Stefan Swärd: Måste man bara plaska i ankdammar?

Stefan Swärd skriver i en debattartikel i fredagens Dagen om klimatmötet i Cancun, Mexiko och hur klimatåtgärderna går för långsamt. Strax efter midnatt skriver han ett inlägg på sin blogg om att han fått så få reaktioner på artikeln och gör en jämförelse med hur många kommentarer ett "internkristet-plaskdamms-debattinlägg" (t.ex. om Benny Hinn, Ulf Ekman eller underlivsfrågorna) skulle orsaka.

Jag instämmer helt och fullt med honom. Både i grundpåståendet att vi kristna borde ägna oss åt betydligt större frågor än internt navelskåderi, men också i sakfrågan. Miljöfrågan borde få mycket större utrymme i dagen kristenhet i Sverige. Vi är satta av Gud i skapelsen att förvalta och bruka (inte förbruka!!) jorden lika mycket som vi är satta här för att vara fruktsamma och föröka oss. Frågan är ju dock om det är underlivsfrågorna som får på tok för stort intresse/utrymme eller om det är miljöfrågorna som får för litet utrymme?

Å andra sidan (för att knyta ihop säcken med både skapelsens början och tidens slut), som en pingstvän en gång - med ett visst mått av ironi - beskrev "typisk pingst-miljö-mentalitet": "Det är väl onödigt att sortera sopor och kämpa för att bevara jorden. När Jesus kommer tillbaka ska Han ändå skapa en ny himmel och en ny jord". Underförstått: Ju snabbare vi tar slut på jordens resurser, desto snabbare kommer Jesus tillbaka!

Franciskus Solsång

Jag har i helgen varit ute och fjällvandrat med en kompis. I brist på kyrka och gudstjänst ute på kalfjället på söndagmorgonen så läste jag istället morgonandakten ur "Lilla pilgrimsboken". Där hittade jag denna psalm av St Franciskus av Assisi. En psalm som jag kom att leva med resten av vandringen (även om jag suckade lite över att "regn ska falla på torra fällt, inte på redan blött fjäll" när det senare regnade). Trots att den finns med i den ekumeniska delen - psalm nr 23 - av alla våra psalmböcker så tycker jag att den alltför ofta är förbigången och ignorerad. Så, kära bloggläsare, stäm upp och sjung du med!

Psalm 23

1. Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja.
Vår broder låter dagen gry,
ditt tecken är han i vår rymd.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

2. Du tänder varje stjärnenatt,
ger syster Måne hennes prakt.
Halleluja, halleluja.
Du sänder broder Vind att gå,
från land till land och driva moln.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

3. Sjung, syster Vatten, stäm din brunn,
bred ut ditt starka hav och sjung.
Halleluja, halleluja.
Nu faller regn på torra fält,
och träden lyser, marken gläds.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

4. Hör ord i natten: "Varde ljus!"
Lys, broder Eld, och tacka Gud.
Halleluja, halleluja.
Giv härden glöd, lys upp vår stad,
dess ljus når vida över hav.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

5. Tack, gode Gud, för moder jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Halleluja, halleluja.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

6. Tack, Gud, för syster Död,
som tar allt levande i sitt förvar.
Halleluja, halleluja.
Hon för oss i sin tysta vagn
en afton hem från mödans mark.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja.

7. Må dag och natt, må liv och död
nu lova Gud i samma kör.
Halleluja, halleluja.
En enda sång i allt som finns,
min Gud, min Gud och alla ting.
Tack för alla dina under.
Halleluja, halleluja, halleluja

Oanad smärta

Fosterutveckling och abort

Medan diskussionerna i (den kristna) bloggosfären gick höga om aborter, och om vilka metoder man får (alternativt inte får) använda för att försöka väcka opinion i frågan om aborter, så har jag istället läst en kvällskurs i embryologi och fosterutveckling. Hur fantastiskt är det inte att se bilder på fyra veckor gamla foster (dvs i sjätte graviditetsveckan*) som redan har ett litet hjärta som slår! Och att alla organ i princip är färdigbildade i ett åtta veckor gammalt foster! Och så vidare, och så vidare, och så vidare - detta är något helt fantastiskt enligt mig!

För er som är intresserade av det ofödda barnets utveckling kan jag rekommendera sidan Embryo Images, som med text och bild förklarar och visar hur kroppen utvecklas. Förvisso kanske inte ett supermodernt verktyg, men illustrativt nog. En liten varning dock till känsliga personer är att materialet innehåller foton av verkliga embryon, framförallt musembryon, och inte bara tecknade bilder.

Tillsist: Ska jag bara länka till ett enda inlägg (det är alldeles för många att länka till alla och om jag bara länkar till några så kommer garanterat någon att känna sig utanför) så kan jag rekommendera det Syndare skrev den 16 respektive 19 september: Att döda barn viktigast av allt och Att offra sina barn - en styggelse i Guds ögon ("tonen" i rubrikerna är inte helt representativ för inläggen i dess helhet; och ja, jag kallar de för "ett inlägg" även om det egentligen är två, för de känns mer som ett helt inlägg uppdelat i två, än som två helt separata inlägg, men ska/hinner/orkar du bara läsa ett av dem så rekommenderar jag det andra, dvs "Att offra barn"-inlägget). Ett, enligt mig, mycket intressant och välreflekterat inlägg i abortdebatten och är väl det inlägg som kommer närmast min egen syn på abort. Kan bara instämma till 100 % med det Syndare själv konstaterar:

Vi tror att det är bättre att kvinnor har tillgång till fri abort än att det sker illegalt. Men varje abort är tragisk och vi måste göra allt för att begränsa dem och stödja de kvinnor som kan föda sina barn.

En liten ordförklaring för att reda ut lite förvirring (om det är möjligt, eftersom själva terminologin är ganska förvirrande):

- En graviditet räknas från sista mensen, med motivering att "det är svårt att veta när själva befruktningen sker". Därför är man redan (generellt sett) två veckor in i "graviditeten" (dvs av de 40 veckorna, vilket ungefär motsvarar 9 månader) när själva befruktningen sker.

- Vill man alltså veta hur gammalt ett barnet man bär på är så måste man komma ihåg att räkna bort två veckor från graviditetsveckan. Till exempel är själva barnet "endast" 38 veckor gammalt vid födseln, och ovan angivna siffror hänvisar till denna tidsskala, ej graviditetsvecka.

Och mina egna tankar: Om man (eller är det mer passande att säga "kvinna" i detta läge?) räknas som gravid de två första graviditetsveckorna - från mensen till befruktningen - hur är det då med oss kvinnor alla andra månader när det inte sker någon befruktning? Är vi "potentiellt gravida" då, eller...??

Meningslöst!

I somras kom jag vid ett tillfälle att diskutera detta med meningslöshet med en "halvkristen" person. Finns det en mening med allt som sker? En mening med naturkatastrofer, världssvält, krig, våldsbrott, sjukdomar, personliga olyckor och så vidare? Tyvärr blev samtalet bara mycket kort eftersom vi båda skulle med tåget (bokstavligt talat), men i helgen kom tankarna tillbaka till mig igen.

Kan jag som kristen ärligt kalla något meningslöst och samtidigt hävda att Gud har hela världen i sin hand?

För det hävdar jag bestämt att man kan och bör. För mig är tron att allt har en mening inte ett tecken på gudsfruktan eller en djupt from människa, det är ett tecken på ödestro, vilket har helt andra religiösa förtecken än just kristen tro...

"Meningslöst" är förvisso kanske inte ett jättevanligt ord i min vokabulär, men ändå är jag fullkomligt övertygad om att det platsar där. Och detta av den enkla anledningen att Gud skapade allt gott. Gud skapade ett paradis, en lustgård, åt människan att älska och vårda. Och detta är fortfarande Guds plan - ett paradis, ett himmelrike på jorden, inte krig och människors ondska.

I Jobs bok beskrivs hur Åklagaren tillåts fresta och plåga Job. Och detta är ett resonemang som jag är övertygad om att man kan överföra på mellanmänskliga relationer också. Gud önskar inte att vi gör ont mot varandra, men Han tillåter det. Gud vill det inte, men tillåter det eftersom människan har både en fri vilja och kunskap om gott och ont (det första givet av Gud, det andra erhållet genom att äta av den förbjudna frukten - och vore människan en så förnuftig varelse som vi gärna inbillar oss så borde vi väl alltid välja det goda, eller hur...?).

Så därför tänker i alla fall jag att jag med gott samvete kan säga att Gud är både allsmäktig och allvetande och samtidigt påstå att det händer massor med meningslösheter i världen varje dag och sekund! Allt som inte är gott, allt som inte är Guds ursprungstanke, är meningslöst. Punkt slut!

Sen visst, det finns ju gråzoner som till exempel olyckor. Olyckor som skadar, förlamar och dödar människor. Självklart är det inte en del av Guds ursprungsplan, samtidigt som det ändå inte är en medveten ond handling av någon människa. Men nåja, det får väl föras in under "syndafallet fördärvar skapelsen"-förklaringen tillsammans med naturkatastrofer och liknande.

Sist, men inte minst, finns det ju människor som hävdar att det var mening att än det ena, än det andra skulle hända för att jag sedan ska kunna använda det i exempelvis själavård och att det därför skedde för att ge mig ökad förståelse för dessa mina medmänniskor. Jag tycker detta resonemang är fullständigt bakvänt! Det är ju som att säga att syndafallet skedde för att människan skulle ha en förståelse för den människans syndiga natur!! Bara knas och ren rappakalja!

Däremot tror jag att motsatsen ofta är sann - Gud kan föra människor i min väg för att jag har just den erfarenheten jag har, precis som Han för andra människor i din väg för att du har andra unika erfarenheter som jag saknar. Men det är ju att kunna använda det meningslösa till att skapa en mening i efterhand, inte till att göra själva meningslösheten meningsfull.

"Det var kaos..." +bloggtips

...och det blev ordning, det var den första dagen.

Sleepaz publicerade häromdagen denna alternativa översättning till 1 Mos 1:s "afton och morgon" under rubriken "Skapelsen enligt skriftens originalspråk". Nu kan jag i princip ingen hebreiska (=GTs originalspråk. Min förra pastor försökte förvisso lära några av oss ungdomar lite hebreiska, men vi kom inte längre än lektion ett, dvs. "lär känna igen de olika bokstäverna i det nya alfabetet"-stadiet. Eller hann vi till lektion två? Nåja, vi var i alla fall inte igenom hela alfabetet när hon gick i pension), men personligen tycker jag att detta verkar vara en av de mest intressanta och trovärdiga tolkningarna kring 1 Mos 1.

Det mest intressanta med "kaos och ordning"-tolkningen, som jag ser det, är att så många fantasyböcker börjar på det viset: Ordning skapas ur kaos av de goda gudarna! Nu är förvisso fantasy oftast väldigt dålig teologi, men på just punkten "Skapelseberättelser" tror jag faktiskt att fantasy intar en unik ståndpunkt. Jag menar deckare, thrillers, kärleksnoveller, poesi, chick-lit, historiska romaner, science fiction, osv, osv, osv - alla dessa förutsätter en redan skapad värld utan att diskutera hur, var och varför, medan fantasyn oftast innehåller någon typ av svar på dessa frågor. Och då är alltsom oftast konceptet att de goda gudarna skapar ordning i kaoset, skapar världen för att motverka kaoskrafterna!!

Nu finns det ju kända kristna profiler inom den tidiga/tongivande fantasygenrén, inte minst CS Lewis och JRR Tolkien, som kan ha påverkat detta, men ändå! Det är ett tankesätt som tilltalar mig väldigt mycket. Kanske inte så att jag bombsäkert skulle våga säga "Det är så jag tror det gick till", men det lutar ändå åt det hållet... Fast självklart kommer man sedan till problemet "Vem skapade i så fall kaoset?", men det kan vi ta en annan gång tror jag bestämt! (Eller så har jag helt enkelt ingen åsikt i frågan...)

En annan aspekt som Sleepaz lyfter fram är detta med att vetenskapsmän tycks vara överens om att "ordning skapas aldrig ur kaos" (något som jag inte är helt säker på dock, för inom kemin pratar man om två motverkande krafter: "Strävan om största möjliga oordning" samt "Strävan mot lägsta möjliga energi", vilket ofta inträffar vid ordning och komplexitet). Men spontant associerade jag till städning och kampen mot det vardagliga kaoset - jag citerar min egen kommentar till Sleepaz inlägg:

Och man behöver inte vara vetenskapsman (eller vetenskapskvinna om vi nu ska vara lite politiskt korrekta) för att inse att ordning kräver en mycket fokuserad och bestämd vilja - försök hålla ett rum där folk lever fullt ordnat, dvs välstädat, utan att lägga ner någon energi på att städa det. Omöjligt! Däremot är motsatsen - att det bildas kaos och oordning i rummet - fullt möjligt. [Ett] ständigt återkommande problem i mitt rum. [Det] slutar alltid med att allt ligger i en hög på golvet. Eller förhoppningsvis hög, det blir jobbigt när det sprider sig över HELA golvet...

För övriga associationer och mitt och Sleepaz utbyte kring dessa tankar rekommenderas länken ovan.

Drakar

Drakar...

Finns dem? Alltså finns dem på riktigt? Inte bara i sagor och mytologi, i fantasyvärldar och folklore? Frågan kanske tycks löjlig - alla vet ju att det inte finns drakar! Men samtidigt slås jag varje söndags läsning av psaltarpsalmen vid completorium över det självklara sättet drakar omnämns:

Ps 91:13

Över lejon och ormar går du fram,
Du trampar på vilddjur och drakar.

Bibeln omnämner dem i samma andetag - och på samma sätt - som ormar och lejon, och de anser vi ju vara väldigt verkliga. Är det ett bevis för att de finns? Den bokstavstroende skulle självklart svara 'Ja'. För honom/henne kan det inte finnas någon annan möjlighet - står det så så måste det vara så!, eller...? Texten utelämnar liksom ingen möjlighet till tolkningen "du trampar på vilddjur och sagodjur". Eller? Jag måste erkänna att jag inte läst grundtexten (och om jag skulle få tillgång till den så skulle jag inte begripa ett jota). Men nog verkar Bibeln vara tydlig på vad den menar med en drake:

Jes 14:29

Ty av ormens rot skall en kobra komma, den skall föda en flygande drake.

Okej, det där är en lösryckt vers, jag vet. Det är taget ur en profetia som handlar om Filisteernas undergång, men ändå så illustrerar den konceptet att "drakar flyger". Det hade liksom inte kunnat stå "...en flygande häst" (kanske dåligt exempel, Pegasus är ju en välbekant mytologisk flygande häst) eller något sådant istället, det hade bara blivit löjligt. Nej, liknelsen bygger på ett tydligt koncept om att drakar är flygande djur. Något som återkommer ett par kapitel senare:

Jes 30:6

Genom farans och skräckens land, bland rytande lejon, ormar och flygande drakar, för de sina skatter på åsnans rygg, sina gåvor på kamelens puckel, till ett folk som inte kan hjälpa.

Genom ökenlandet mellan Israel och Egypten för det israeliska folket sina gåvor för att köpa sig hjälp mot assyrierna. Genom ökenlandet där de flygande drakarna bor...

Fast det som förbryllar mig är att drakar lika ofta (i det närmaste) används som synonymt med ormar.

Upp 12:9

Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen.

Men om "orm" och "drake" är synonymer, hur fungerar då detta med att drakar flyger? Jag menar: Vem har någonsin hört talas om flygande ormar (tack och lov inte!)? Eller ska jag tolka ovanstående citat som att drakar är "urtidsormar"? Och att dagens ormar som krälar på marken bara är ett resultat av synden? Ormens straff lyder ju:

1 Mos 3:14

På din buk skall du kräla
och jord skall du äta så länge du lever

Jag menar: Vem säger att ormen var ett djur med ben (som jag nog annars alltid har tänkt) innan förbannelsen? Kunde ormen inte lika gärna ha varit ett flygande djur (om vi nu ändå är inne på avdelningen långsökta associationer och spekulationer) som blev förbannat till att kräla på sin buk? Det är ju i sådana fall ett ännu värrer straff! Från hela luftens flygande frihet till att bli tvingad att kräla på sin buk...

Så, vad tror då jag? Kan det ha funnits - kan det fortfarande finnas - någon sorts sanning i det bibliska och mytologiska påståendet om att drakar finns? Att de inte är mer mytologiska än lejon, ormar och andra vilddjur? Det känns så långsökt, samtidigt som jag inte kan komma på någon mer logisk förklaring till varför myten om draken finns hos så många kulturer medan många andra myter bara är lokala (t.ex. ovan nämnda Pegasus hänger ihop med den grekiska mytologin där han flög med bud till gudarna på Olympos). Vad tror ni?

I en ickebeständig värld

Upsala Nya Tidning (UNT) hade i söndags (22/6 2008) en intressant artikel på temat "Öppna landskap, ingen självklarhet i framtiden" (minns tyvärr inte exakt titel på artikeln och nu hittar jag inte den artikeln på deras hemsida - mycket dålig service!). Artikeln publicerades eftersom det tydligen ska ändras i lagstiftningen (eller var det bidragen den här gången?) återigen. Nu ska det tydligen inte få växa mer än 50 träd per hektar på betesmarker för att man ska få bidrag - oavsett att man faktiskt har djur där som betar marken! - något som kommer påverka den biologiska mångfalden och drastiskt reducera alla halvöppna, svenska skogbackar - sådana som jag älskar att promenera i - antingen till igenväxt sly- och granskog eller till upplöjda åkrar.

Från Lantbrukarnas RiksFörbunds (LRFs) hemsida (visserligen är texten skriven utifrån en annan diskussion - den om kött och klimat - men den berör detta till viss del):

Svenskt kött skapar biologisk mångfald

Svenskt kött skapar också biologisk mångfald och det tas fram enligt Sveriges högt ställda krav på djurskydd och livsmedelssäkerhet.

Genom att välja svenska livsmedel bidrar man till att hålla det svenska odlingslandskapet öppet. Naturbetesmarkerna och ängarna är de allra artrikaste marker vi har i Sverige. Den stora artrikedomen är ett resultat av att markerna har utnyttjats för foderproduktion i många generationer.

Betesmarkerna har också höga skönhets- och rekreationsvärden. De bidrar till att göra landskapet vackert och varierande. En absolut förutsättning för att klara att bevara dessa värden är att det finns betesdjur. Om inte markerna sköts med betesdjur förslummas de och växer igen.

Naturen står för mig inte bara för det fridfulla, utan även till stor del för det beständiga. Visserligen är naturen levande och dynamnisk (såvida det inte är en vindpinad stenöken, där inte ens sandkornen existerar) men på något sätt har jag svårt att föreställa mig en värld utan naturupplevelser. En värld utan ljusa lövskogar, porlande bäckar, kvittrande fåglar, dånande forsar och vattenfall, murriga mossbeväxta trollskogar, blomsterängar och småbackar. Naturen är i min värld själva sinnebilden för nyfiken oskuld, en plats fullt av nya upptäkter bara jag lyfter på huvudet. En plats för ALLA sinnen, inte bara för syn och/eller hörsel.

Att därför tänka sig en framtid utan allt detta? Omöjligt! Det är en skövlad framtid. En värld jag inte längre skulle vilja leva i. Min själ blir sorgsen redan nu, bara för att jag tänker på detta!!

Som det stod på en Center (c)-slogan för några år sedan:
Öppna landskap kräver dess djur!

Låt oss nu kräva dessa djur för den biologiska mångfaldens och för min själs ros skull!

Klimatförändringar & global rättvisa = mitt ansvar?!

Kort introduktion:
Ung och idealist? Javisst!
Må jag aldrig bli gammal och förlora min tro.

*****

Jag tror att jag kan förändra världen genom att köpa rättvisemärkta produkter, genom att cykla istället för att åka bil, genom att handla ekologiskt och närodlat istället för "billigast billiga", osv. Jag tror inte min uppgift är att förändra hela världen på egen hand, men att detta faktum inte fråntar mig skyldigheten att försöka förändra det jag kan. Ansvaret att försöka "Lämna världen som en bättre plats än när du kom in i den", som Robert Baden-Powell, scoutrörelsens grundare, uttryckte det (OBS! Citatet är taget ur minnet, den exakta formuleringen kan vara något annorlunda).

För mig är detta inte en "världslig" fråga. För mig handlar det om två av Guds absolut viktigaste och mest centrala bud till hela mänskligheten: att älska vår nästa (se t.ex. Luk 10:25-37) och att vårda skapelsen (1 Mos 1:26-30). Det handlar om efterföljelse i högsta grad! Om trohet mot Guds Ord. Och ärligt talat - nog har vi tillräckligt med pengar i Sverige idag för att "ha råd" att avstå vissa materiella statusprylar och istället lägga pengarna på det som verkligen betyder något?!

Jag förstår inte vitsen med att kräva bojkott av OS-invigningen i Peking när medelsvensson ändå köper kläder och elektronik från Kina utan att ens tänka efter. Visst, det är olika saker och det ena behöver inte utesluta det andra, men ändå - det känns bara som hyckleri!

Men jag är egentligen lika tveksam till detta med bistånd som bara går ut på att ge bort saker. Detta är jättebra i akuta krissituationer - inget snack om saken - men i det långa loppet tror jag mycket mer på att handla med fattiga människor på lika villkor Att hjälpa dem att bygga upp sin egen infrastruktur istället för att de ska lära sig vara passiva och bara ta emot. Ge inte bara hjälp, ge istället människor hjälp till självhjälp!

*****

Gud, ge mig
Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod
att förändra det jag kan
Och förstånd
att inse skillnaden
Amen