Jag skrev igår om fenomenet med "modererad bön" kontra att be om vad som helst helt ocensurerat. Jag vet inte hur många av er som reagerade på det. Rent generellt tycks dock somliga mena att ocensurerade böner är ytterst opassande.
Till exempel fick Svenska Kyrkans bönesajt (ja, den lever fortfarande!) hård kritik i början för att de inte modererade bönerna förrän i efterhand. Förvisso, antar jag, att det kanske förekom att somliga människor "missbrukade" sajten till att driva med bönen, kyrkan och Gud i största allmänhet, men att kritisera böner som kommer från hjärtat för att vara för "ofromma" tror jag är destruktivt i längden.
Och jag tror faktiskt att Bibeln ger mig rätt på den här punkten. För att ta ett exempel: Att mörda är fel. Det står i tio Guds bud. Det vet alla. "Du skall inte mörda". Ändå så förekommer böner i psaltaren - som är Bibelns bönebok - som:
Böner som inte bara fromt överlämnar dödandet åt Gud, utan faktiskt lyfter fram själva mördandet som något att vara lycklig över! Något som man avundas de som får göra det. Och så fortsätter det. Upp till 80 % av psaltarpsalmerna är klagopsalmer! Många av psalmerna innehåller förvisso både klagan och förtröstan, tacksägelse och begärelse. Men glöm illusionen om att Bibelns egen bönbok är någon uppvisning i fromhet!
Nu menar jag inte att jag tycker vi ska börja be om sådant som går emot Guds bud. Be Gud om "tillåtelse" att få synda eller be Gud att uppfylla våra syndiga lustar. Inte "bara för att".
Men ändå ska vi låta alla våra önskningar bli kända för Gud - Han känner oss redan utan och innan, tror vi verkligen att vi kan dölja något för Honom?! Att spela rättfärdig är inget som imponerar på Honom. Låt det istället bli en utgångspunkt för ett samtal med Honom och ett tillfälle för att öva ödmjukhet och lydnad.
"Inte som jag vill, utan som Du vill, Herre"...
Till exempel fick Svenska Kyrkans bönesajt (ja, den lever fortfarande!) hård kritik i början för att de inte modererade bönerna förrän i efterhand. Förvisso, antar jag, att det kanske förekom att somliga människor "missbrukade" sajten till att driva med bönen, kyrkan och Gud i största allmänhet, men att kritisera böner som kommer från hjärtat för att vara för "ofromma" tror jag är destruktivt i längden.
Och jag tror faktiskt att Bibeln ger mig rätt på den här punkten. För att ta ett exempel: Att mörda är fel. Det står i tio Guds bud. Det vet alla. "Du skall inte mörda". Ändå så förekommer böner i psaltaren - som är Bibelns bönebok - som:
Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan (Ps 137:9).
Böner som inte bara fromt överlämnar dödandet åt Gud, utan faktiskt lyfter fram själva mördandet som något att vara lycklig över! Något som man avundas de som får göra det. Och så fortsätter det. Upp till 80 % av psaltarpsalmerna är klagopsalmer! Många av psalmerna innehåller förvisso både klagan och förtröstan, tacksägelse och begärelse. Men glöm illusionen om att Bibelns egen bönbok är någon uppvisning i fromhet!
Nu menar jag inte att jag tycker vi ska börja be om sådant som går emot Guds bud. Be Gud om "tillåtelse" att få synda eller be Gud att uppfylla våra syndiga lustar. Inte "bara för att".
Men ändå ska vi låta alla våra önskningar bli kända för Gud - Han känner oss redan utan och innan, tror vi verkligen att vi kan dölja något för Honom?! Att spela rättfärdig är inget som imponerar på Honom. Låt det istället bli en utgångspunkt för ett samtal med Honom och ett tillfälle för att öva ödmjukhet och lydnad.
"Inte som jag vill, utan som Du vill, Herre"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar