett intressant bloggämne*)
- ställ dig i längsta kön på affären, kanske har någon annan mer bråttom än du?
- osv. Var även kreativ och hitta egna tillfällen att välja "den sista platsen". Tipsa gärna om bra (eller dåliga) idéer bland kommentarerna.

Gör detta minst en gång om dagen i en vecka. Redovisa sedan INTE hur det har gått, utan tänk på att vara ödmjuk även här - har du lyckats en halv gång under sju dagar så kanske du är bättre än någon som misslyckats helt och hållet!!

Misslyckas du första veckan? Ta ödmjukt på dig utmaningen igen och jobba hårt på att göra världen till en ödmjukare plats - med början hos dig!

Lyckas du första veckan? Grattis! Fortsätt övningen nästa vecka och veckan därefter osv tills detta blir en naturlig del av dig själv (dvs något du gör utan att tänka på det). När du har nått så långt så får du passa dig för högmodet - tänk om världen faktiskt har blivit en ödmjukar plats på grund av dig, hur hanterar man detta ödmjukt?!

Bloggutmaning +bloggtips

I onsdags fick en utmaning (eller var det en uppmaning?) av Charlotte-Therese.

Carlottes blogg, A Catholic Renewal, är en klart intressant blogg som tar upp mycket av intern katolsk diskussion som sällan når ut till oss ickekatoliker på annat sätt. Det känns liksom skönt att veta att alla katoliker inte har stöpts i exakt samma form, utan att det även inom dKK finns utrymme för diskussion och olika åsikter. Och även om jag vet att somliga tycker illa om henne ("tycka illa om" är kanske ett väl kraftigt uttryck?) och ifrågasätter varför hon fortsätter vara katolik, så tror jag definitivt att både dKK som helhet och enskilda katoliker vinner på att människor som hon finns och vågar ifrågasätta och kritisera och vara lite allmänt obekväma helt enkelt. Så att säga: om jag någonsin skulle vilja bli katolik så skulle jag definitivt vilja ha människor som henne vid min sida som kan peka på saker som jag hellre tar ställning till före jag går med i dKK än att upptäcka efteråt!

Tillbaka till utmaningen. Följande regler gäller:
“imperativ (lat. (modus) imperativus ‘befallande (modusform)’, av impero ‘befalla’, ‘föreskriva’), modus som anger uppmaning, förbud, vädjan, råd etc. I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått: Skynda dig! Skynda er! I svenskan är imperativformen identisk med verbets presensstam: hoppa!, vänd!, se!, skriv!, spring! Så nu lyder ni: stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!”

1. Ge mig choklad! Nu!! Kakor, bullar och glass fungerar också.

2. Köp ekologiskt!! Krav-, Bra miljöval-, Svanen-, EU-blomman-märkning, osv. Hela listan med alla olika miljömärkningar finns här. Rättvisemärkt är ännu bättre. Och att köpa saker märkta med "Astma- och allergiförbundets märke" är schysst.

3. Säg efter mig "Johanna G vet bäst. Johanna G är bäst. Johanna G har alltid rätt"! Självklart med undantag för alla gånger jag har fel.

4. Cykla mera! Och använd reflexväst!! Självklart är promenader ett jämnställt alternativ. Tåg och buss fungerar också fint. Lämna bilen hemma så ofta du bara kan, och är det oundvikligt att åka bil - samåk!

5. Tro på Gud (och tro på mig)! Det sista må vara en återupprepning av punkt 3, men skulle man vara egoistisk så platsar det väl ännu en gång...

Jaha, skulle man tillsist också utmana någon? Låt mig tänka efter en liten stund... *tänker*
Äsch, alla som har brytt sig om att läsa hela detta inlägg och har en egen blogg kan känna sig utmanade :P