Och på den heliga Ande
En helig allmännerlig kyrka
Trosbekännelsens ord förbryllar mig. Medan första och andra artikeln i trosbekännelsen behandlar Gud Fader och Jesus Kristus så är det som om den Heliga Ande bara får en rad och mer energi läggs på bekännelsen till Kyrkan. Som om trosbekännelsen snarare har fyra artiklar än tre. Som om Gud vore "fyraenig" snarare än treenig.
De heligas samfund
Syndernas förlåtelse
De dödas uppståndelse
Och ett evigt liv
Eller är det verkligen så givet att vi "lämnar" den Heliga Ande bara för att vi pratar om - bekänner - kyrkan och de heligas samfund? Fortsättning om syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och evigt liv är ju absolut något som enbart Gud kan ge oss. Något som den Helige Ande förmedlar till oss. I oss.
Så kanske är det snarare mitt protestantiska tankemönster som säger att Kyrkan inte kan ett uttryck för Anden än tvärt om? För om Kyrkan är det främsta uttrycket för den Helige Ande så ligger vår splittrade kyrkosyn riktigt illa till. "De heligas samfund" går ju jättebra att se som en andlig kyrka, en "mänsklig" gemenskap snarare än byråkratiska, organisatoriska detaljer.
7 kommentarer:
I den Nicenska trosbekännelsen som vi katoliker använder i mässan får Anden mer än en rad: "Och på den helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och förhärligas och som har talat genom profeterna." Men eftersom Kyrkan alltid hävdat att Kyrkan behövs för vår frälsning så nämns hon också: "och på en, helig, katolsk och apostolisk kyrka"
Jag är inte teolog så jag kan inte bena ut ditt teologiska spörsmål, förutom att jag vet att Kyrkan inte är en del av Treenigheten... men som sagt, nödvändig för frälsningen. Det står mer om det i Katekesen...
Vi katoliker brukar säga att Kyrkan är Kristi kropp och den Helige Ande är Kyrkans själ. Han är den Helige i de heliga. Han är den som verkar i sakramenten och bönen och de heligas gemenskap, eftersom Han är Gud.
De dödas uppståndelse är en bokstavlig felöversättning. Det står köttets uppståndelse. Det är en klar markering av att det inte är något andligt i meningen luftigt eller fluffigt, utan att vi skall uppstå på samma sätt som Jesus med en kropp som är påtaglig. Det betyder också att det vi uppfattar som den här världen skall renas och återförenas med skaparen.
Kyrkan är, som DFS påpekar, Kristi kropp, och fylld av den helige ande. När kyrkan talar är det Kristus som talar. När kyrkan agerar är det Kristus som agerar.
Det tog lång tid innan man fick en bibel sådan vi känner den. Och när den kom var den handskriven och så dyr att endast få människor kunde äga den. I början var det helt enkelt så att de troende fick tro på vad apostlarna och andra sade. Det fanns tidigt folk som körde sina egna tolkningar. En del hänvisade till skriften, medan andra bara förbättrade, eller uttolkade vad Jesus eller apostlarna egentligen menade. Som motvikt hävdade apostlarna att de var ögonvittnen, och andra att de hade apostlarnas direkta uppdrag.
De första trosbekännelserna användes vid dop, och det var naturligt att man bejakade den undervisning man tagit emot...
privilegium
Lustigt att det bara är katoliker som kommenterar i den här tråden.
@Johan
Det kanske har att göra med att katoliker har en ganska stark uppfattning om vad kyrkan är.
Den ortodoxa uppfattningen är litet mer splittrad. Bysantinarna har uppfattningar som i stort sett liknar de katolska, men som knyter in folk eller stat i det hela, åtminstone när det kommer till praktikaliteter. Ibland knyter de det hela runt en patriark. Orientalerna har ungefär samma uppfattning som katolikerna, men lägger in ytterliggare några saker.
En skillnad mellan bäst och öst är att man i öst prioriterar den rätta tron framför enheten, medan man i väst prioriterar enheten, och ofta är beredd att tolerera saker för sämjans skull (om de inte ställer till andra problem), som skulle leda till omedelbar splittring i öst.
Bland protestanter finns en ännu vidare palett av uppfattningar. Några högkyrkliga påminner om den katolska, medan frikyrkliga ofta menar att "Kristi kropp" skall läsas "Kristi ande", och att all gemenskap egentligen är abstrakt, eller en praktisk nödvändighet som egentligen är av ondo, eller en förening av likasinnade (likatroende), eller...
Märkligt var ordet!
Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss.
Det är Kyrka det.
Ordens-samfund saknar kött, men ordar mycket. Ord, ord och tre ack-ord! ;-)
Var och en blir väl salig på sin verSion; eller?
Skicka en kommentar