Kristi blod

Detta inlägg tillägnas Hasse G som önskade ett ekumenikinlägg i samband med att min blogg firade ett års jubileum. Övriga önskeinlägg hittas här, här och här.

Att likna olika kyrkor, olika samfund, vid ett träd där stammen är den odelade kyrkan och de olika grenarna utgör olika (nutida) kyrkor och kyrkofamiljer är en ganska populär (protestantisk?) bild av hela den världsvida Kyrkan.


Detta är ett sätt att markera att a) vi alla hänger ihop i Kristi Kropp här på jorden, även om vi tillsynes är skilda från varandra, samt b) ingen kyrka är bättre än någon annan kyrka för alla är vi blott och bart grenar på samma träd. Kristi träd. "Vi är grenarna, Han [=Jesus] är stammen" osv. (Ursäkta den dåliga bilden, jag hittade ingen bättre, men med lite fantasi hoppas jag att ni kan se att det föreställer ett träd med olika samfundsgrenar).

Som ni alla kan förstå så finns det många svagheter med denna typ av bilder. En svaghet som jag kan tycka är värre än alla andra är att ett träds grenar må ha samma stam, men de kommer aldrig att växa ihop igen. Antingen kommer vi fortsätta växa allt längre ifrån varandra ju längre tiden går eller så kommer vi tvinna in oss i varandra och slåss om samma ljus och näring, men vi kommer aldrig bli en enda stam/gren igen.

Jag vill hellre föreslå en alternativ bild: ett kapillärnät.

För er som inte är helt hemma i blodbanan/-cirkulationen så är kapillärer de blodkärl som ligger längst ut. Från hjärtat går stora blodkärl - artärer - som delar sig i mindre och mindre tills man kommer ut i kapillärerna.

Kapillärerna är genomsläppliga, så att blodkroppar kan vandra ut ur blodbanan till cellerna och på så sätt låta närings- och gasutbyte - ny syrgas mot gammal koldioxid - ske även för celler som inte ligger precis intill ett blodkärl.

Efter gas- och näringsutbyte samlas blodet upp igen i kapillären och kapillärnystandet återförenas i större blodkärl, som i sin tur samlas upp i allt större blodkärl - vener - tills blodet är tillbaka i hjärtat.

Med kapillärnätsbilden för ögonen blir...

- en samfundssammanslagning ingen prestigeförlust - det blir ett erkännande att samfunden har gjort sitt och nu är på väg tillbaka till hjärtat.

- de människor och samfund som är "utanför" blodkärlssystemet inte nödvändigtvis ett hot, utan faktiskt människor som gör sitt jobb/lever ut sin kallelse. Är vi säkra på att vårt perspektiv alltid är Guds fulla bild av verkligheten?

- människor som går från ett samfund till ett annat varken förrädare mot det egna samfundet eller ett hot mot ekumeniken, utan helt människor som visar på att blodet flödar i på fler ställen än i den egna fållan och att det är fullt möjligt att diffundera emellan olika kapillärer utan att hamna vilse, för förr eller senare kommer vi alla tillbaka till Hjärtat igen.

- hjärtats ekumenik det samma som att föras samman i ett enda blodkärl - det blodkärl som leder till hjärtat!

*****

PS. Nope. Sorry. Detta var inte ett inlägg om nattvarden. Ursäkta om jag lurade er, men jag kunde inte motstå titeln. Hoppas att ni njöt (eller att några tankar väcktes) av det i vilket fall som helst.

PPS. För den som vill läsa mer om blodliknelser rekommenderas Moder Tyra Antonias liknelse om blodkropparna ur Katolskt Magasin 6/2009, återgivet av Teija på Katolsk mamma på nätet.