Ett upplyst landskap

Jag hade för något (några?) år sedan en "vision" eller en "dröm":

Jag befann mig i ett mörkt rum. Helt kolsvart, det gick inte att se något alls.

Platsen där jag stod lystes gradvis upp av en strålkastare från ovan. Ett skogslandskap med ljuvliga gläntor började anas. Det var som om jag stod på en 3D-karta, både målad men samtidigt också verklig. Strålkastaren klarade dock bara av att belysa en begränsad radie, övriga rummet förblev mörkt.

Därefter tändes ytterligare en strålkastare, fast en bit bort. Detta avslöjade ett berglandskap. Stengråa, spetsiga berg med is på toppen. Vad hade det landskapet med mitt att göra?

Sakta men säkert tändes därefter fler och fler strålkastare, vilka uppenbarade ytterligare nya miljöer - sjöar, slätter, hav, floder, öknar, stäpper - men även band samman vad som tidigare tyckts vara så åtskild och väsensfrämmande. Det hängde ihop i en allt större, allt mer fantastisk, enhet! Och allt badade i ljuset från en enda källa!

Tolkning:

- Rummet med kartan är den här världen så som jag uppfattade den.

- Mörkret var min frånvaro av kunskap om Gud. Om jag ville få det att låta fromt så skulle jag hävda att "utan den kunskapen saknas förmågan att se något alls", men kartan och rummet symboliserade nog mer det teologiska landskapet än världen som sådan.

- Den första strålkastaren som gradvis tändes var mitt första kristna sammanhang och hur jag gradvis började tro och hur det skänkte mig syn. Men också hur mitt samfund endast räckte till att ge mig en begränsad uppenbarelse.

- Den andra strålkastaren symboliserar ett andra samfund med en helt annan tradition berättad för mig andra kristna. Så länge jag bara ser dessa två strålkastare kan jag inte avgöra om de visar på två olika kartor - dvs två olika religioner/uppenbarelser/ljuskällor - eller om det bara är en annan del av samma karta som jag befinner mig på.

- När så fler och fler strålkastare tänds så avslöjas både nya aspekter av sanningen, men också att hela kartan visa samma sanning och att det är fritt fram att röra sig på säkra vägar mellan det som från början tycktes så skilt åt.

- Och det viktigaste av allt: ljuskällan är densamma, de olika uppenbarelserna och samfunden är bara människors försök att fånga enskilda solstrålar och begränsa dessa till att vara hela solen och det enda sanna solljuset!

Så, våga utsätta dig för andra kristna! Se dem, älska dem, möt dem där de är och lyssna noga på dem, för utan dem kommer du aldrig förstå höjden och bredden och djupet och vidden av vår Kyrka och vår Tro! Kanske kommer du likfullt i slutändan ändå bosätta dig i din solbelysta skogsglänta, men du kommer göra det för att du trivs bäst där och/eller för att det är Guds kallelse till dig att befinna dig där, inte för att du inte känner till något annat - eller än värre för att du demoniserar de andra landskapen i brist på kunskapen om vägarna och förbindelserna mellan din plats och deras!