Stefan Swärd skriver i en debattartikel i fredagens Dagen om klimatmötet i Cancun, Mexiko och hur klimatåtgärderna går för långsamt. Strax efter midnatt skriver han ett inlägg på sin blogg om att han fått så få reaktioner på artikeln och gör en jämförelse med hur många kommentarer ett "internkristet-plaskdamms-debattinlägg" (t.ex. om Benny Hinn, Ulf Ekman eller underlivsfrågorna) skulle orsaka.Jag instämmer helt och fullt med honom. Både i grundpåståendet att vi kristna borde ägna oss åt betydligt större frågor än internt navelskåderi, men också i sakfrågan. Miljöfrågan borde få mycket större utrymme i dagen kristenhet i Sverige. Vi är satta av Gud i skapelsen att förvalta och bruka (inte förbruka!!) jorden lika mycket som vi är satta här för att vara fruktsamma och föröka oss. Frågan är ju dock om det är underlivsfrågorna som får på tok för stort intresse/utrymme eller om det är miljöfrågorna som får för litet utrymme?
Å andra sidan (för att knyta ihop säcken med både skapelsens början och tidens slut), som en pingstvän en gång - med ett visst mått av ironi - beskrev "typisk pingst-miljö-mentalitet": "Det är väl onödigt att sortera sopor och kämpa för att bevara jorden. När Jesus kommer tillbaka ska Han ändå skapa en ny himmel och en ny jord". Underförstått: Ju snabbare vi tar slut på jordens resurser, desto snabbare kommer Jesus tillbaka!
3 kommentarer:
Det kan finnas många skäl till varför olika saker intresserar... I vilket fall som helst är det för oss, som inte längre är riktigt unga, ställt utom allt tvivel varför det brådskar med att göra något åt klimatet. Risken är att pendeln svänger åt något annat håll om man inte tar tillvara den medvetenhet och oro som man byggt upp under senare år. Se artikeln nedan:
http://icecap.us/images/uploads/Reportingofcomingclimatecatastrophehasalonghistory.pdf
Intressant artikel. Så du tror att pendeln kommer att svänga igen och alla gå runt och oroa sig för att vi är på väg mot en ny istid om tio år?
Jag vet inte vad jag skall tro om vädret... Hittills har det växlat en del...
Däremot tittar jag på ett par andra element:
1) Det verkar finnas ett sug efter katastrofer
2) Det verkar handla om bilden av vår plats i skapelsen, och våra möjligheter att styra den
3) Mycket av kringargumentationerna är för mig påtagligt bekanta: de var desamma i början av 1970-talet då den hotande katastrofen var överbefolkningen
4) I den s.k. klimatforskningen används huvuddelen av medlen till att räkna ut konsekvenser för växter och djur, liksom för t.ex. ekonomi, av tänkta klimatförändringar. Därav det massiva materialet.
5) I "klimatforskningen" reviderar man fortlöpande historien så att väl kända och dokumenterade förändringar suddas ut. Det gäller både i äldre och nyare historia. Syftet är att förstärka den senaste trenden.
6) Med tillräckligt många mätpunkter kommer alltid några att ge konstiga serier, eller stora avvikelser. Det var inte många år sedan vi skulle oroa oss för ozonhålet. Förra året var (efter tillbörliga justeringar) det varmaste i historien. Konstigt nog hade i praktiken hela den globala uppvärmningen hamnat i vattnet mellan Grönland och Canada. Är det sannolikt? Är det trovärdigt? Kan det månne bero på koldioxid ifrån Kina eller Indien? Innevarande år var också på väg att bli det varmaste - om inte det rackarns vädret hade slagit till med sträng kyla både i Europa och Nordamerika.
7) De forskare som håller på mer direkt med vädret verkar inte riktigt tro på sin sak, så de har gjort ett antal teoretiska modeller som är okänsliga för mätdata. En av dem är att anta att temperaturen skulle vara litet annorlunda än den uppmätta om inte om hade varit emellan...
Sammanfattningsvis:
a) det finns starka inslag av återkommande katastrof scenarier som projiceras på litet olika fenomen
b) det finns starka religiösa inslag
c) den grundläggande forskningen har stora trovärdighetsproblem, vilket inte avhjälps av den stora mängden konsekvensanalyser
Skicka en kommentar