Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!
Denna rad ur Ps 95 (se nedan) grep tag i mig häromdagen när jag satt och läste ur en bok om kristen spiritualitet Trots att jag har läst och bett dessa ord hundratals gånger sedan jag upptäckte tidebönen på Bjärka, så var de som det lösryckta citatet lyste på ett särskilt sätt. Talade till mig.
Denna uppmaning har följt mig som ett stilla bakgrundsbrus genom julhelgens alla släktkalas med mat och kakor, klappar och medmänsklig kärlek i överflöd. Med förnyad glöd och iver tog jag tag i tidebönen igen, efter knappt någon "aktivitet" alls under hösten (tyvärr så blev dock tidegärden nedprioriterad när jag packade för resan hem till föräldrarna. Det är en stor och tung bok ni vet...).
Samtidigt börjar jag inse att jag börjar drabbas av något som kan utvecklas till en livskris. Hur ska jag övergå från att ha pluggat oavbrutet sen jag började lekis ("6-årsverksamhet", eller vad det nu hette på den tiden) tills nu i vår när jag kommer få ut min legitimation till att börja arbeta? Hur vet jag överhuvudtaget VAD jag vill arbeta med? Hur söker jag överhuvudtaget jobb? Hur ska jag få det jobb jag vill ha, när jag inte ens är säker på vilket jobb jag egentligen vill ha...?
Jag trodde för något år sedan att jag skulle välja ett av två tydligt utstakade "spår" för mitt liv. Min stora ångest då var att veta vilket av de två alternativen jag skulle välja. Men helt plötsligt känns det ena alternativet inte längre aktuellt och det andra orkar jag inte uppbåda någon energi för att "få till". Hur ska jag orka kämpa när jag vet att kampen är hård och så få blir antagna? Just nu känner jag mest resignation. Som om att jag ger mig utan att ens ha försökt. Kanske återfår jag kämparglöden en annan vecka, men som det är just nu känns mitt framtida yrkesliv mest som en grå dimma. Vad vill jag egentligen? Och är jag beredd att kämpa för att få det jag vill?
Om jag ändå ville lyssna till Honom i dag - vad skulle Han då säga om mitt framtida liv?
3 kommentarer:
Hej Johanna!
Det är mkt i ens liv, som inte blir som man tänkt. Så jag hoppas att du kommer att uppbåda kraft att satsa på det du verkligen vill göra. Nu när du fortfarande har så mkt av ditt liv framför dig. Det är alltid bäst att fatta viktiga beslut en dag när man är fylld av kraft och inte en dag när man är nere och resignerad. Låt dina frågetecken inför framtiden följa med in i tidebönerna, att du lägger ditt liv i Guds händer och ber om Hans ledning.
Allt gott till dig!
/Ylva
Det är en stor omställning att gå från studier till jobb och inte helt enkelt i dessa dagar med hög arbetslöshet, men tappa inte modet. Han är med dig. Han vet att du är orolig och Han bär din oro med dig.
Det där du skriver om raden ur Psaltaren har jag också märkt. Man kan be samma psalm 100 gånger men den 101:a gången griper orden tag i en och släpper inte taget. Det är styrkan med att använda Bibelns egen bönbok i sin dagliga bön. Det är Guds tilltal till dig. Han vill att du ska lyssna till Honom och inte till dig själv, för ju mer man fokuserar på sig själv, desto oroligare och olyckligare blir man. Förtrösta på Honom!
Jag ska tända ett ljus för dig i dag.
Ylva:
Tack för din kommentar och välkommen hit!
Jag försöker, men har inte alltid tålamodet att lyssna...
Jovisst, det kommer jag nog göra. Förr eller senare. Jag ska bara komma på exakt vad det är jag vill göra först :) För det är ju både fördelen - än så länge har jag "tid" att pröva mig fram lite. Väljer jag "fel" så hinner jag söka nytt jobb och ändå jobba många år med det jag vill - och nackdelen - hur vet jag vad jag egentligen vill (det jag ville när jag var 5 eller 10 år vill jag inte längre bli. Men hur är det med det jag ville när jag var 15 år? 20 år? Kommer jag alltid att "ändra" mig eller kommer jag hitta det jag verkligen vill?) - med att vara i min ålder.
Teija:
Tack!
Skicka en kommentar