Recension: Ur mörkret

Låt mig göra en bekännelse innan jag börjar med själva recensionen: Jag är ingen novellmänniska. "Ur Mörkret" är min tredje novellsamling (dvs. den tredje som har kommit i min ägo, men den första som jag läser ut!). Det kanske egentligen är tydligare med en av de andra novellsamlingarna ("Humoreller", som jag håller på att läsa just nu), men på något sätt blir jag lika besviken varje gång. Jag sätter mig ner för att läsa en bok i godan ro och så har man knappt börja läsa innan novellen tar slut! Ska man då börja på en ny berättelse, med nya karaktärer och nya miljöer, eller ska man ha läst färdigt?! Jag blir lika rastlös av både ock. Jag vill ha långa böcker som jag verkligen kan sjunka ner i och försvinna bort från världen i ett par timmar. Minst!

Det finns en ganska intressant historia om hur jag kom över "Ur mörkret", se inlägget om "Jakten på det försvunna skrattet".

*****

Nå, till saken:

"Ur mörkret" av Mackan Andersson är utgiven av Tro & Tänk och består av fem olika noveller - skräcknoveller - och är totalt 130 sidor lång. Novellerna rör sig mellan teman som mytologi (t.ex. storsjöodjuret och spöken) och avancerad medicin/teknik (kirurgi och nedfrysning/upptining av levande människor).

För att vara en novellsamling tycker jag - trots det jag skrev ovan - faktiskt rätt bra om boken. Det är spännande och medryckande historier med hjärta och engagemang, blandat med en stor portion humor. Och så lite skräck också, eller hur var det nu...?

Första novellen, "Ditt hjärta, mitt hjärta", tyckte jag var ytterst spännande/fascinerande historia. Men inte så att jag blev rädd, snarare fundersam. Exakt hur hade Mackan tänkt att de satt ihop? Vid handlederna? Men där är ju inte pulsen speciellt stark, så det skulle knappast fungera speciellt bra...

Den andra novellen, "En smak av storstad", var förlagd i en mer mytologisk värld. Eller snarare klev mytologin rakt in i Stockholms innerstad. Men även om den innehöll alltifrån apokalyptiska moment och förstörda samhällen till människoätande monster, så kan jag inte direkt påstå att jag blev speciellt skrämd av den. Den var alldeles för humorbetonad (svart ironi, eller vad det kan kallas?) för att vara skrämmande.

Efter ha läst de två första började jag allvarligt fundera - var det något fel på mig? Jag blev liksom inte skrämd alls. För visst var det skräcknoveller? Den tredje novellen, "Iskallt uppvaknande" gav mig dock (is-)kalla kårar längs hela ryggen. Om "En smak av storstad" hade lite för stor distans till verkligheten så låg "Iskallt uppvaknande" alldeles för nära verkligheten. Usch, ryser fortfarande när jag tänker på den!

"Att vara 19 suger", den fjärde novellen i samlingen, var kanske mer gullig än skrämmande - inte minst för att det var killen som framställdes som ung, romantiskt naiv och idealist, medan tjejen är betydligt mer framåt (till skillnad från alla hollywoodklichéer).

Den sista novellen, "The clock strikes hen", erbjöd bokens andra kalldusch (eller skur av kalla kårar längs ryggraden). Att en kristen författare befattar sig med spöken har jag inga problem med, men att skildra - oavsett hur fiktivt - en svartkonstritual!? Okej, inget ont om Mackan för det. Vet inte ens om jag ska se det som vågat eller idiotiskt. Visserligen tycker jag inte att man ska använda sitt författarskap vara "förtäckt evangelisation" (eller vad jag ska kalla det), eftersom det oftast tenderar att bli krystat och tillrättalagt. Men jag måste erkänna att jag reagerar mer på det när jag vet att författaren bakom boken är kristen än vad jag skulle göra på om jag läste samma sak i en bok av en ateistisk författare. Summa summarum av novellen så säger bara en sak: Hualigen!, en riktig skräckis.

*****

För den som vill läsa "Ur mörkret" finns den tillgänglig gratis på internet eller att beställa från Tro & Tänks hemsida.