På flygplatsen möttes jag av Jacob, som pluggar i Rom och som jag skulle få bo hos under veckan. Vi gick ut hårt redan nästa dag med kyrkbesöken. Jag slutade dock räkna antalet kyrkor vi besökte efter två stycken (kom senare på att jag vid det laget egentligen hade hunnit med tre kyrkor!! Ursäktar min dåliga matematik med att de två första låg på samma plats).
Ambitionen att besöka "alla Roms kyrkor" kom dock snabbt på skam. Jacob påstod att det fanns kanske runt 500 kyrkor i Rom, och även om det blev ett antal kyrkor per dag så var jag vid veckans slut inte ens uppe i 100 st.
+Tre+fontane.JPG)
Vad vi däremot hann med var att se de sju pilgrimskyrkorna eller vallfartskyrkorna (San Pietro in Vaticano, San Giovanni in Laterano med sitt fristående baptisterium, Santa Maria Maggiore och San Paolo fuori le Mura, Santa Croce in Gerusalemme, San Lorenzo fuori le Mura och San Sebastiano fuori le Mura), Tre Fontane (platsen där Paulus blev avrättad), Panteon, med flera. Både Que Vadis-kyrkan och birgittinernas kyrka var dock stängda, så trots att vi var utanför så fick vi aldrig se insidan till dessa.
Min ambition med att se det mer som en pilgrimsresa än en turistresa kom väl dock lite på skam. Fast att det kan vara så svårt att vara pilgrim när man springer i massor med kyrkor per dag övergår mitt logik, men så var det i alla fall. Tyvärr...
+Lateranbaptisteriet.JPG)
Av det antika Rom så var Via Appia Antica, Colosseum, Palatinen, Marcelloteatern och Forum Romanum självskrivna. Likaså diverse torg, fontäner, obelisker och statyer. Och pyramiden! Det moderna storsvulstiga Vittorio Emanuele-monumentet kändes i jämförelse ganska intetsägande...
+Romulus+och+Remus+p%C3%A5+Capitolium.JPG)
Utöver sight seeing så hann både pasta, pizza och en middag med några glas vin avnjutas i trevligt sällskap av några av Jacob studiekamrater.
Vad som gjorde starkast intryck på mig är svårt att säga. I början var jag inte jätteimponerad av Rom, men allteftersom dagarna gick så växte den i mina ögon. Några saker jag kan ta upp är:
- Lateranen med sitt baptisterium (se bild ovan). Det värmer min baptistiska sida att se med egna ögon att även katolska kyrkor kan ha en äkta dopgrav (om än torrlagd) och inte enbart en dopfunt.
- Den guidade turen på Via Appia Antica som Wilhelm, en av Jacobs vänner bjöd på, även om vi bara hann tom San Sebastiano innan resten av turen till muren regnade bort (är ju typiskt att välja enda dagen med riktiga åskregn för att promenera längs en gata där det inte fanns några kyrkor eller dylikt att söka skydd i, även om San Sebastiano erbjöd skydd för det värsta regnet).
+Via+Appia+Antica,+San+Sebastiano+fuori+le+Mura.JPG)
- Mässan i Santa Susanna ("hem för engelskspråkiga katoliker i Rom"). Jag har varit i katolsk mässa några gånger förr och tycker oftast det är helt okej, men den här gången så var mitt vanliga grums "Katolska-Kyrkan-är-en-dum-kyrka-som-inte-låter-mig-få-del-av-nattvarden" betydligt starkare än vanligt. Hade jag haft lättare för att gråta så hade risken varit mycket stor att jag gjort det, redan som det var nu så var jag på vippen. "Saliga de som är kallade till lammets måltid". Ja, och...? Vi som inte får komma då!? Dum kyrka!!
- Katakomberna. Imponerande! Tyvärr blev den guidade turen väldigt kort och utöver Sixtinska kapellet var detta enda stället där fotoförbud rådde...
20 kommentarer:
De som inte får dela måltiden får ju i alla fall sitta med vid bordet som tur är. Välsignelse kan alla få, om man lägger höger hand på vänster axel och på så vis visar prästen att man tillhör en annan kyrka.
Jag kan förstå att det känns konstigt att inte få "äta brödet" s a s - min väninna som var med mig i Rom kände sig väldigt utanför - men det handlar trots allt om den apostoliska successionen hur kontroversiell den än må uppfattas.
Jag vet inte hur jag skulle ha känt om jag varit protestant och deltagit i en katolsk mässa, för jag gick överhuvudtaget aldrig i kyrkan innan jag blev katolik (gick ur sv kyrkan vid 18 års ålder, övertygad och aggressiv ateist som jag var!). Men jag gissar att jag skulle ha känt som du. Så även om jag tror på min kyrkas lära om successionen har jag full förståelse för att det kan kännas underligt för andra människor som delar den kristna tron.
Allt gott till dig!
Jag förstår hur du känner, Johanna, men det finns så mycket som skiljer våra kyrkor åt så det finns ingen möjlighet till interkommunion nu. För katoliker är kommunionen enheten förverkligad, inte vägen dit, så tyvärr, det är omöjligt. Enda sättet att få del av den katolska kommunionen är att konvertera och det har jag förstått att du inte vill. Kommunion förutsätter enhet med påven och att man delar den katolska tron fullt ut. En baptistisk dopsyn stämmer tyvärr inte. Katoliker döper endast en gång, både barn och vuxna. Är man döpt så är man, oavsett vad man 'känner'. En gång döpt, alltid döpt.
Ja, jag känner till reglerna och katolikers uppfattning i frågan. Jag tycker det är att sätta upp onödiga hinder, men fogar mig (även om jag ofta är frestad att skita i alltsamman och ta emot nattvarden ändå).
Trevligt att läsa om resan!
Jag förstår din frustration. Levde ju själv utan nattvard under väldigt lång tid.
Men varför inte rikta ilskan mot "reformationskyrkorna" istället. De visste ju mycket väl att den Katolska kyrkan aldrig skulle kunna ha nattvardsgemenskap med dem när de bröt den etablerade ordningen.
Förvisso finns det en logik i det, men måste väl erkänna att jag tyvärr inte är bättre människa än att jag reagerar starkare mot "orättvisor" riktade mot mig än tvärt om.
Och de protestantiska välkomnar alla som är döpta till nattvarden, så från protestantiskt håll så är även alla katoliker och ortodoxa välkomna till nattvarden, det är KK och OK som sätter upp regler i detta fall.
Bitte, det med att lägga höger hand på vänster axel förstås inte överallt, såvitt jag med, för det mesta inte när man befinner sig utomlands. Hur det är i den kyrkan som Johanna var vet jag inte. För övrigt kan väl även t.ex. en muslim eller en annan odöpt få välsignelsen?
Hursomhelst; jag var själv nu i Rom i veckan och vid två av besöken i de olika kyrkorna pågick eller skulle mässor börja. Nu blev det inget för sällskapet hade inget intresse av att bevista en katolsk mässa, men eljest hade jag inte haft särskilt dåligt samvete för att gå fram och ta emot nattvarden även om jag inte är katolik eftersom jag ju tror på transubstantionen, mässoffret och det övriga i det stora hela samt har införskaffat en kylskåpsmagnet med påven Benedikt (!)..skillnad att göra det där vid ett enstaka tillfälle och att göra det hemma där man kan gå i sin egen kyrka.
Johan, varför rikta ilskan mot någon överhuvudtaget? Det tjänar inget till. Det var väldigt beklagligt att det blev en brytning, helt oskyldig är katolska kyrkan inte till att det blev så, men tjänar inget till att lägga skulden på någon utan bättre att se framåt istället hur vi vill ha det: en synlig enhet med nattvardsgemenskap.
Jonas: Du har rätt!
Jag fnissade förresten lite över att du hade köpt en kylskåpsmagnet med Påve Benedikt. År 2004/2005 var jag i Rom och köpte en kylskåpsmagnet med dåvarande påven Johannes Paulus. Sedan gick det som det gick. :-)
Jonas - ja vem som helst kan få välsignelsen. Vet inte om det funkar överallt, men i Rom fungerade det för min väninna, och i New York har jag själv fått välsignelsen på det sättet i olika kyrkor innan jag blev katolik.
Jag har f ö också en kylskåpsmagnet med påven Benedict - samt en ölöppnare i Vatikanens färger=) Men också en mer "seriös" bild på väggen, LOL.
Jag har en vacker kylskåpsmagnet med en Jesusbild.
Det räcker.
Och för övrigt stämmer det bra att det var minst lika mycket KK's fel att det blev en brytning. Hade man gått med på att låta sig reformeras hade det inte behövt ske.
Håller med Johanna om att kommunionregler är dumma, dumma, dumma.
WWJD?
Utesluta protestanter? Skulle inte tro det.
"Dum kyrka!!" - bästa skrivet på länge, särskilt närman vet hur det låter när du säger det, Johanna G ;-)
Jag blir förundrad Johanna, över hur pass viktigt det är för dig att få gå till nattvard i en kyrka du ändå tycker är "dum". Du behöver förresten inte göra en alltför stor grej av orden "saliga de som blivit kallade till Lammets måltid...", eftersom det syftar på den eviga bröllopsmåltid som det står om i Uppenbarelseboken. En person som inte kan ta emot kommunionen är inte nödvändigtvis utesluten från denna måltid som är beskrivning av den slutgiltiga eskatologiska verkligheten.
Jonas, jag har svårt att förstå hur du inte kan ha dåligt samvete över att gå till kommunion i en kyrka som uttryckligen önskar att det inte ska ske på det viset.
En sådan attityd kommer garanterat inte att uppmuntra till en verklig enhet mellan katoliker och protestanter.
Jag tror att denna ovilja att respektera eller ens förstå vad Katolska Kyrkan lär ut har i stort bidragit till att den ekumeniska dialogen mellan Katolska Kyrkan och den protestantiska världen i stort har hamnat i ett dödläge.
Något som gjort mig desillusionerad på detta ekumeniska projekt, och som får mig att istället med mer förhoppningsfulla ögon vända blicken åt öst och de ekumeniska relationerna med de ortodoxa kyrkorna.
Ja Johan, det är ju inte omöjligt att det går på samma sätt, är det den Helige Ande som är särskilt närvarande i kylskåpsmagneterna?
Jacob, för det första kan jag inte ha dåligt samvete för något jag inte har gjort. Om jag får det får jag först se då i och för sig. Det är för övrigt inte omöjligt att få dispens även om det inte är tänkt för den situationen att man är borta några dagar. På de redan anförda skälen vidhåller jag det redan sagda.
Här på det underbara OASmötet i Borås, där det vid sidan av de svenskkyrkliga biktprästerna ska finnas en katolsk biktpräst, och där det förutom mässorna (samt tideböner och tillbedjan av det heliga sakramentet) enligt svenska kyrkans ordning ska firas katolsk mässa i eftermiddag och på fredag, kommer jag att delta i alla mässor men avstår naturligtvis att ta emot kommunionen i den katolska mässan - för att lugna alla som kan tänkas vara oroliga.
Alla får visst ta emot, bara de går med och biktar sig om de syndat. Det kan tyckas märkligt - eftersom jag inte är katolik själv - att jag inte direkt upprörs över förhållningssättet. Gemenskap måste vara verklig gemenskap. Bara en sådan sak som att vi inte kan komma överens om vad gemenskap är tyder på att vi inte är framme än. Tyvärr, bör tilläggas...
Jonas:
Varför går du inte med i Kyrkan om du tror på vad den lär? Att vara med i ett samfund som förklarar allt sådant som irrläror verkar märkligt, kanske rent av lite oärligt. Eller du kanske inte tillhör SvK?
I hopp om fred och enhet,
Pontus
Pontus, varför jag inte gör det just nu är egentligen min ensak, men rent allmänt är det inte något som man gör över en natt utan det är i såfall en process. Sedan är det ju inte säkert att jag [ännu] helt och hållet tror på alla de nya dogmerna som formulerats efter reformationen och som inte är dogmer i ortodoxa kyrkan.
För övrigt finns det många katolskt troende inom Svenska kyrkan, en del som till exempel nu samlas i Vadstena för att vörda den Heliga Birgitta, andra som är här på OAS i Borås - till exempel fader Ceasarius - och som kommer till Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses kyrkodagar eller som är engagerade i Förbundet för Kristen Enhet (FKE) där både Katolska Kyrkans och Svenska Kyrkans medlemmar deltar.
Inom dessa kretsar pratar man verkligen inte om några irrläror, och de gör man normalt heller inte på andra håll inom Sv K. Att många väljer att inte be om Marias förböner innebär inte att de anser det vara en irrlära, inte heller att man inte räknar med alla sju sakramenten.
Jonas:
Jag ber om ursäkt ifall jag hade en otrevlig ton. Självklart är det din ensak, jag är bara nyfiken.
Vad kyrkans medlemmar säger är en sak, men vad bekännelsedokumenten säger är en annan. Att exempelvis be helgonen om förbön är förbjudet enligt dessa...
Ibland funderar jag själv på att konvertera, och det svider lite. Dels för att det finns mycket i SvK jag älskar, det var ju där jag kom till tro, och dels för att jag länge tänkt mig en karriär där. Att behöva välja mellan att få bli präst och att få bilda familj är tufft...
@ Pontus. Kanske kallar Gud dig till diakon?
Jonas & Bitte:
Ja, jag var osäker, så jag gick inte fram. Bättre att ta det säkra före att skapa onödig förvirring tänkte jag.
Jonas & Johan:
Då ligger jag fortfarande bra till - har ingen påvemagnet :P
Charlotte:
Nä, han åt ju med syndare :)
Jacob:
Nej, jag vet. Jag brukar inte reagera så starkt som jag gjorde just då. Är nog fortfarande lite chockad över det. Har varit på ett antal mässor i katolska kyrkor genom åren och för det mesta går det bra.
Ang. "dum"-biten, se nytt inlägg.
Pontus:
Alla är vi olika och reagerar olika. Tack och lov! Känn dig absolut inte tvingad till att bli upprörd nu bara för att jag blev det.
Johan:
Man vet aldrig. Jag fortsätter att gå till mässan och be över saken iaf. Kanske är jag bara rädd för att behöva göra uppoffringar? Det jag kan konstatera än så länge är att jag inte är mogen för att bli präst eller diakon eller munk än, oavsett samfund.
Johanna:
Visst är det fantastiskt att vi får vara olika? :)
Pontus:
Ja, sannerligen!
Pontus, ingen fara. Angående förbön och helgon anser jag inte att bekännelsedokumenten ger vid handen att det är förbjudet att be om helgonens förböner. För övrigt måste dessa dokument alltid tolkas och läsas i ljuset av den politiska situationen då. Den lutherska teologin är inte att påven är antikrist...
Det är väl inte alls inte omöjligt att om tio-tjugo år får katolska präster även i den latinska riten utan dispens vara gifta vid vigningen.
Skicka en kommentar