Jag är osäker på om det beror på att jag har bundna butikstider nu som gör att jag kommer till jobbet innan det blir ljust och går hem efter att det blivit mörkt igen. Under studietiden kunde vi ibland ha halvdagar och alltså hinna vara ute i dagsljuset på ett helt annat sätt.
Eller om det beror på att jag känner av att det är så mycket mörkare här i Norrland än vad det var i Uppsala.
Eller om det hänger ihop med att i Uppsala kunde jag gå runt och längta och säga "bara snön kommer, bara det blir advent och vi får tända alla ljusen så blir det lite lättare". Här har vi haft snö sedan länge och jag har adventsljusen uppe, men inte känns det som om det gör ett skvatt för ljuset. Men å andra sidan hänger ju längtan ihop med hopp och hoppet gör ju alltid livet lättare att leva.
Eller om det beror på något annat...
...eller en kombination av saker. Hur som helst är jag helt enkelt mer än less på mörkret nu. Jag vill ha ljus! NU!!
*****
PS. Känner när jag skriver detta att man säkerligen kan dra massor med teologiska paralleller kring detta, men jag menar det rent bokstavligt och världsligt talat. DS.
2 kommentarer:
Jag förstår dig fullständigt! Det är jobbigt med mörkret så här års. Man får helt enkelt för lite ljus och blir trött, irriterad och ibland t.o.m. deprimerad. Jag tycker också mörkret är jobbigt, fast jag bor så mycket längre söderut. Men det vänder om några dagar, så håll ut!
Och, ja, man kan dra en massa teologiska växlar på det du skrev: att Jesus är Ljuset, om hur övergiven och i mörker Han var på Korset, att djävulen försöker dra ner oss i mörkret, om själens dunkla natt osv osv... men allt det där vet du redan!
Snart kommer solljuset tillbaka! Det blir bättre! Håll ut! Sänder en varm och ljus kram!
Tack, den värmer.
Känns som om jag har väntat på att det ska vända i en månad. Minst!
Har faktiskt aldrig läst boken "Själens dunkla natt", men jo, själva begreppet har jag hört talas om desto fler gånger.
Skicka en kommentar