"The Black Magician Triology" (förkortat BMT) av Trudi Canavan (officiell hemsida), är precis som namnet antyder egentligen inte en bok utan tre - "The Magicians' Guild", "The Novice" och "The High Lord" - men jag orkade inte skriva tre separata recensioner, så det får bli en "ihopklumpad" recension. Böckerna är på total ca 1300 (365 + 460 + 526) sidor i engelsk pocket (någon svensk översättning verkar ännu inte dykt upp) och omfattar 105 (29 + 37 + 39) kapitel. Totalt tog det mig fem dagar att läsa ut hela serien (och då hade jag tenta mitt i!), så på det hela taget skulle jag bedöma dem som lättlästa, eller åtminstone "läsarvänliga" (dvs svåra att lägga ifrån sig).
*****
BMT är en fantasytriologi som framförallt utspelar sig i Kyralias huvudstad Imardin, men en viss del av handlingen även är förlagd till Kyralias landsbygd och grannländer.
Att få bli lärling vid magikerskrået är förunnat den rika adel. Det är så illa att ingen ens bryr
sig om att testa barnen ur de lägre klasserna efter magisk förmåga, eller ens tror att den finns där. Tills en flicka från slummen kastar en sten genom en magisk sköld. Något som endast är möjligt om hon använt magi!
Här börjar en våldsam jakt på Sonea, "flickan från slummen" (hon sägs i början av bok två vara knappt 17, så jag antar att hon ska föreställa vara runt 16 i början av bok ett), genom slummen i Imardin, för magikerna vet att det bara är en tidsfråga tills hon förlorar kontrollen över krafterna, och då kommer inte bara hon att dö utan en stor del av staden kommer förstöras av henne. Hon å andra sidan är fullständigt övertygad om att magikerna jagar henne för att kunna avrätta henne!
*tvekar en stund* Hur mycket av handlingen ska jag avslöja? *hum*
Nå, boktiteln på bok två säger väl kanske det mesta om just den biten? Men Soneas lycka över att vara novis hos magikerskrået grumlas över upptäckten att skråmästaren Akkarin ("the High Lord") utövar förbjuden svart magi! Tillsammans med sin mentor Rothen och skråadministratören Lorlen försöker hon hitta ett lämpligt tillfället att avslöja sanningen utan att att utlösa en konfrontation som skulle riskera att förstöra hela gillet.
Som om inte det bekymret var nog så uppskattar Soneas blåblodiga klasskamrater inte att få en slumflicka till klasskamrat. En slumflicka som ligger flera månader före dem i kunskap och träning!
BMT är en fantasytriologi som framförallt utspelar sig i Kyralias huvudstad Imardin, men en viss del av handlingen även är förlagd till Kyralias landsbygd och grannländer.
Att få bli lärling vid magikerskrået är förunnat den rika adel. Det är så illa att ingen ens bryr
sig om att testa barnen ur de lägre klasserna efter magisk förmåga, eller ens tror att den finns där. Tills en flicka från slummen kastar en sten genom en magisk sköld. Något som endast är möjligt om hon använt magi! Här börjar en våldsam jakt på Sonea, "flickan från slummen" (hon sägs i början av bok två vara knappt 17, så jag antar att hon ska föreställa vara runt 16 i början av bok ett), genom slummen i Imardin, för magikerna vet att det bara är en tidsfråga tills hon förlorar kontrollen över krafterna, och då kommer inte bara hon att dö utan en stor del av staden kommer förstöras av henne. Hon å andra sidan är fullständigt övertygad om att magikerna jagar henne för att kunna avrätta henne!
*tvekar en stund* Hur mycket av handlingen ska jag avslöja? *hum*
Nå, boktiteln på bok två säger väl kanske det mesta om just den biten? Men Soneas lycka över att vara novis hos magikerskrået grumlas över upptäckten att skråmästaren Akkarin ("the High Lord") utövar förbjuden svart magi! Tillsammans med sin mentor Rothen och skråadministratören Lorlen försöker hon hitta ett lämpligt tillfället att avslöja sanningen utan att att utlösa en konfrontation som skulle riskera att förstöra hela gillet.
Som om inte det bekymret var nog så uppskattar Soneas blåblodiga klasskamrater inte att få en slumflicka till klasskamrat. En slumflicka som ligger flera månader före dem i kunskap och träning!
*****Till visst mått skulle jag vilja likna triologin som "en mer fantasybetonad Harry Potter", men det är väl mest för att handlingen till stor del utspelar sig på en skola för magiker och med viss beskrivning av olika klasser. Och att böckerna inte innehåller någon typisk "fantasyresa". Men där upphör egentligen likheterna. Andra saker, t.ex. namn som Elyne, påminner mycket mer om "Sagan om Drakens Återkomst" ("Wheel of Time") av Robert Jordan. Ändå skulle jag definitivt inte kalla böckerna för dåligt plagiat.
Nej, Trudi Canavan har mycket egna idéer och böckerna är fulla av finurliga detaljer och oväntade vändningar. Detta kommer ännu bättre till uttryck i "Age of the Five", serien som hon skrev efter BMT, men utöver det så skulle jag säga att rent läsmässigt är serierna lika bra. Hennes språk och berättarförmåga fångar åtminstone mig så pass mycket att jag har svårt att lägga ifrån mig boken på natten (även om jag måste upp på morgonen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar