fredag 4 september 2009

Kors-tåg: Den kyrkliga familjen

Detta är klassat som ett kors-tågs-inlägg. Mina övriga kors-tågs-inlägg går att läsa här. Mer information kring initiativet bakom kors-tåget för ekumenik finner ni hos Charlotte Therese.

Jag diskuterade ekumenik med en katolsk kompis för ett tag sedan. I viss mån var vi inne och snuddade vid vad som gör en kyrka till Kyrka.

Katoliker hävdar ju gärna att Kristus grundade EN Kyrka (underförstått just den Katolska Kyrkan). Som protestant hävdar jag att det inte är de yttre formerna utan innehållet och kärnan - tron på Jesus och uppdraget att göra alla folk till lärjungar - som gör en kyrka till en Kyrka.

En liknelse som väcktes hos mig var:

Även om en moder överger sitt barn så är hon till syvene och sist ändå den biologiska modern. Men om någon annan genom hela barnets liv varit den närvarande mamman i familjen, är inte styvmodern mer mamma än den genetiska??

Eller då tillämpat på den Katolska Kyrkan kontra (valfri) annan kyrka:


Även om Katolska Kyrkan överger sitt barn så är hon till syvene och sist ändå den ursprungliga kyrkan. Men om någon genom hela barnets liv varit den närvarande kyrkan i familjen, är inte då den kyrkan mer Kyrka än den forntida urkyrkan??

Speciellt blir detta uppenbart för mig som är protestant sedan många generationer tillbaka och som närts av den protestantiska Kyrkan. Trots att jag inte vill förringa Katolska Kyrkan och allt gott hon har gjort, så är det trots allt den protestantiska Kyrkan som är min naturliga moderkyrka. Min Kyrka.

För att fortsätta familjeliknelsen - som är det väldigt vanligt - liknas ofta Kyrkan vid Kristi brud. Vad innebär då reformationen? Sparkades den första bruden ut och det blev ett omgifte? En ny Kristi brud enligt välkänt mönster från dagens många skilsmässofamiljer? Eller är den protestantiska kyrkan att likna vid en älskarinnan, och då Katolska Kyrkan vid den bedragna hustrun? Eller - för att tänka djärvt - är Katolska Kyrkan fortfarande den första hustrun medan de protestantiska kyrkorna bihustrur enligt GT-patriarkernas exempel?


Ser man på hur Jakob - Israel - behandlade sina två hustrur och två bihustrur och deras barn kan man lätt dra slutsatsen att det både finns en skillnad på att vara barn till en bihustru eller en "äkta" hustru, och en jämnlikhet bland barnen. Alla syskon blev stamfäder, ingen finare än någon annan. De två äldsta bröderna förverkade sin födslorätt på eget bevåg, vilket ledde till att deras helbröder blev behandlade som förstfödda. Levi (nr 3) blev "helgad åt Herren" så som om han hade varit förstfödd och Juda (nr 4) fick kungamakten som arvedel. Älsklingssönerna fick finna sig i sin roll som de yngsta i syskonskaran.


Vad vill jag säga med detta?


Utifrån bilden av de protestantiska kyrkorna som bihustrur så blir likväl deras barn äkta barn till Fadern, och inget främmande eller förkastat. En dag kommer vi alla stå inför Jesus och sorteras in efter vilka som varit hans barn och vilka som inte varit det. Och tillsammans kommer vi ärva. Så låt oss behandla varandra som syskon fullt ut, inte som första och andra klassens kristna!

5 kommentarer:

Excelsis sa...

Stiligt!

Jag måste bara..

Det kanske kunde finnas utrymme för en remake av den gamla klassikern den löjliga familjen http://media.gonext.name/01/global/1756/236417.jpg med kyrkotema?

Ett roligt sätt att lära sig det kyrkosamfundens historia ;)

Bitte sa...

Jättebra inlägg! Vi är alla Kristi barn oavsett vilken kyrka vi tillhör! Och liksom du är jag av tron att vi alla ska stå inför honom en dag, förenade i tron.

Men jag förstår inte riktigt hur du menar när du säger att katoliker "hävdar" att Kristus grundade EN kyrka - för det gjorde han ju. Och att det brukar räknas som den katolska är väl för att katolska kyrkan är just den äldsta. Vi grundar vår kyrka på aposteln Petrus. Och hur gärna man än vill kan man ju inte säga att Kristus grundade den lutherska kyrkan.

Inte heller kan man säga att Katolska Kyrkan övergett sina barn. Det var ju Luther som fjärmade sig från sin mor snarare än tvärtom.

Samtidigt grundade ju Luther sin kyrka (eller snarare drog sig undan från moderkyrkan) delvis på grund av oegentligheter i Katolska Kyrkan. Och efter Luthers avhopp reformerades ju Katolska Kyrkan på många positiva sätt. Man tog bl a bort den vedervärdiga och djupt orättfärdiga styggelsen att köpa avlat.

Såvitt jag förstår håller Kyrkan idag på att omvärdera Luther och han betraktas inte längre som kättare så som han gjort tidigare. Därför är naturligtvis den lutherska kyrkan (och det gäller väl alla de protestantiska - förutom vissa sekter) en del av den allmänna kyrkan och en alldeles utmärkt mor för sina barn!

minutz3 sa...

Som jag ser det så kom jag tillbaka till min riktiga mor när jag kom till Katolska Kyrkan, men att jag själv varit borta en längre tid.
Dessutom måste det ju sägas, att den mjölken som min "styvmor" (Svenska kyrkan) gav mig inte var särskilt nyttig... snarare förgiftad skulle jag vilja påstå.

Dessutom har min styvmor aldrig varit gift med min Fader. Styvmodern kan snarare liknas vid att hon (som i sin tur skapades av landsfadern, konungen, inte utav den Allsmäktige Konungen) tog vårt folk (det svenska folket) och rövad bort det från dess rättmätiga föräldrar, Fadern och (Katolska) Kyrkan.

Däremot när jag föddes blev jag förstås (i och med dopet) en son till min Fader. Likväl är jag min Moders son, och har så alltid varit och kommer så alltid förbli. Däremot hade jag inte kunnat komma tillbaka till min Fader om jag inte sökt det (genom att komma tillbaka till min Moder och söka förlåtelse genom Fadern).

När vi uppnått förståndets ålder, d.v.s. sju år, så blir vi ansvariga för våra gärningar. Om vi då inte har tillgång till förlåtelse genom försoningen(s sakrament) ja då kan vi inte komma hem...

Stefan Herczfeld sa...

Kommer inte det hela ner till frågan vad man menar med kyrka?

Jag tror att svaren blir ganska spretiga, och beroende på vem man frågar.

Även här är tror jag att frågan om respekt hanteras närmast som en hal tvål. För att ge en nyckel till att förstå kan man börja med att låta var och en - varje kyrka - tala om sin egen självförståelse. Sedan kan man låta det vara en utgångspunkt för att förstå den kyrkan. Däremot kan inte någon med någon större rätt kräva respekt för att definiera vad man anser att någon annan (kyrka) är, eller borde vara. Däremot kan man konstatera om gemenskap föreligger,är möjlig, eller om förutsättingarna inte riktigt finns. Det är, enligt detta synsätt, helt OK av litherska kyrkor att välkomna katolska kyrkan in i gemenskapen - på villkor att man avsäger sig bestämda delar av sin tro. Det är lika OK av den katolska kyrkan att tacka nej till denna inbjudan.

Johanna G sa...

Excelsis:
Får titta på länken när jag får internet hemma igen.

Bitte:
Nä, att hänföra de protestantiska kyrkorna tillbaka till apostlarna på samma sätt som den katolska kan är svårt. Men de ortodoxa kyrkorna har ju också olika apostlar som grundare, så de kan defintivit tävla med den katolska kyrkan om vilken som är äldst.

Kul att KK är redo att omvärdera Luther. Synd bara att vi protestanter är så dåliga på att veta vad han egentligen sa. Måste nog läsa på lite mer om honom själv :)

Minutz3:
Jo, jag vet att du ser det så.

Stefan:
Ja, det är lite den frågan jag försöker arbeta med just nu. Vad menar jag med kyrka. Menar jag något annat om jag skriver Kyrka? Vad menar ni andra med kyrka/Kyrka? Osv.