Inför 2011

Lite sent omsider måhända, men jag tänkte att ni kanske var intresserade av några framtidsutsikter inför 2011. Jag menar: både årskrönikor och "profetior" är ju alltid roligt och något som hör årsskiften till.

Professionellt:
Mitt nuvarande vikariat tar slut om tre månader. Därefter (fast helst innan) måste jag bestämma mig om jag vill förlänga mitt kontrakt eller om jag vill se mig om efter något annat, och i så fall vad och på vilken ort.

Oavsett om jag blir kvar eller får någon längre anställning någon annanstans så är möjligheten stor att jag "drabbas" av min första "fyra-veckors-sammanhängande-sommarsemester-period". Både skrämmande och spännande. Är det detta som jag måste vänja mig vid nu när jag håller på att bli "vuxen"?

Privat:
Privat har jag inga planer än. Varken stora eller små. Några kompisar har annonserat att de ska gifta sig i sommar, men utan att precisera när. Det är väl så nära jag kommer konkreta planer just nu. Å andra sidan är ju bröllop alltid trevligt.

Inte heller vad gäller övriga "privata" saker så som resor eller annat har jag något inplanerat än. En kompis pratade i höstas om att han ville åka till Egypten i samband med att han fyller 30 nu på vårkanten, men jag har inte hört något på ett bra tag om hur det blir med det.

Kyrkligt:
I min presentation av mig själv här till höger har jag skrivit "för tillfället aktiv inom EFS". Blir jag kvar i Jämtland/Östersund kanske det börjar bli dags att fundera på att bli formellt medlem i föreningen också, inte bara hänga där på söndagarna.

Nytt för i år är även att jag har skrivit upp mig på en årsprenumeration på Tidskriften Pilgrim, vilket jag hoppas ska bli givande. Jag börjar även på att bli lite sugen på att kanske försöka "hinna med" att åka iväg på en retreat igen. Men hur det blir med den saken får framtiden utvisa.

2010 - Vad har egentligen hänt?

Ser att det börjar dyka upp diverse sammanfattningar av året som snart är över i ett flertal bloggar. Vissa mer ambitiösa än andra. Själv nöjer jag mig nog med en mycket(?) kort.

Jag började bloggåret med att skåda i kristallkulan inför vad som komma skulle detta decennium. Kan konstatera att än så länge har jag nog varken haft rätt eller fel. T.ex. första punkten: Påven trillar av pinn i mitten av årtiondet. Tja, han lever fortfarande (i alla fall sist jag hörde något). Status quo. Och så fortsätter det i stort sett genom hela listan. Varken bu eller bä.

Något jag missade fullständigt var att Per Mases konverterade till Katolska Kyrkan eller att han skulle trilla av pinn (förlåt, "gå hem till Herren" borde det väl heta på en kyrklig b logg) redan detta första år.

Utöver det vet jag inte om jag tycker att det har hänt så mycket intressant alls i kyrksverige/-världen detta år. Fast jag kan ha missat en hel del, har vare sig lusläst de kristna tidningarna eller hängt på alla konferenser och andra kristna sammankomster under sommaren...

För mig mer personligen har det kanske hänt lite mer. Och bloggen har flera gånger fått stryka på foten. Läste UnderbaraClaras bloggtips om att man bör skriva något helst flera gånger om dagen. Själv har jag varit mer än nöjd om jag lyckats skriva något mer än en gång per vecka vissa perioder! Under hösten har jag istället mer eller mindre lagt ner Facebook. Saknar det inte särskilt mycket kan jag påstå. Tittade in under julhelgen och kunde bara konstatera att jag knappt ens minns hur man gör eller vad som var så spännande med det.

Yrkesmässigt blev jag färdig legitimerad apotekare i mars och fick snart ett semestervikariat på mitt praktikapotek. Efter sommaren blev jag tvungen att söka mig ny arbetsplats och har de sista tre månaderna jobbat som apotekschef på Apotek Hjärtat i Sveg. Tre fullspäckade månader med massor med nya saker att lära mig, nytt datasystem, nya kollegor, nya utmaningar, och så vidare. Vissa dagar känns det som om jag börjar få koll på något, andra dagar som om jag är fullständigt vilse i pannkakan. Nåja, det är ett vikariat, så nästa år måste jag återigen omvärdera var jag vill bo och vad jag vill göra. Vad är prioriterat och vad kan skjutas upp eller åt sidan. Den som lever får se.

Sett i kristallkulan

Gott nytt år, kära bloggläsare! Gott nytt årtionde, kära vänner!

Hoppas ni hade en bra nyårsnatt. Låt oss nu tillsammans titta lite i kristallkulan* för att se vad som väntar oss det här decenniet. De presenteras som en blandad kompott, vill du sortera upp dem i "stort och smått", "svenskkyrkligt, frikyrkligt och katolskt", "Sverige och internationellt" eller på något annat vis så får du göra det själv.

• Påven Benedikt XVI dör. Av ålder. Sorry vänner, det tycks mig helt klart oundvikligt. Han tycks vara seg nog att klara sig några år till och bland annat skriva klart sin andra del av "Jesus från Nasaret"-böckerna, men sen - nångång i mitten av årtiondet - så är det över för hans del.


• Kravet på en icke-europeisk påve ljuder i pressen efter Benedikts frånfälle, men kardinalerna visar upp en enad mur av omutbarhet och att "inte ge efter för världsliga påtryckningar". Ev. skådas likväl en afrikan som ny påve.


• Samgåendet mellan Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan kommer verka vara i hamn, men i sista stund kommer det bli väldiga stormar kring ett antal frågor innan beslutet tillslut tas med minsta möjliga marginal. Många människor kommer vara besvikna och känna sig överkörda och mena att beslutet togs av en "elit" inom samfunden med egna intressen i processen. I slutet av årtiondet kommer dock de flesta vara överens om att det var helt rätt beslut som togs.


• Det kommer återigen att storma kring de kloster och kommuniteter - inte minst de protestantiska - som finns och bildas runtom i Sverige. Men även om det stormar så kommer kloster-/kommunitetslivet vinna mer mark och acceptans ju längre tiden går, både inom- och utomkyrkligt.


• En ny bibelöversättning publiceras, vilket skapar ramaskri och tumult, då den sägs vara "redigerad" och "stympad" för att "passa översättarnas teologi".


• Laestadianerna kommer avknoppas från Svenska Kyrkan och bildar eget samfund, men splittringen mellan väst- och östlaestadianismen gör att det slutgiltiga beslutet kommer fördröjas i ett antal år på grund av frågan om skillnaden mellan de olika inriktningarna innebär att man bör bilda bilda ett eller flera laestadiansamfund.


• Anders Wejryd kommer fylla 65 år 2013 och gå i pension. Detta lämnar plats åt att utnämna vår första kvinnliga ärkebiskop i form av Antje Jacklén. Alla feminister jublar, även de som vanligen utser kyrkan till kvinnors fiende nummer ett (möjligtvis med undantag av moderskap och hemsysslor). Snart kommer dock allt vara tillbaka i sina vanliga hjulspår.


• Motsättningen mellan "liberala/progressiva" och "konservativa/traditionella" kristna kommer bli än tydligare, men det utkristalliseras även en grupp människor som blir allt obekvämare med denna uppdelning. Och även om sprickbildningen blir allt svårare att överbygga så kommer ingen formell splittring ske inom något samfund utifrån dessa frågor.


• I efterdyningarna av dessa motsättningar träder ett allt tydligare mönster fram där människor söker sig till - eller tvingas söka sig till (efter deklarationer om att de är "person non grata" i sitt eget sammanhang) - likasinnade. Ett visst nettoinflöde av "aktivt kristna" märks både hos de ortodoxa/katolska kyrkorna samt de evangelikala frikyrkorna.


• Skottpengarna på katoliker kommer fortsätta frodas i pressen, varför kraven inför Aborelius pension i slutet av årtiondet kommer ökas på att få en katolsk biskop som är bättre på att "säga ifrån" och att "inte acceptera vilka dumheter som helst".


• Skottpengar kommer även i allt högre grad utdelas för verbala och skriftliga attacker på övriga kristna...
• ...vilket leder till att Humanisterna och deras anhängare vinner allt större gehör offentligt sett...


• ...men i det tysta ("nedtystade") förekommer en allt större nyfikenhet på - och sökande efter - organiserad religion. Att göra och uppleva saker tillsammans värdesätts, även om stor skepsis fortfarande kommer att råda mot att andra sätter krav och regler/begränsningar över hur, var och när jag får tro.


• Pingst, allians och EFK kommer föra allt tätare och intensivare samtal om ett närmare samarbete och ett ev. framtida gemensamt samfund. Efter "krisen" i samtalen mellan mission, baptist och metodisterna kommer det ett tag nästan se ut som om EFK, pingst och Allians kommer "hinna före", men sen lugnar det ner sig och något definitivt beslut tas inte förrän - tidigast - nästa årtionde.


• Påven Benedikt kommer fortsätta kämpa för fördjupad enighet med de ortodoxa, men hans frånfälle gör att de ortodoxa passar på att ta ett steg tillbaka och den nya påven får en svår uppgift i att "vinna tillbaka" mark i de ekumeniska samtalen som Benedikt redan har vunnit.


• 10-talet blir det årtionde då de ortodoxt kristna kliver fram som en allt större och viktigare del av det svenska kyrkliga livet.


• Jesusmanifestationerna går av stapeln i Stockholm år efter år enligt nuvarande form, trots tal om att både sprida manifestationen till andra orter och i andra former. Allteftersom åren går minskar intresset från kristet håll för manifestationen, och efter åtta år ger arrangörerna upp. Från Svenska Kyrkan har då ännu aldrig någon biskop officiellt medverkat, även om det finns rykten om att en och annan biskop ska ha funnits närvarande i "publikmassan".


• Det talas mycket om bloggrevolution av kyrkan - även om det mycket mer handlar om sociala medier i allmänhet - i början av årtiondet, men intresset svalnar och orken tryter hos bloggarna, och i slutet av årtiondet är känslan och atomsfären hos många allt det mest är "som det alltid har varit". År 2019 kommer "internetkyrkan" att förklaras vara död, även om ingen riktigt förstår vad som någonsin menades med "internetkyrkan" och vad som menas med att den "förklaras vara död".


• Svenska Kyrkan fortsätter tappa medlemmar och tvingas sälja allt fler kyrkor, säga upp personal, osv, och brottas allt mer uppenbart med sin egen identitet. Samtidigt fortsätter efterfrågan på Svenska Kyrkans personal om att vara tillgänglig i livskriser, nationella katastrofer osv att vara mycket hög. I vilken grad räcker det att vara "förrättnings- och krishanteringsinstans"?


• EFS, Bibeltrogna Vänner/Evangelisk Luthersk Mission, med flera inomkyrkliga (dvs SvK-liga) rörelser slits allt hårdare mellan att vara "lojala" mot Svenska Kyrkan som "idé" och "förhoppning", kontra mot hur verkligheten ser ut. I valet mellan att bilda eget eller binda sig till något annat samfund. Mycket rör sig och bubblar under ytan, många är bekymrade och mår dåligt, men för utomstående så märks inte så jättemycket. Få vågar uttala sig - "Väck inte den björn som sover".


• Äktenskapet kommer fortsätta vara den största fråga där kyrkornas röst hörs utanför sina egna gränser, men istället för homofrågorna kommer de största frågorna vara polygami och arrangerade äktenskap.


• Inom med kyrkliga sfären kommer frågorna om den sista tiden och Jesu återkomst uppleva en renässans.


• Sveriges kristna råd misslyckas i sin ambition att vara ekumenisk motor, utan fortsätter arbeta med flykting- och miljöfrågor och får bland annat smeknamnen "Sveriges medmänskliga råd", "Messmörslandets råd" och "Rådet för så kallade kristna frågor á la mellanmjölklandets främsta företrädare".


• Elisabeth Hesselblad blir helgonförklarad och Sverige får därmed sitt första helgon i modern tid. Detta skapar en stor uppståndelse i media och det firas i närvaro av svenska kungafamiljen och företrädare för ett flertal svenska samfund, inkl. den nya lutherska ärkebiskopen.


• Om 90- och 00-talen präglades alltmer av att tillhörigheten i ett specifikt samfund inte längre var så viktigt, så kommer 10-talet få ett allt större antal "kyrklösa" kristna. Aktivt kristna som inte är medlemmar i något samfund eller församling alls. Människor som lider oerhört mycket av detta, men som av teologiska och/eller sociala skäl väljer att stå utanför.


• Både mormonerna och Jehovas vittnen försöker förstärka sitt anseende inom det svenska samhället och försöker profilera sig som kristna kyrkor, men det leder mest till att de blir osams med andra kristna företrädare som drar in olika lärofrågor i de stora tidningarnas debattspalter. DN publicerar ett antal debattartiklar, men vid årssummeringen det året kommer de flesta icke-kristna erkänna att de aldrig förstått vad debatten handlade om.


• Påveämbetet kommer i slutet av årtiondet att börja debatteras mellan framförallt den Katolska Kyrkan, de Ortodoxa Kyrkorna och den anglikanska gemenskapen. Det ena leder till det andra och precis innan klockan tickar över till 2020-talet så tas de första stegen för att kalla samman ett nytt allkristet, ekumeniskt koncilium för första gången på över 1000 år. Somliga jublar och andra gormar om att de kyrkliga ledarna sviker den sanna kristna tron.


• Högkyrkligheten ser till en början ut att vara hopplöst marginaliserad inom Svenska Kyrkan, varför alltfler högkyrkliga söker sig till de Katolska och Ortodoxa Kyrkorna, men några få stannar kvar och kämpar, och i slutet av 2010-talet finns det tydliga tendenser om att det återigen är en växande skara högkyrkliga inom Svenska Kyrkan.


• Ulf Ekman uppnår pensionsålder och "drar sig tillbaka" som pastor för Livets Ord, för att "enbart ägna sig åt sitt författarskap", varpå spekulationerna om att han ev. tänker konvertera går vilda, men officiellt händer det ingenting på den punkten.

*****

Om någon är intresserad får han/hon gärna utmana mig i kristallkuleskådning. Klistra bara in länken som kommentar till inlägget så hittar vi dit!

*****

* = Ja, jag menar kristallkulan. Hellre att jag blir anklagad för sådana påfund än att jag blir anklagad för att komma med falska profetior! Eller hur var nu det där med att allt blir förlåtet utom om man hädar den Heliga Ande (för falska profetior måste räknas som att häda den Heliga Ande, eller...?).