Lucia är en märklig svensk tradition. En blandning mellan en hyllning till en italiensk martyr och helgon från 200-talet, en tysk variant av julfirande (där "kristusbarnet" hade ett ljus på huvudet), en berättelse av Selma Lagerlöf, annandagens staffansfirande, de vise männen som följer stjärnan, tomtenissar och massor med ljus. Och saffransbröd och pepparkakor.
Ändå så älskar jag luciafirandet. Jag har väl alltid gillat Luciatraditionen, men min förälskelse exploderade i samband med att jag var i Taizé första gången och vi skulle presentera en svensk tradition. Många andra svenska traditioner är ganska fåniga: "Små grodorna" osv (åtminstone tyckte jag det när jag var 14-15 år). Lucia å andra stod för finstämd sång, ljus (även om effekten av ljusen inte riktigt är detsamma mitt på dagen i Frankrike i juli som en mörk decembermorgon i Sverige) och ett härligt budskap som jag kände att jag var stolt över.
Är det då rätt att kalla Lucia ett älskat svenskt helgon? Hon är ju inte etnisk svensk på samma sätt som den heliga Birgitta. Men i en omröstning dem emellan tror jag nog Lucia skulle vinna 9 gånger av 10. Så ja, jag tycker bestämt att hon intar en speciell plats i vår svenska folksjäl. Inte i den meningen att hon betraktas och firas som ett helgon på det sätt som katoliker och ortodoxa gör - trots att det är det hon ursprungligen är! Dock tror jag nog att de flesta svenskar känner till åtminstone något av bakgrundshistorien till firandet. Någon variant av martyrlegenden. Och att den berättelsen ofta får en plats i lite större (dvs i luciatåg där deltagarna är över dagis- och lågstadieålder) luciatåg.
4 kommentarer:
Din rubrik är felaktig, Johanna. Det finns massor med svenska helgon: Birgitta (som du nämner), Katarina, St David, St Botvid, Sven av Arboga och en massa andra under den katolska tiden. Dessutom har vi saliga Moder Elisabeth Hesselblad som blev saligförklarad år 2000...
Men om du menar någon som är folkkär i det breda lagret av sekulariserade och religiöst obildade svenskar så är Lucia det enda svenska helgonet.... så sicilianare hon var... Men jag tror det har mer att göra med att vi behöver ett trevligt och ljust inslag i vintermörkret snarare än en sann vördnad för ett helgon. Jag tror nog inte att de flesta svenskar sympatiserar med tanken på att leva i jungfrulighet för sin Gud och dö för sin tro...
Jupp, precis så menar jag. Förlåt om det inte framgick tillräckligt tydligt av inlägget.
Bra poäng! Tror inte direkt det lockar några större massor i dagen Sverige...
S:t Erik och S:ta Elin inte att förglömma..kan ju nämnas att i nyaste psalmboken med nummer 800-900 finns det en psalm till S:ta Lucia med. Även om hon inte var svensk undrar jag om hon har en sådan betydelse utanför Sicilien som i Sverige?!
Annars låter det väl sympatiskt att dö martyrdöden som jungfru..?!
Tycker du att det låter sympatiskt att bli bränd på bål och halshuggen? Tala för dig själv!
Skicka en kommentar