En kompis som sjöng i Första Advents-kören hade tagit med sig två okristna kompisar till kyrkan häromveckan. På det hela taget tror jag de tyckte det var en ganska trevlig gudstjänst, men de var rätt förbryllade över förbönen. Vad vi bad för. Varför be så mycket för det som ligger oss geografiskt och känslomässigt nära när det finns människor som lider så oerhört mycket mer på andra håll i världen? Och detta öppnade så klart upp diskussionen "Om Gud är god, varför tillåter Han så mycket lidande?".
Själv har jag inget bra svar på frågan. Visst har jag hört olika förklaringsmodeller genom tiderna, men antingen är jag väldigt dålig på att memorera och förklara dem, eller så är de lika ihåliga som det känns när jag försöker ge ord för dem i min tur. Nej, det enda svaret jag har på frågan själv är nog:
Hellre ett hopp om en god Gud som kan gripa in, även om Han inte alltid gör det, än ett hopplöst mörker där varje människa är utlämnad till enbart sig själv (och andra människors nyckfulla godhet).
Visar inlägg med etikett Global rättvisa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Global rättvisa. Visa alla inlägg
måndag 6 december 2010
måndag 8 februari 2010
Z: Günther utforskar sociala öknar
Drar till med en rekommendation till på raken och rekommenderar ett besök på Enkla Z:s blogg (rent generellt) och ännu hellre (mer specifikt) inlägget "Günther utforskar sociala öknar"! Ta framförallt en titt på länkarna (1 & 2). Med detta så påbjuder jag även en självrannsakan - hur bemöter du och jag "somaliern Kwami", hemlösa och andra människor i samhällets "utkant"?
Och ska jag börja så kanske jag bör tänka på att hellre skriva: "... - hur bemöter du och jag "somaliern Kwami", hemlösa och andra människor i samhällets MITT"?!
*****
Läs mer:
- om Günther Wallraff,
Eller köp boken "Rapport från vår sköna nya värld: 8 reportage" hos Bokus eller Adlibris (OBS! ej utkommen på svenska!)
onsdag 3 februari 2010
Bordsbön
Citerar en bordsbön från bloggen HerreGud & co:O God, to those who have hunger, give bread;Eller på svenska (egen översättning):
and to us who have bread, give the hunger for justice.
Käre Gud,
till de hungriga - ge bröd
och till oss som har bröd - ge hunger efter rättvisa
onsdag 6 januari 2010
Över 4 000 kr i månaden
I denna bloggs begynnelse - från april till augusti 2008 - skrev jag fem inlägg om ekonomi, med viss vinkling mot miljö och global rättvisa. Att jag inte har skrivit något på det temat sen dess är rätt talande - oavsett hur gärna jag kanske velat förbli "ung och idealistisk", så känns det som om jag på väldigt kort tid har blivit äldre, tröttare och - i viss mån - desillusionerad*. Till exempel: självklarheten jag tidigare kände inför att köpa ekologiskt (i den mån jag hade råd) känns är inte alls så självklar längre. Jag borde väl, men "borde" leder snarare bara till mer "jag orkar inte" än energifyllt och självskrivet handlande!
Och med min trötthet blir det också än mer uppenbart vad en "medlemsvärvare" till "Rädda Barnen" konstaterade till mig för några år sedan. De som skriver upp sig på listor och ger pengar till "välgörande ändamål" (så som Rädda Barnen) är alltsom oftast fattiga studenter. Jag tänkte då att det väl var för att en student visste hur stor skillnad en hundralapp till eller från kan göra. Men nu misstänker jag allt starkare att det mycket mer har med uppgivenhet och en "gör mig blind, jag orkar inte se, jag orkar inte bry mig"-önskan att göra.
Under Almedalsveckan i somras var det uppladdning inför det klimatmötet i Köpenhamn. Människor från Diakonia sprang runt där iförda klockkostymer och försökte väcka oss ur vår självvalda blindhet. Dagens sommarbloggare rapporterade om deras aktion och presenterade en modell kallad "Greenhouse Development Rights", som går ut på att de absolut fattigaste inte behöver göra samma investeringar för miljön som oss andra "global medelklass och uppåt". Gränsen drogs vid 4 000 kr per månad.
För mig var just den summan en ögonöppnare. Som student - "fattig student" - levde jag på mer än det! Rätt mycket mer faktiskt! Nu kan man alltid ursäkta sig och säga att levnadsstandard osv inte gör uträkningen fullt så enkel, men ser man rent krasst på det så är vi svenskar rika. Stenrika. Generellt sett. Med globala mått mätt. Och när jag som fattig student har haft möjlighet att spara pengar och resa utomlands årligen, då är det rätt uppenbart att det där med "fattig" är inte tillämpbart egentligen. Det är bara en fråga om ekonomiska prioriteringar mellan "en (eller flera) öl/cider på studentpuben per kväll", "ett par byxor och en tröja i månaden" eller "en resa till Irland i sommar" så finns det bara ett ord i globalt perspektiv för det - och det är Lyxtillvaro!
Nu under hösten har jag haft praktiklön, det vill säga haft det bättre ställt ekonomiskt än någonsin förr. Likväl så har jag haft väldigt svårt för att ta mig ur min "desillusion". Jag har inte riktigt orkat bry mig. "Låt någon annan rädda världen ett tag" liksom...
* = En kort illustration: Min trötthet och desillusion får mig att på något sätt ana en bråkdel av den besvikelse som människor måste ha upplevt efter att ha tillhört en kyrka eller ett sammanhang där det väldigt tydligt predikats om Jesu snara återkomst, bara för att ha slitit ut sig och arbetat sig över gränsen för utmattningsdepression för att hinna "rädda så många som möjligt för Kristus" innan dess, bara för att tillslut inse att "nä, Han kom visst inte nu"...
Och med min trötthet blir det också än mer uppenbart vad en "medlemsvärvare" till "Rädda Barnen" konstaterade till mig för några år sedan. De som skriver upp sig på listor och ger pengar till "välgörande ändamål" (så som Rädda Barnen) är alltsom oftast fattiga studenter. Jag tänkte då att det väl var för att en student visste hur stor skillnad en hundralapp till eller från kan göra. Men nu misstänker jag allt starkare att det mycket mer har med uppgivenhet och en "gör mig blind, jag orkar inte se, jag orkar inte bry mig"-önskan att göra.
Under Almedalsveckan i somras var det uppladdning inför det klimatmötet i Köpenhamn. Människor från Diakonia sprang runt där iförda klockkostymer och försökte väcka oss ur vår självvalda blindhet. Dagens sommarbloggare rapporterade om deras aktion och presenterade en modell kallad "Greenhouse Development Rights", som går ut på att de absolut fattigaste inte behöver göra samma investeringar för miljön som oss andra "global medelklass och uppåt". Gränsen drogs vid 4 000 kr per månad.
För mig var just den summan en ögonöppnare. Som student - "fattig student" - levde jag på mer än det! Rätt mycket mer faktiskt! Nu kan man alltid ursäkta sig och säga att levnadsstandard osv inte gör uträkningen fullt så enkel, men ser man rent krasst på det så är vi svenskar rika. Stenrika. Generellt sett. Med globala mått mätt. Och när jag som fattig student har haft möjlighet att spara pengar och resa utomlands årligen, då är det rätt uppenbart att det där med "fattig" är inte tillämpbart egentligen. Det är bara en fråga om ekonomiska prioriteringar mellan "en (eller flera) öl/cider på studentpuben per kväll", "ett par byxor och en tröja i månaden" eller "en resa till Irland i sommar" så finns det bara ett ord i globalt perspektiv för det - och det är Lyxtillvaro!
Nu under hösten har jag haft praktiklön, det vill säga haft det bättre ställt ekonomiskt än någonsin förr. Likväl så har jag haft väldigt svårt för att ta mig ur min "desillusion". Jag har inte riktigt orkat bry mig. "Låt någon annan rädda världen ett tag" liksom...
*****
* = En kort illustration: Min trötthet och desillusion får mig att på något sätt ana en bråkdel av den besvikelse som människor måste ha upplevt efter att ha tillhört en kyrka eller ett sammanhang där det väldigt tydligt predikats om Jesu snara återkomst, bara för att ha slitit ut sig och arbetat sig över gränsen för utmattningsdepression för att hinna "rädda så många som möjligt för Kristus" innan dess, bara för att tillslut inse att "nä, Han kom visst inte nu"...
lördag 21 mars 2009
FN-dagen mot rasism
Idag, 21 mars, är det FN-dagen (alt. internationella dagen) mot rasism. Den skapades redan år 1966 till minne av att 69 personer dog i samband med demonstrationer i Sydafrika sex år tidigare. Även om FN-dagen mot rasism har nått långt mindre uppmärksamhet än t.ex. internationella kvinnodagen eller (svenska) kanelbullens dag, så tycker jag den är värt att uppmärksammas, då frågor om integration och rasism ännu är högaktuellt i vårt svenska samhälle.
Läs mer:
lördag 25 oktober 2008
En tesnobb bekänner färg
Förstod inte riktigt nyhetsvärdet i det här bildreportaget, men lite te är väl aldrig fel - oavsett årstid!?Själv föredrar jag till exempel löste framför påste. Inte för att jag är obstinat i att tro att löste alltid är godare än påste, men löste är om inte annat mycket billigare än påste, vilket ju inte är en nackdel när man är student.
Och sen är rättvisemärkt te i det närmaste ett måste när jag får välja själv. Att det är några kronor dyrare - vad gör det? En till två koppar om dagen drar inte så hårt på ekonomin i vilket 
fall som helst, i alla fall inte jämfört med vad till exempel en kopp te kostar på café eller i en automat! Och nu börjar det finnas rättvisemärkta téer på riktigt många ställen i riktigt goda smaker också. Vad sägs till exempel om "Rasperry roses" (grönt), "Rooibos orange" (rött) eller "Indian chai" och "Cream peach" (svart)?!
fall som helst, i alla fall inte jämfört med vad till exempel en kopp te kostar på café eller i en automat! Och nu börjar det finnas rättvisemärkta téer på riktigt många ställen i riktigt goda smaker också. Vad sägs till exempel om "Rasperry roses" (grönt), "Rooibos orange" (rött) eller "Indian chai" och "Cream peach" (svart)?! 
Annars så är nog det absolut godaste teet jag druckit "Jordgubb och champange" - svart te med silverkulor som smälter i värmen - som jag fick när jag var
hos en kompis och pluggade en gång för länge sedan. Tyvärr vet jag varken var man kan få tag på det och inte var det rättvisemärkt heller vad jag vet, men det kanske kommer det med om jag har lite tålamod?Ska jag själv bjuda på te blir det oftast vanligt, hederligt (rättvisemärkt) Earl Grey i tekanna. Inte så tokigt det heller kan jag lova! Det är praktiskt för det går hem hos de flesta och te i tekanna är ju alltid något speciellt...
torsdag 24 april 2008
Klimatförändringar & global rättvisa = mitt ansvar?!
Kort introduktion:
Ung och idealist? Javisst!
Må jag aldrig bli gammal och förlora min tro.
Jag tror att jag kan förändra världen genom att köpa rättvisemärkta produkter, genom att cykla istället för att åka bil, genom att handla ekologiskt och närodlat istället för "billigast billiga", osv. Jag tror inte min uppgift är att förändra hela världen på egen hand, men att detta faktum inte fråntar mig skyldigheten att försöka förändra det jag kan. Ansvaret att försöka "Lämna världen som en bättre plats än när du kom in i den", som Robert Baden-Powell, scoutrörelsens grundare, uttryckte det (OBS! Citatet är taget ur minnet, den exakta formuleringen kan vara något annorlunda).
För mig är detta inte en "världslig" fråga. För mig handlar det om två av Guds absolut viktigaste och mest centrala bud till hela mänskligheten: att älska vår nästa (se t.ex. Luk 10:25-37) och att vårda skapelsen (1 Mos 1:26-30). Det handlar om efterföljelse i högsta grad! Om trohet mot Guds Ord. Och ärligt talat - nog har vi tillräckligt med pengar i Sverige idag för att "ha råd" att avstå vissa materiella statusprylar och istället lägga pengarna på det som verkligen betyder något?!
Jag förstår inte vitsen med att kräva bojkott av OS-invigningen i Peking när medelsvensson ändå köper kläder och elektronik från Kina utan att ens tänka efter. Visst, det är olika saker och det ena behöver inte utesluta det andra, men ändå - det känns bara som hyckleri!
Men jag är egentligen lika tveksam till detta med bistånd som bara går ut på att ge bort saker. Detta är jättebra i akuta krissituationer - inget snack om saken - men i det långa loppet tror jag mycket mer på att handla med fattiga människor på lika villkor Att hjälpa dem att bygga upp sin egen infrastruktur istället för att de ska lära sig vara passiva och bara ta emot. Ge inte bara hjälp, ge istället människor hjälp till självhjälp!
Gud, ge mig
Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod
att förändra det jag kan
Och förstånd
att inse skillnaden
Amen
Ung och idealist? Javisst!
Må jag aldrig bli gammal och förlora min tro.
*****
Jag tror att jag kan förändra världen genom att köpa rättvisemärkta produkter, genom att cykla istället för att åka bil, genom att handla ekologiskt och närodlat istället för "billigast billiga", osv. Jag tror inte min uppgift är att förändra hela världen på egen hand, men att detta faktum inte fråntar mig skyldigheten att försöka förändra det jag kan. Ansvaret att försöka "Lämna världen som en bättre plats än när du kom in i den", som Robert Baden-Powell, scoutrörelsens grundare, uttryckte det (OBS! Citatet är taget ur minnet, den exakta formuleringen kan vara något annorlunda).
För mig är detta inte en "världslig" fråga. För mig handlar det om två av Guds absolut viktigaste och mest centrala bud till hela mänskligheten: att älska vår nästa (se t.ex. Luk 10:25-37) och att vårda skapelsen (1 Mos 1:26-30). Det handlar om efterföljelse i högsta grad! Om trohet mot Guds Ord. Och ärligt talat - nog har vi tillräckligt med pengar i Sverige idag för att "ha råd" att avstå vissa materiella statusprylar och istället lägga pengarna på det som verkligen betyder något?!
Jag förstår inte vitsen med att kräva bojkott av OS-invigningen i Peking när medelsvensson ändå köper kläder och elektronik från Kina utan att ens tänka efter. Visst, det är olika saker och det ena behöver inte utesluta det andra, men ändå - det känns bara som hyckleri!
Men jag är egentligen lika tveksam till detta med bistånd som bara går ut på att ge bort saker. Detta är jättebra i akuta krissituationer - inget snack om saken - men i det långa loppet tror jag mycket mer på att handla med fattiga människor på lika villkor Att hjälpa dem att bygga upp sin egen infrastruktur istället för att de ska lära sig vara passiva och bara ta emot. Ge inte bara hjälp, ge istället människor hjälp till självhjälp!
*****
Gud, ge mig
Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod
att förändra det jag kan
Och förstånd
att inse skillnaden
Amen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)