tisdag 1 september 2009

Kors-tåg: En bredare syn på katolsk

Detta inlägg är en del av ett pågående kors-tågs för kristen enhet. Mina övriga kors-tågs-inlägg går att läsa här. Mer information kring initiativet bakom kors-tåget för ekumenik finner ni hos Charlotte Therese.


För mig är den efterlysningen dubbelt befogad. Delvis vill jag lära känna HELA Kristi Kropp. Ni vet det där om att vi endast tillsammans kan ana "höjden och bredden och djupet och längden" i Kristus? Delvis vill jag också se om det finns andra sätt att vara katolsk - allmännerlig, universell - kristen, utöver det romersk-katolska sättet. Av samma anledning tycker jag att de andra riterna än den romerska verkar betydligt mer spännande av de olika grenarna inom Katolska Kyrkan av idag. Vilka sätt finns det att vara kristen på? Hur påverkar det mig och mitt sätt att vara kristen på? Vad är katolskt - allmännerligt, vad är irrläror och schismatiskt?

När protestantismen bröts loss ur den Katolska Kyrkan så var denna splittring en synd. Splittringen av Kristi Kropp. Splittringen kommer alltid från Splittraren, Diablos, aldrig från Gud. Därmed inte sagt att Luthers och de övriga reformatorernas kritik inte var berättigad - det var den (det erkänner till och med de flesta katoliker av idag)! Nej, Guds väg är alltid enhetens väg. Jesus bad: "Jag ber att de ska vara ett, såsom Du Fader är i mig och jag i Dig, så må de också vara i oss".

Att splittringens synd åldras invaggar oss i en acceptans av söndringen. För oss har det blivit helt naturligt att somliga kristna är katoliker medan andra är ortodoxa, att somliga är pingstvänner medan andra är anglikaner, osv.

För somliga har lösningen på denna splittring blivit att bestämma sig för att ett samfund är sannare än något annat och sen sett till att vara medlem där (antingen genom att det var ens ursprungliga kyrka eller genom att bli upptagen i just den kyrkan). För andra har lösningen blivit att låtsas om att samfundsgränserna inte finns, utan röra sig fritt fram och tillbaka mellan olika samfund. Då jag tillhör den senare skaran kan jag känna en frustration - vi har ju så mycket gemensamt! Varför ska det vara så svårt att lägga 1000 år - 500 år - 150 år - 100 år - 25 år gamla konflikter bakom oss, och istället söka försoning och enhet? Varför ska vi tillåta att vi ärver våra fäders synder istället för att sträva efter det Jesus bad om och som apostlarna kämpade för i sina brev och i sin undervisning?

Nej, låt oss börja från början, fast utan att riva upp det som har varit. Låt oss försöka börja på nytt och defineriera de gamla slita orden. Låt oss se till vad som är allmännerligt - katolskt - i kristenheten idag över alla samfundsgränser istället för att pinka in våra gamla revir ännu en generation. Låt oss se på det som förenar oss och låt oss umgås och be tillsammans. "Lex orendi, lex credendi". Som vi ber, så tror vi. Låt oss alltså tro tillsammans. Låt oss tillsammans visa på och definera vad den katolska Kyrkan är på 2000-talet. Låt oss be om enhet och tro på att vi kan förflytta berget!!

2 kommentarer:

JS sa...

Oj, detta är nog ett av de mest predikande inläggen hittills på denna blogg! :-)

Varför inte boka ett möte med någon av de tomaskristna som finns i Sverige. Fader Benoy i Järfälla känner du ju nästan redan(?).

Mitt intryck är att de tomaskristna är betydligt mindre intresserade av ekumenik (à la protestantism) än vad svenska katoliker är.

Jag har själv ett häfte om de tomaskristna i bokhyllan. Du får gärna låna det nästa gång vi ses! :-)

Johanna G sa...

Predikande? Kanske det, även om det egentligen inte var min avsikt.

"Nästan" är då till att ta i, mer "en vän till en vän" (och sådana kan ju ge upphov till de mest osannolika historierna, så jag vet inte om det känns så tillförlitligt att påstå att jag känner honom). Och att han är tomaskristen hade jag ingen aning om, det har mina vänner inte berättat 8)

Att folk är oekumeniska är ju föralldel något som är delvis avstötande, men det gör dem ju ändå inte helt ointressanta. Och då jag i princip inte vet något så är det mer av en grundläggande nyfikenhet att lära känna även den sidan av kristenheten. På samma sätt skulle jag gärna sätta mig in lite djupare i metodismen. Men men, får väl se när jag får tid till det hela.

Jag tar det som ett löfte! :)