Ekonomisk redovisning och diskussion

För snart två veckor sedan skrev jag om "Greenhouse development rights" och att den som tjänar mer än 4 000 kr per månad tillhör "global medelklass och uppåt". Som avslutning på en kommentar fick jag då ett "PS-tjänar bra men gillar inte dessa som går med sina insamlingspärmar i städerna. Skänker då o då när jag väljer samt är fadder i Plan DS". Mitt syfte med det inlägget var absolut inte att avkräva er en offentlig ekonomisk redovisning, men tycker att reflexen var så pass intressant att den förtjänar ett eget inlägg.

*****

Låt [...] inte vänstra handen veta vad den högra gör

...säger Jesus i ett välkänt citat från Matt 6:3. Egentligen handlar citatet om att ge allmosor - och det i kontrast till dem som lät stöta i basun så att alla i deras omgivning skulle veta hur generösa de var när de gav allmosor. Ofta tror jag dock citatet tillämpas på väldigt stora delar av ekonomin av de kristna. Och då menar jag inte att vi kristna är oansvariga rent ekonomiskt (dvs inte håller koll på vad vi håller på med), utan att vi alla - som tillsammans utgör Kristi Kropp här på jorden - inte gärna talar ekonomi med varandra.

I Nya Testamentet läser vi både i apostlagärningarna om hur folk säljer allt de äger och lägger ner inför apostlarnas fötter och hur Paulus i breven organiserar ekonomisk insamling till bröderna i Jerusalem. Ekonomi verkar inte alls ha varit en privat angelägenhet som ingen annan hade med att göra. Historien om Ananias och Sapfeira (Apg 5:1-11) visar dessutom hur allvarligt en trolös ekonomisk redovisning kan sluta. Det är allvarliga saker vi talar om här!

Förespråkar jag då att vi ska införa någon form av "redovisningsplikt" inför någon, t.ex. församlingens revisor, prästen eller bönegruppen? Nej, självklart inte! Somliga kommuniteter - mest välkänt är kanske Iona community - har valt att ha med det i sina stadgar att redovisa sin ekonomi inför varandra, men detta är inget jag ser som "standard". Precis som att det inte är "standard" för alla kristna att gå i kloster eller leva i en kommunitet. Så alltså, ingen redovisningsplikt.

Ändå så tror jag att vi kan må bra av att ta upp den en ekonomisk diskussionen emellanåt med någon eller några som vi känner förtroende för. Brinner han som har ett låglöneyrke för sitt jobb? Ger hon som är VD tionde? Lägger hon som är småbarnsmamma regelbundet undan pengar till mission?Hur tänker han som är student kring att ge till välgörande ändamål? Har du en uträknad plan för hur mycket du ger till församlingen eller ger du mer på känn utifrån hur bra predikan var? Hur ser jag på att dela med mig till kristna bröder och systrar när jag har överflöd? Och hur ser jag på att vara den som kanske behöver ta emot hjälp en annan gång?

Att vi inte gärna talar ekonomi tror jag hänger ihop med hela vårt samhälles neurotiska inställning till att prata ekonomi. Vårt samhälle där det är lika tabu att fråga vad någon tjänar som att fråga vad denne röstade på i senaste valet. Situationen i kyrkan blir inte bättre av att vi via filmer och TV-serier genom åren matas med sinnebilden av den elaka pastorn som utnyttjar församlingsmedlemmarna som personlig inkomstkälla, och att en sekt lätt skiljs från en normal kyrka genom det faktum att i "sektens" kollektboxar ligger det 100- och 500-lappar och i "den normala kyrkans" ligger det 20-lappar och mynt. "Sekten" där predikanter med eldiga kollekttal utlovar välsignelser bara man ger tillräckligt stora offer i kollekten. "Brutto eller nettovälsignelse" osv. Vi är - tror jag - helt enkelt rädda för att förknippas med ekonomiskt missbruk! I landet lagom tycks vi ju vara ganska överens om att det rimliga är 1 % kyrkoskatt! Och så kanske någon tjugolapp i kollektbössan när den går förbi, mer för syns skull...

Men bara för att vi inte personligen vill förknippas med ekonomiskt "missbruk" eller orsaka att våra församlingar får rykte om sig att kontrollera oss, så tror jag inte att vi behöver rygga för ämnet helt. Jag menar "att ligga i ena diket och prisa Gud för att vi inte ligger i det andra diket" är ju inte heller något ideal! Nej tvärt om, ju mer vi vågar tala om ekonomi, desto mindre borde väl någon kunna anklaga oss för att vara sekteristiska, eller...?