söndag 31 oktober 2010

Blogg utan punkt...: Syndaprioritering inom kyrkan

Länkar bara vidare till ett inlägg av Samuel Varg Thunberg väl värt att läsa. Kunde inte ha sagt det bättre själv!

http://www.trolleritider.se/blogg/2010/10/08/syndaprioritering-inom-kyrkan/

Vad väntar du på? Klicka på länken och läs själva.

torsdag 28 oktober 2010

Är Kyrkan Anden?

Och på den heliga Ande
En helig allmännerlig kyrka

Trosbekännelsens ord förbryllar mig. Medan första och andra artikeln i trosbekännelsen behandlar Gud Fader och Jesus Kristus så är det som om den Heliga Ande bara får en rad och mer energi läggs på bekännelsen till Kyrkan. Som om trosbekännelsen snarare har fyra artiklar än tre. Som om Gud vore "fyraenig" snarare än treenig.

De heligas samfund
Syndernas förlåtelse
De dödas uppståndelse
Och ett evigt liv

Eller är det verkligen så givet att vi "lämnar" den Heliga Ande bara för att vi pratar om - bekänner - kyrkan och de heligas samfund? Fortsättning om syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och evigt liv är ju absolut något som enbart Gud kan ge oss. Något som den Helige Ande förmedlar till oss. I oss.

Så kanske är det snarare mitt protestantiska tankemönster som säger att Kyrkan inte kan ett uttryck för Anden än tvärt om? För om Kyrkan är det främsta uttrycket för den Helige Ande så ligger vår splittrade kyrkosyn riktigt illa till. "De heligas samfund" går ju jättebra att se som en andlig kyrka, en "mänsklig" gemenskap snarare än byråkratiska, organisatoriska detaljer.

onsdag 27 oktober 2010

Självgoda bloggare

För över två år sedan - i september 2008 - gjorde Emanuel på sin Dagenblogg en efterlysning om tips på våra bästa kristna bloggar. Jag skrev en kommentar där jag tipsade om några jag tyckte var värda lite extra uppmärksamhet och satte inlägget på bevakning för att se vad det skulle dyka upp för tips. En del spännande tips ramlade in, men sen allteftersom tiden gick glömdes inlägget bort. Precis som det brukar vara. Eller kanske borde vara.

Under årens lopp har det ibland plingat till med några fler tips därifrån. Nu senast i förrgår. Men från att i början ha varit tips om bloggar man följer, så har de senaste tipsen varit på "jag tipsar om min egen blogg för att jag tycker att den är så bra!"-nivå. Jag har förvisso inget emot att man är stolt över sin egen blogg, men om man tycker att sin egen blogg är den absolut bästa kristna blogg man kan tipsa om så blir jag lite förbryllad. Lite besviken. Nästan ledsen. Om det bästa med bloggosfären är det jag själv kan producera så skulle jag ju lika gärna kunna återgå till att skriva dagbok bara för mig själv. För syftet med en blogg så som jag ser det är ju att bjuda in till ett samtal, att få ta del av andras tankar och berikas av dem, och om de bästa tankarna då är mina egna så blir det ett väldigt märkligt samtal. Än märkligare blir det om den ena parten - till exempel jag - försöker lyssna in och förstå den andra parten, men den andra parten mest är där för att sprida sina egna tankar och förhärliga sig själv. Ojämnvikt. Självgodhet.

Och en dialog med en självgod människa är ingen dialog värd namnet! Eller...? Vad tycker ni?

söndag 24 oktober 2010

Rögle kloster: Julbrev 2009


Saxar ett citat ur Rögle klosters julbrev från 2009:

Någon sa "Hur kan det komma sig att Gud är överallt och vi alltid är någon annanstans?" /Syster Marie-Nicole

söndag 17 oktober 2010

Storstadsbarometern: Unga prioriterar tryggt vardagsliv framöver

Fick tips av en annan bloggare om Storstadsbarometerns trendspaning ger för slutsatser om vad folk kommer välja och prioritera i framtiden. Precis som med gårdagens tips känns det rätt härligt att tänka sig att framtidssamhället kommer att sänka tempot och tänka lite mer kollektivt, lite mer grönt, lite lantigare, lite närmare, lite mer lagom och prioritera att trivas mer än 90-talets ego- och shoppinghets.

Bilden är från Storstadsbaromenterns blogg.

lördag 16 oktober 2010

Underbara Clara: En liten stund att vara med mig själv

Underbara Clara skriver om en liten stund att vara med sig själv. Och hon beskriver det så härligt! Inte bara att vara ensam med sig själv i brist på sällskap, utan just att ta vara på stunden. Detta är något jag skulle vilja unna alla människor. Kanske inte just klockan fem på morgonen - även om jag själv kan tycka det är helt underbart att vara uppe i ottan ibland (men bara ibland!) - men nångång varje dag. Eller åtminstone varje vecka.

Så unna dig i dag en liten stund med dig själv. Och sedan en liten stund med Jesus.


Bilden är från Underbara Claras ovan nämnda (och länkade) inlägg.

*****

Psalm 207:

En liten stund med Jesus
Text: Anne Louise Ashley-Greenstreet, Lina Sandell-Berg
Musik: Oscar Ahnfeld


1.
En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger hela livet
en ny och ljus gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus
och allt förändrar sig.

2.
En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr
och blicken vänder åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås,
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

3.
En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra
på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn
i ljuvlig försmak redan
av vila i hans famn!

4.
Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i själens tysta vrå!
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja, allt är gott!

söndag 10 oktober 2010

Nobelpriskemi

Förra året uppmärksammade jag nobelpriset i medicin och fysiologi på grund av att det tilldelades den upptäckt som jag försökt skriva mitt specialarbete i gymnasiet om. I år vill jag uppmärksamma nobelpriset i kemi lite extra för det ges till en typ av reaktion som jag har använt mig av inte minst under mitt examensarbete på apotekarprogrammet.



Jag gjorde ett laborativt examensarbete där jag tog fram ett antal olika potentiella läkemedelskandidater mot hepatit C-viruset. Ett steg i mitt exjobb var en "Suzuki-Miyaura-reaktion", namngiven efter årets pristagare Akira Suzuki samt Norio Miyaura, enligt den generella reaktionsmekanismen ovan, där:


R, R' = "Resten av molekylen"

X = Halogen, i mitt fall en bromid

Pd = Palladium (grundämne)

L, Y = Ligand, dvs en typ av hjälpgrupp

B = Bor (grundämne)


Tycker ni det verkar vara avancerat? Nej, egentligen inte. Inte för mig som bara behöver tillämpa deras forskning i alla fall. Det jag gjorde var att "pytsa i" de två molekylerna (R-X och R'-BY2) som jag ville binda ihop (R-R'), pytsa i lagom mängd Palladium (PdL2) och lite bas för att få fart på reaktionen och sen köra allt i en mikrovågsugn (som ser lite annorlunda ut än den man värmer maten i, men som fungerar på samma sätt i princip) 15 min, och vips så var det färdigt! Härligt! Storslagen kemi behöver inte vara mer avancerad än så att använda - och det är en av orsakerna till att det är så storslaget!

lördag 9 oktober 2010

Religionsdialog: Biskop Antje besöker

Vill bara dela med mig av några citat från biskop Antje Jackelén som Helene Sturefelt publicerade på sin blogg för ett tag sedan om vad kyrkan kan vara och betyda för människor. Somliga kanske kommer att klaga på att det skulle kunna ha sagts av vem som helst, att det inte nämner vare sig Gud Fader, Jesus Kristus eller den Heliga Ande vid namn (bortsett från introduktionen till det andra citatet), eller något annat religiöst. Och visst kan kritiken kanske vara berättigad, men i samband med så här lösryckta citat är det svårt att avgöra. För den som vill läsa mer om själva samtalet och tankar kring visionen rekommenderas att läsa det länkade inlägget ovan.

Bottna i nåden, skapa i världen.

Och tre meningar som tar sats i treenigheten. Först Anden ("jag tror det är bättre att starta där än i Skapelsen, man fastnar lätt i teorier"), sedan Sonen och tillslut Fadern:
- Inspirera lärande och samlas kring hoppet, ...
- ... med dopet som grund...
- ... för att möta livets och världens utmaningar!

För ärligt talat, jag tycker det är en väldigt fin vision om vad kyrkan kan betyda för enskilda och grupper av människor. Men somliga har ju utnämnt mig till relativist också...

fredag 8 oktober 2010

Som en frestelse


Att använda snooze-knappen på väckarklockan är som att falla för en frestelse.
  1. Det verkar väldigt underbart - precis vad jag behöver! - för stunden...
  2. ...men ger ingen varaktig tillfredsställelse i längden.
  3. Båda tyder på dålig självdiciplin...
  4. ...åtminstone sett utifrån (dvs av en som inte kämpar med samma problem)!
  5. Och halva dagen går åt att göra ingenting...
  6. ...så att jag orkar sitta uppe långt in på natten och göra ingenting då heller...
  7. ...vilket gör att jag inte orkar gå upp när väckarklockan ringer morgon efter...
  8. ...utan återigen förfaller till snoozandet.
Tack till Mackan som tipsade om cartoonen.

onsdag 6 oktober 2010

Sabbatsåret

Apropå inlägget om frid: De flesta människor tror jag skulle har koll på att det inom judendomen finns ett påbud att fira sabbaten - vilodagen. Kanske inte direkt så att de skulle veta precis vad det innebär, men nog skulle de flesta kunna koppla ihop det med att det är ett av de tio budorden. Men som sagt var vad de sedan lägger in i begreppet och hur det överensstämmer med sanningen kan ju diskuteras. Som jag förstår sabbaten så innebär det kort och gott att avstå från allt arbete man gör till vardags och istället gå i synagogan (eller i kyrkan om man är kristen), fira gudstjänst och studera Guds ord. Att vila den sjunde dagen på grund av att Gud vilade den sjunde dagen vid skapelsen.

Vad jag skulle tro är betydligt mindre känt är uppmaningen att fira sabbatsåret:


3 Mos 25:1-7

Herren talade till Mose på Sinaiberget:

Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag ger er, skall landet fira Herrens sabbat. I sex år skall du beså din åker, och i sex år skall du beskära dina vinstockar och bärga skörden. Men det sjunde året skall landet ha en sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära dina vinstockar. Vad som växer upp av spillsäden efter skörden skall du inte skörda, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte plocka. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. Vad landet självt kan frambringa under denna sabbat skall vara mat åt dig, din slav och slavinna, din daglönare och den som tillfälligt bor hos dig, alla som är hos dig. Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också äta av vad landet kan ge.


Att vart sjunde år låta åkrarna ligga i träda och istället fokusera ett helt år på att studera Bibeln...

Spontant tycker jag att denna tanke är väldigt sympatisk. Delvis för att människor längtar efter vila, men även för att man utvecklas - mognar - tillräckligt mycket under sju år för att ställa andra frågor. Man glömmer alldeles för mycket för att säga att det inte behövs en uppfräshning av kunskaperna efter sju år. Visst, det är idealiskt men antagligen mycket svårt att genomföra i praktiken för de flesta.


Varför tänker jag nu på detta? Jo, nu i höst är det sju år sedan jag slutade bibelskolan på Bjärka. Så skulle jag följa Guds ord så skulle det nu vara dags för mig att ta ett sabbatsår igen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite fånigt med de människor som läser bibelskola gång på gång. "Kom igen! Man måste leva livet också, inte bara läsa om det!" Men vad handlar sabbatsåret om, om inte just precis att läsa "bibelskola" gång på gång på gång...


5 Mos 6:4-9

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.

Men inte lär det bli något sabbatsår för mig inte. Nej, jag blev i våras klar med mina apotekarstudier, så nu ska jag jobba och ha nytta av allt jag har lärt mig. Omsätta teori i praktik. Gud får nog lov vänta ett - eller flera - år till innan jag kan fundera på att ta sabbatsår igen...

tisdag 5 oktober 2010

Gudomlig omsorg eller mänsklig logik?

Det finns många frågor inom religionen som kan föras tillbaka till "Vad är gudomlig omsorg och vad är mänsklig logik som getts religiösa förtecken?". För att ta två konkreta exempel:

Exempel 1:

Att det inom judendomen (och islam) är förbjudet att äta griskött gissar jag är välbekant för de flesta. Orsaken bakom detta är självklart att det står i GT att gris är "orent". Men varför är griskött orent? Är för att grisar är oandligare än fåren? Är det för att grisar är "närmare släkt" med människan än vad kossorna är? Är det för att grisar är allätare medan får och kor är vegetarianer? Eller är det så som den "inomvärldsliga förklaringen" skulle uttrycka det: griskött håller sig sämre än till exempel får- och nötkött. Alltså var det större risk att bli sjuk av att äta griskött innan kyl och frys var uppfunna.


Exempel 2:


En som har ont om pengar ber Gud om hjälp med mat för dagen. Några vänner vet om att hon/han har problem med pengar och köper helt sonika två kassar med mat åt henne/honom. Den kristne tolkar det som Guds omsorg, den sekulariserade ser mänsklig omtanke.


Båda exemplen kan ges en "kristen" och en "sekulär" tolkning. Det är lite som med "
Jesus visar sig i Sollentuna": samma "fläck" kan ges väldigt olika betydelser om man tolkar det med "trons ögon" eller bara ser det "inomvärldsligt".

För mig behöver egentligen inte tolkningarna spelas ut mot varandra. Måste jag välja så skulle jag säga att jag prioriterar den kristna tolkningen, men ser inte den sekulära tolkningen som osann bara för det. Klart att troende människor kan tolka att när griskött blir dåligt gång på gång måste det vara ett tecken från Gud på att det är orent. Jag har hört om många underligare och betydligt mer långsökta tecken som kristna har bett om och tolkat som en fingervisning om Guds vilja i specifika frågor! Och det är klart att Gud kan väcka medlidande hos människor för bröder och systrar i nöd och få dem att agera utifrån det snarare än att skicka eldskrift på väggen varje gång Han vill att vi hjälper varandra. Eller vad säger ni?


"För den som tror så samverkar [alla tolkningar] till det bästa!
"

måndag 4 oktober 2010

Kanelbullens dag

Kanelbullens dag? Är det verkligen något att uppmärksamma? Är det inte bara ett kommersiellt jippo som fötts av marknadskrafterna för att få oss att lägga massor med pengar på att (ärligt talat!) köpa ohälsosamma bullar.

Å andra sidan kan man se det som Hembakningsrådet skriver på den officiella hemsidan:


Dagen instiftades av Hembakningsrådet, för att vi ville fira vårt fyrtioårsjubileum. Syftet var att hylla vår hembakartradition genom att lyfta fram ett traditionellt och älskat bakverk. Och att skapa en tradition som alla kan delta i.

Nu finns det förvisso också kommersiella krafter (Nordic Sugar, en sockerproducent) bakom hembakningsrådet enligt wikipedia, men å andra sidan - vad finns det inte kommersiella krafter bakom i dessa dagar?

Oavsett kommersiella krafter eller ej så är kanelbullar gott! Men får jag välja själv så äter jag hellre hembakta istället för färdiga från affären. Tyvärr blir det nog bara köpebullar för mig i dag. Om jag inte orkar göra en insats efter jobbet förstås...

söndag 3 oktober 2010

En fridsknarkares bekännelse

Vad söker jag inom kristendomen? Vad finner jag?

Den första frågan är lättare att besvara än den andra, även om svaret inte blir fullständigt. Jag söker frid. Många blir religiösa i sökande av svar på "livets stora frågor". I jakten på "meningen med livet". Jag har aldrig bekymrat mig så mycket om sådant. Kanske är jag sekulariserad, men i någon mån tror jag även att det religiösa livet har den mening som vi ger det. Den mening som skapas av att vi lär oss av våra erfarenheter och därmed kan hjälpa andra i liknande situationer. Allt som sker är inte förutbestämt. Allt är inte något blint, tomt öde. Ett kristet liv kan vara gott, men kan också innebära lidande, precis som det kan gå hedningen och ateisten både gott och ont här i livet. Vad som utgör ett gott kristet liv ligger för mig mer i svaret på frågan "Vad gör jag med det jag har fått", än jagande efter gudsbevis och bönesvar.


Även den andra frågan kan jag besvara med "frid", även om det svaret blir än mer ofullständigt. Jag finner frid i bönen och i tron många gånger. Få saker kan sänka puls och stress så snabbt och effektivt som "Fader vår/Vår Fader", "Bara i Dig, min Gud" eller (ur completorium) "I frid vill jag lägga mig ner".


Men är inte allt detta bara en "religiösare" variant av "dra tre djupa andetag" som rekommenderas i så många stresshanteringskurser? Absolut! Men finns det något ont i det? Människor långt före mig har sökt tröst och styrka i ritualer, så varför inte söka frid i en religiös ritual? Är det något fel med det? Felet - det som man kan (och bör?) argumentera mot - är att jag i så fall finner friden i själva ritualen som sådan, inte i Gud, inte i tron. Men ska jag då sluta be när jag är stressad eller orolig bara för att jag inte ska finna frid i själva ritualen? Men då känns det ju absolut som om jag försöker finna frid i mig själv snarare än hos Jesus överhuvudtaget, så det blir det ju inget bättre av!


Eller ska jag sluta söka friden för egen räkning? Passivt acceptera vad än livet serverar mig? Ta emot var dag och stund ur Guds hand? Kanske skulle det kunna ses som ett tecken på en mognare tro, en tro som söker andras väl mer än mitt, en tro som söker omvändelse mer än känslor, men samtidigt så skulle jag känna det som att förpassa Gud till något avlägset väsen som varken kan eller vill påverka vår vardag. Å andra sidan, läs till exempel
Teija som återberättar en liknelse av Lilla Therese om ett barn som försöker ta sig upp för en trappa.

Friden kanske inte är målet för min tro. Men det är en väldigt trevlig konsekvens!


Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig. /St Augustinus

lördag 2 oktober 2010

Tips: Andens folk av Peter Halldorf

Kan inte låta bli att tipsa om ett tips jag själv sprang på hos Markus Wallgren häromdagen: Ladda helt gratis - och helt lagligt - hem Peter Halldorfs bok "Andens folk" som ljudbok (och det är Peter själv som läser) med flera böcker och skrifter från Stiftelsen Bibelskolan.com!

Om du som jag har svårt att lyssna koncentrerat på ljudböcker utan att bli rastlös så har jag upptäckt att det fungerar alldeles förträffligt att roa sig med under långa buss- och tågresor. Eller medan man stickar. Men försök inte göra det medan du diskar - som somliga försöker påstå går så bra - halva boken försvinner bort i vattensuset och porslinskrammel!

fredag 1 oktober 2010

Psalm: Jag vill ge Dig, o Herre, min lovsång

Svenska Psalmboken 702/Sånger och psalmer 336

1.
Jag vill ge Dig o Herre min lovsång,
jag vill tacka med skönaste ord,
för Din kärlek och nåd som är gränslös,
jag vill tacka för allt gott Du gjort.

Ref:
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig,
där var ton skall en hyllning till Dig bära,
och i dagar av glädje och dagar av sorg,
vill jag leva var dag till Din ära.

2.
Ingen annan är värd att besjungas,
endast Du Herre äger min sång,
och i himmelens gyllene salar,
skall jag prisa Dig evighet lång.

Ref:
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig,
där var ton skall en hyllning till Dig bära,
och i dagar av glädje och dagar av sorg,
vill jag leva var dag till Din ära.

3.
Och om sången nån gång skulle tystna,
eller störas av oro och strid,
Herre öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos Dig är min frid.

Ref:
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till Dig,
där var ton skall en hyllning till Dig bära,
och i dagar av glädje och dagar av sorg,
vill jag leva var dag till Din ära.