Till och från händer det att jag får anledning att undra vad alla fromma människor gör i kyrkan långt innan gudstjänsten/mässan börjar? Varför kommer folk så tidigt (för inte kan det väl vara för att hinna paxa den bästa platsen, favoritplatsen, eller...?)?Svaret borde väl vara givet - för att be - antar jag. Men söndag efter söndag kommer jag på mig själv att sitta som på nålar, likt ett barn på julafton, där "Kommer inte tomten snart?" lätt kan bytas ut mot "Börjar det inte snart?".
För att fördriva minuterna jag tvingas sitta i bänken innan det börjar (samt för att förbereda mig inför gudstjänsten, såklart) brukar jag läsa igenom söndagens bibeltexter och lägga psalmboksbanden vid angivna psalmer. I någon mån försöka dechiffrera "Vad kommer gudstjänsten handla om idag?". Är det mer tid än så försöker jag läsa igenom psalmtexterna, se om något ord eller fras tilltar mig (ska jag likna det vid julafton så är det som om att i smyg klämma, känna och skaka på paketen innan det är dags för julklappsöppningen i hopp om att klurar ut vad det är jag ska få). Har jag mer tid än så börjar jag skruva på mig, kanske kolla klockan (om jag har någon). "Är det inte dags att börjar nu?! Kom igen då!!"
Det positiva - försöker jag trösta mig med - är att jag sitter där med en förväntan även om jag inte klarar av att be koncentrerat. Å andra sidan har jag samma "problem" även om jag vet att det är en tråkig predikant och att gudstjänsten med största sannolikhet kommer vara mig totalt likgiltig. Nej, jag har lika svårt som barnen på julafton med att hantera väntan. Jag vill att det ska hända nu! Börja nu! Alltså föredrar jag att komma så tajt inpå när gudstjänsten börjar som möjligt utan att komma för sent. När det väl börjar kan jag slappna av, men innan så sitter jag som på nålar. Hopplöst!
5 kommentarer:
Att hålla en kort radbandsandakt för sig själv är ett bra sätt att förbereda sig tycker jag. Är själv ganska rastlös som person, så jag vet vad du går igenom...
Fast jag är inte så ofta i jättegod tid iofs. Jag har inte så lång startsträcka för att komma in i bön, så det är inte nödvändigt.
Be ja, men jag vet inte om jag upplevt att folk kommer så väldigt tidigt?! Utom på första advent, men då är det för att få en plats som inte är bakom en pelare med noll sikt.
Som kyrkvärd skulle jag önska fler sådana otåliga gudstjänstbesökare!:-)
Pontus:
Tack för tipset. Ja, någon form av strukturerad bön kanske är bättre än att försöka formulera egna böner när tusen tankar far igenom huvudet.
Men som sagt var, jag brukar försöka satsa på att vara där ganska exakt jag med för att slippa fundera på saken.
Jonas:
Å jo, nog kan folk komma både 5, 10 och 15 min i förväg även en helt vanlig söndag. Och det är mer än tillräckligt för den som är rastlös ska hinna "Börjar det inte snart"-stirret.
LeoH:
Haha! Du kanske bara inte vet om de är otåliga? Någonstans kring den tidiga tonåren börjar man förväntas kunna sitta still på en stol i några minuter även om det inte händer något. Huruvida man fortfarande är rastlös innerst inne är då svårare att avgöra.
Johanna, med långt före syftade jag på typ en halvtimme eller längre. Inte är det långt innan om man är där 5-15 minuter innan gudtjänsten börjar? Tio minuter tycker jag själv är rätt lagom. Det hör väl också till vårt sinnelag i Sverige att vi helst inte ska komma i sista sekunden om det kan undvikas. För övrigt så är det ju bra för de som ska leda gudtjänsten om man vet ungefär hur många som kommer, till exempel hur mycket nattvardsvin och hur många oblater som behövs osv.
Skicka en kommentar