Varför kom ni hit i dag?

Tänk om man möttes av den frågan i kyrkan varje söndag. Vad skulle du svara? Vad skulle jag svara?

Det skulle krävas en modig kyrka för att våga ställa den frågan! Tänk om medlemmarna började ifrågasätta sitt engagemang och slutade gå dit för att svaret inte höll i längen!! Men om svaret inte håller, då kanske det ändå är dags att börja ifrågasätta varför jag går i kyrkan överhuvudtaget, för "spelad" fromhet imponerar inte på Gud, inte ens om vi spelar inför oss själva...

Så, låt mig illustera med en kort intervju med mig själv (hoppas ni står ut med "chatspråket"):

Varför gick jag egentligen till kyrkan i dag?
- För att det är söndag. För att jag ville träffa församlingen igen [för den som inte vet så är hemma hos mina föräldrar just den här helgen och inte hemma i Östersund]. Och jag ville höra dagens predikant.

Varför just till den kyrkan dit jag gick?
- För att den är närmast. Och eftersom det var min första församling har människorna där betytt - och betyder - oerhört mycket för mig. Och så ville jag verkligen träffa och höra dagens predikant, då det i dag var en gästpredikant i kyrkan som jag bara "träffat" på nätet tidigare!

Längtade jag efter att gå i kyrkan i morse?
- "Längtade" är fel ord. "Såg fram emot det" och "gladde mig över det" är bättre.

Hur ofta längtar jag efter att gå i kyrkan?
- För att vara ärlig? Inte särskilt ofta!

Hur ofta tänker jag på varför jag faktiskt går i kyrkan och hur ofta går jag bara dit av ren vana?
- Betydligt oftare av ren vana... *pinsamt ögonblick* Men jag föredrar att kalla det för "en god vana"! =)

Hur ofta går jag till kyrkan med en förväntan på Guds tilltal i sång, predikan och/eller nattvard och hur ofta går jag dit för att få sitta och prata med mina vänner vid kyrkkaffet?
- Behöver det ena utesluta det andra...?? *gör hundögon och hoppas innerligt att frågeställaren inte ska gräva djupare i ämnet*

Det finns många "varför"- eller "hur ofta..."-frågor som helst att ställa, men jag tror jag nöjer mig där. Jag hoppas jag har illusterat min poäng ändå. För trots att jag går i kyrkan i stort sett varje söndag, trots att jag är en "bekännande kristen" och säkerligen uppfattas som "väldigt kyrklig" av min omgivning, så är det långt ifrån alltid - ja, det är nog inte ens oftast om jag ska vara ärlig - som jag går dit för att jag drivs av en längtan att möta Gud i predikan och/eller nattvarden!

*****

Läs mer:
En människa som är troende - men ändå utanför kyrkan uttryckte sin frustration över hur "vanekristna" tycks ha svårt att se hur blinda de är för sin egen kyrkokultur i Dagen i höstas. Väl värt att läsa och begrunda en gång till! I alla fall för mig och alla andra som trots en levande tro ibland går i kyrkan mer av vana än någon frommare anledning...