Bland gudarna är Du ensam Gud

Har jag berättat att jag hade en dragning till det nyandliga innan jag beslutade mig för att bli kristen? Det var ingen stor eller dramatisk omvändelse egentligen, bara en konsekvens av/insikt om att "jag kan inte välja både ock" och så valde jag kristendomen. Varför? Jag vet inte. Det "kändes rätt". Det var det mest naturliga. Det mest stabila. Minst löjliga. Minst flummiga. Vad vet jag. Vill jag vara en frommis så kanske jag ska kalla det "Guds nåd" helt enkelt.

Hur som helst.

Denna bakgrund har dock gjort att jag har lite ovanliga referenser när det gäller vissa bibelord. Bland annat har jag ofta varit väldig förbryllad över bibeltexter som pratar om "bland gudarna", "gudasönerna", och så vidare. Kan man tolka Bibeln som att det även finns andra gudar än Herren? Eller är det bara de gamla nyandliga glasögonen som fortfarande färgar mitt läsande?

Ps 86:8
Herre, bland gudarna är ingen som du
inga gärningar är som dina.

Vissa av dessa bibelord är det helt uppenbart att "gudar" används mest för att kommunicera - Egyptens gudar, Kaanans gudar och Babylons gudar - men utan att för den sakens skull verkligen påstå att Baal med flera skulle vara verkliga Gudar.

Ps 86:10
Ty du är stor, du gör under,
du ensam är Gud.

I den kristna trosbekännelsen konstateras enbart ATT vi tror på Gud Fader, Son och Ande. Ingenstans säger den "det finns INGA andra gudar" (som den muslimska gör)! Traditionen å andra sidan har alltid, så vitt jag vet, bestämt hävdat att det bara finns en enda Gud, och att det är den treeniga Guden. Resten är på sin höjd avgudar, beläten av sten och trä gjorda av människors händer.

Ps 86:9
Alla de folk du har skapat
skall komma och tillbe inför dig, Herre.

Nyandliga, som ju är experter på att plocka ihop lite vad som från olika religioner, filosofier och livsåskådningar och blanda ihop det till något som passar just dem, är ganska förtjusta i att poängtera att Bibeln nämner flera gudar och att man alltså mycket väl kan vara både "kristen" och polyteistisk (=tro på flera gudar). Åtminstone så länge man definierar "kristen" så som de själva gör. Som "en tro på att Jesus är en budbärare från gud" eller "Jesus är en bland flera gudar/en bland flera uppenbarelse av den ende gudomliga världsalltets ande".

Oden, Tor eller Vite Krist?

Perspektiv på yoga, new age och Fader Vår

Jag har lärt känna en kristen kvinna i Östersund som håller på med yoga, vilket har fått mig att tänka till lite kring min syn på yoga. För visst har jag varit ganska skeptisk måste jag erkänna. Det är den attityden jag har lärt mig genom åren i kyrkan. "Yoga är österländsk religion". Punkt slut. "Gym-yogan" är bara en förklädd variant av den äkta - hinduiska - yogan, men det är bäst att passa sig, man vet aldrig vad man släpper in för andar om man börjar med yoga". Och så vidare.

I respekt mot min väninna så har jag dock valt att hellre lyssna till vad hon med reell erfarenhet som aktiv yoga-utövare har att säga än att "stänga mina öron" och gräva ner mig i en skyttegrav. Så utan att ta ställning till huruvida yoga är bra eller ej, låt mig dela några av mina tankar:

Visst vet jag att yoga är minst sagt kontroversiellt i många kristna kretsar, men jag instämmer med min vän att precis som mycket i den kristna bönen så handlar om vad man fokuserar på. För att ta det klassiska exemplet på fokus: Är min bön ett "rabblande av tomma ord" (det vill säga utan att fokusera på Vem jag ber till) eller ber jag samma bön just med fokuset på relationen till min Fader?

Utan att veta något specifikt om yoga så skulle jag lätt säga: Använd gärna yogans kroppsrörelser som avslappning och så vidare, men fokusera på Jesus, så spelar yogans österländska ursprung mindre roll. På samma sätt har jag själv förhållit mig till meditationsövningarna inom aikidon (det vill säga i den mån jag inte enbart har fokuserat på att inte andas så ljudligt efter träningen så att jag stör de andra!!). Visst kan det vara bra att vara medveten om yogan och meditationens österländska ursprung, men en form med utbytt innehåll är bara en form!

Tycker du det låter tveksamt? Vänd på resonemanget! I nyandligheten plockar man lite som man vill, bland annat förekommer Herrens bön (Vår Fader/Fader Vår) och madonnabilder. Gör dessa inslag new age till en "kristen" religion? Nej, självklart inte, för fokuset ligger inte på den Treeniga Guden!

Tänk tillsist på att detta är oss lika främmande med Fader Vår inom new age som den moderna "gym-yogan" är för den religiösa hindun...

Att skapa ett mångreligiöst Sverige??

I undersökningen som Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) gjorde inför dagens kyrkoval och som publicerades häromveckan framkommer bland annat att 20 % totalt av alla som svarade anser att "kyrkan skall vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige".

Är det verkligen Svenska Kyrkans ansvar att skapa ett mångreligiöst Sverige? Ärligt talat kan jag svara både "Ja" och "Nej" på den frågan.

"Nej":
Svenska Kyrkan är inte - ska inte vara - något allmänreligiöst "salighetsverk" utan är - ska vara - en kristen kyrka med en tydlig kristen bekännelse, och i den meningen så ska Svenska Kyrkan inte skapa ett mångreligiöst Sverige utan ett kristet Sverige.

Vill riksdagen, regeringen och/eller de politiska partierna utöver detta ha ett "Statens allmänreligiösa salighetsverk" som kämpar för ett mångreligiöst Sverige så får dessa lobba för/skapa det på en religiöst neutral grund, dvs en annan grund än Svenska Kyrkan som är - ska vara - partisk i detta fall då deras uppdrag är att skapa ett kristet Sverige! Att tvinga Svenska Kyrkan att vara den organisation som ska arbeta för ett mångreligiöst Sverige är helt enkelt orättvist gentemot övriga religioner. Ska muslimer, hinduer och taoister behöva gå via kyrkan för att få verka för sin religion? Snacka om översitteri och förmynderi!

"Ja":
Rent logiskt måste ett nämligen ett mångreligiöst Sverige skapas genom att alla religioner får sin plats och uppskattas för sitt eget bidrag, snarare än genom att alla religioner ska smetas ut till en "världsreligion". En enda allmänreligiös världsreligion skulle tvärt om inte alls skapa ett mångreligiöst samhälle utan ett enreligiöst samhälle!

Genom att helt enkelt vara tydliga med sin kyrkliga identitet skulle Svenska Kyrkan bidra till detta mångreligiösa Sverige! Man skulle bidra med sin "tårtbit" - den kristna - och låta övriga religioner bidra med sina "tårtbitar" till den mångreligiösa kakan på lika villkor.

Viktigt att påpeka är att bara för att man är tydlig med sin religiösa identitet så behöver man inte motarbetar andra religioner - många undersökningar visar tvärt om att troende oftast har större respekt för bekännare av andra religioner, deras uttryck och traditioner än vad ateister har. Att vara för något är inte alltid detsamma som att vara mot något annat, och att vara tydligt med var man står gör ofta en dialog betydligt lättare och mer givande än att samtala med den som aldrig tar ställning varken för eller mot något.

En annan sak som är värd att beakta är skillnaden mellan ett mångreligiöst samhälle och ett mångkulturellt dito. För man behöver faktiskt inte tvinga in sina egna troende i militäriskt raka led med identisk kultur. Likformighet är inte ett tecken på religion, det är ett sekterism! Vårt samhälle skulle kunna vara lika mångkulturellt vare sig det vore helkristet eller mångreligiöst. Mellan "mångkulturellt" och "helkristet" råder ingen motsats!