Bokrecension: Att gå till sig själv

"Att gå till sig själv - 12 samtal om pilgrimsvandringar" är skriven av Agneta Lagerkrantz, journalist på Svenska Dagbladet, och är utgiven år 2007 av Cordia. Boken är 164 sidor lång och består av 12 skildringar av pilgrimsvandringar från vitt skilda människor plus ett kort förord av Agneta. På slutet finns det även en liten litteraturförteckning för vidare läsning åt den som är mer intresserad av ämnet.

Redan i förordet skriver Agneta att hon aldrig har pilgrimsvandrat och menar att detta är något positivt för boken, då hon kunnat möta de hon intervjuar helt fördomsfritt istället för att ständigt jämföra den andres erfarenhet med sin egen uppfattning.

De tolv skildringarna kommer från pilgrimsvandrare och vandringsledare. Det är folk som har vandrat el Camino - dvs den traditionella vandringen från St Jean Pied de Port i södra Frankrike till Santiago de Compostella i nordvästra Spanien - likväl som folk som vandrat Dag Hammarsköldsleden i Abisko eller de traditionella nordiska lederna mot Vadstena eller Trondheim. Det är folk som vandrat i grupp och folk som har vandrat själva. Folk som har planerat länge och som har erfarenhet av många vandringar likväl som människor som fått ett infall och bara gett sig iväg spontant. Folk som vandrat i flera veckor och folk som bara varit ute en dag eller en helg.

Skillnaderna skulle jag kunna fortsätta räkna upp en stund till, men det finns även likheter. De flesta är medelålders (är åtminstone intrycket jag får, det är inte alltid utskrivet åldern på vandraren) och har en skilsmässa, en sjukdom eller annan livskris i bakgrunden till varför de väljer att vandra. Få är religiösa när de börjar, ännu färre uttalat kristna, men många bär med sig en andlig erfarenhet och dimension efteråt. Att vandra blir avskalat, man lär sig se vad som är viktigt. Oftast är det erfarenheten av tystnaden som är störst, speciellt från de som har gått i grupp och varit tysta tillsammans med andra människor.

Jämfört med Agneta Sjödins skildring av pilgrimsvandringen på el Camino så gillar jag den här boken bättre, även om jag fortfarande saknar de pilgrimsvandrare som gett sig ut utifrån en stark kristen övertygelse. Eller för all del - om nu Cordia ville hålla boken mer generell och inte "internt kristen" - en muslims vittnesbörd om en pilgrimsresa till Mecka. Nu blir det lite för mycket av det allmännreligiösa, något som inte ger mig så mycket.

En annan besvikelse är att jag helt saknar "samtal"-biten. Nej, detta är tolv återberättelser om pilgrimsvandringar, inte några dialoger alls - om så bara i enklaste form med frågor och svar, vilket kanske hade varit det enda möjliga med en fullständig "novis" till författare.

Boken, känner jag, är antaligen intressant som ett inlägg i debatten kring moderna pilgrimsvandrare (och skulle t.ex. kunna utgöra en del av grundmaterialet till en avhandling kring fenomenet), men för den som känner sig inspirerad att ge sig ut själv är det inte mycket till vägledning. Men det var kanske heller aldrig tanken med boken...