Nu har jag varit till blodcentralen igen. Jag lärde mig en gång i början av min "karriär" som blodgivare att om alla friska svenskar mellan 18 och 60 gav blod så skulle det i genomsnitt räcka med att ge blod 2,2 gånger (om jag nu minns rätt) under hela sin livstid. Verkligheten är istället att ca 250 000 svenskar/år står för all blodgivning - ca 500 000 påsar/år - eller 52 blodtappningar per 1 000 invånare. Mer statistik finns att läsa här.För att visa att jag inte skriver detta för att idyllisera eller för att ge er dåligt samvete (okej, okej, får någon dåligt samvete och masar sig iväg till blodcentralen så blir jag inte ledsen), så ska jag även dela med mig av två saker ogillar jag med att gå till blodcentralen:
1) Nålarna
- Behövs det verkligen någon ytterligare kommentar?
2) Järntabletterna
- Jag blir skitdålig i magen av dem (varje gång jag får en kund in på apoteket som har järntabletter på recept kan jag inte hjälpa att tycka riktigt, riktigt synd om dem). Men jag har hittills alltid lyckats äta upp alla 20 järntabletterna, om så med en hastighet på en tablett i veckan vissa gånger...
Ändå är jag nu inne på mitt tionde kalenderår som blodgivare. Vet inte om jag helt enkelt är masokist eller om jag försöker hävda att det "onda" uppvägs av det goda. Det enda jag vet är att jag fortsätter gå dit regelbundet (hittills ungefär var åttonde månad) och att jag än så länge inte ifrågasätter/ignorerar kallelserna när de kommer.
4 kommentarer:
Det finns väl järntabletter som är mer skonsamma för magen?
Jag lämnade blodplasma var 14:e dag innan jag fick barn. När jag var gravid var jag tvungen att sluta och sen flyttade vi till Köping och här kan man inte lämna plasma (bara blod), vilket verkar mer krävande, om jag ska vara ärlig... Ska försöka ta mig i kragen och ge mitt bidrag...
Det finns de som marknadsförs som mycket skonsammare. Men å andra sidan innehåller de mycket mindre järn också.
Hur så krävande? Enda skillnaden är väl att man slipper järntabletterna när man lämnar plasma. Å andra sidan så går det mycket fortare att lämna blod.
Personligen tycker jag dessutom att det verkar betydligt "läskigare" (i brist på bättre ord) att lämna plasma.
Jag tyckte det var rätt så trevligt att lämna plasma: man låg där i ca 40 minuter och klämde på en liten boll och pratade med grannen eller personalen. Sen fick man fika... och varje gång fick man ett hälsobesked och vid behov järntabletter. Jag har inga problem med nålar, ska sägas.
Jag mådde bra efter givningen men jag har träffat på blodgivare som känner sig lite dåliga efteråt.
Det är nog mer bara tanken på att vara kopplad till en maskin på det viset och att pumpa in blodet igen.
Har nog aldrig känt mig dålig innan. Okej att jag blir trött snabbare när jag anstränger mig och att jag får en lägre "maxnivå" i någon/-ra dag/-ar, men inget annat.
Skicka en kommentar