måndag 26 juli 2010

Förvaltarskap och ekonomi

Hörde en bra predikan (om än onödigt lång, enligt mig) häromveckan om pengar. Har väl egentligen inte tänkt så mycket mer på det sen dess, men så fick jag syn på Charlotte Thereses inlägg på Europakonferensbloggen om att "lämna allt för att följa Jesus".

Det jag tyckte var så bra med predikan jag hörde (om som inte verkar ha betonats i Europakonferensen) är att den förutom bakgrunden kring vad Bibeln säger om ekonomi tog upp inte enbart en utan två punkter:


1)
Watch it! "Kärleken till pengar är roten till allt ont", "Du kan inte tjäna både Gud och mammon", osv. Ja, allt det ni har hört förr...

2)
Use it! Förvaltarskapet. Jesus - och Bibeln - talar minst lika mycket om det goda kontra det dåliga förvaltarskapet av pengar som han talar om "sälj allt du äger och ge till de fattiga". Märkligt nog har jag svårt att erinra mig om huruvida jag har hört predikningar om detta överhuvudtaget förr. Har du?

fredag 23 juli 2010

Mer helanden

Jag tror på att Gud vill att vi ber Honom gripa in i våra liv i stort och smått. Jag tror på att Gud gör under. Jag tror på att Gud helar människor. Jag tror att detta går att bevisa med vetenskapliga metoder.

För mig är denna tro den fullt naturliga konsekvensen av att bekänna Honom som Skapare, Frälsare och Befriare. Läs bara Bibeln! Skåda (eller försök räkna dem om du hellre vill det) alla under som förekommer både i Gamla Testamentet och Nya Testamentet. Ja, Jesus gör under. Helar människor. Varför ska jag då förneka möjligheten att Gud kan - och vill! - göra under?


Gud "angriper" sällan människor mot deras vilja. Så vill vi se under så kan det vara värt att be om dem. Men jag tror inte på att KRÄVA under av Honom. Jag ber om helanden och under i Jesu namn med tillägget "Ske din vilja, inte min".


Min vanligaste bön om helande är för mig själv och min återkommande huvudvärk. Ibland släpper den, ibland inte. Oftast kombinerar jag det med att ta en huvudvärkstablett. Jag har bett om att slippa återfå huvudvärken, men än så länge verkar inte Gud besvara den bönen. För mig är detta faktum inget som påverkar min syn varken på Gud eller Guds allmakt. Tillsvidare får jag får fortsätta be. Människan blir ju aldrig så from som när livet går emot henne och hon får möjlighet att klaga på Gud! Och bönfalla Honom om hjälp...

torsdag 22 juli 2010

Ett helande

Diskussionerna går - som de flesta antagligen märkt - höga om helanden (och Benny Hinn) just nu. Benny Hinn har jag ingen åsikt om, men jag tänke att det kunde säkert - i någon mån - vara intressant att dela med mig av enda gången jag är helt säker på att någon har blivit helad i samband med att jag har bett för denne.

Det var i min dåvarande husgrupp (cellgrupp, hemgrupp, bönegrupp, ... - kärt barn har många namn!). En kvinna hade ont i benet och ville att vi skulle be för henne i samband med bönestunden på slutet. Inga problem, självklart att vi kunde göra det. Och en bad. Och en till. Och en tredje. Och tillslut hade i stort sett alla bett för henne utom jag - i vanliga fall så kanske en eller två bad för samma ämne - så jag kände mest att jag måste göra det för att jag inte skulle såra hennes känslor. "Alla andra bad, men inte du!"... Inte motvilligt egentligen, men fullständigt oengagerat. Det blev en mycket kort bön. Och hade för min del inte varit mer med det...


...om det inte varit så att jag knappt ens hade hunnit säga "Jesus" innan hon hade blivit helad. Fullständigt. Hennes man pratade om det i flera år efteråt på Alpha-kurser osv om hur jag hade bett för henne och hon hade blivit helad. Pinsamt!


Så vill ni alltså ha mitt bästa tips på hur man ber en helande bön som får effekt så be enbart ur psykologisk-sociala skäl, men var därutöver fullständigt oengagerad.

lördag 17 juli 2010

Bästa sorten: Lämna över problemen

Tänkvärt från Bästa sorten:

Varje kväll lämnar jag över mina problem till Gud, han ska ändå vara uppe hela natten...

lördag 3 juli 2010

Löneförhandling

Läste följande historia i en kompis Buzz (en gmail-grej):

Vis gammal man om löneförhandlingar:

"Arbetaren ska i lugn och ro räkna ut vad som är det lägsta han kan arbeta för. Och arbetsgivaren ska göra likadant. Men han räknar ut vad som är det mesta han kan betala för samma arbete. Sen kan de träffas och prata öppet och enas mitt emellan. Då blir båda nöjda! Arbetaren får mer än vad han begär och arbetsgivaren behöver inte betala ut så mycket som han tänkt."


Arne Ottosson, 85 år

Tänk vad mycket ångest man skulle slippa om man gjorde så snarare än att förhandla tvärt om!

fredag 2 juli 2010

Profetens förbön för Guds folk

Ibland är det inte så svårt att se varifrån de Katolska och Ortodoxa kyrkorna får vissa av sina "obibliska" läror - och ur motsatt synvinkel lika lätt att förstå varför de apokryfa böckerna till GT har förkastats av de som hävdar att dessa läror är just "obibliska" och därmed direkt felaktiga (om inte skadliga och/eller syndiga).

2 Mack 15:12-16


Detta var innehållet i Judas drömsyn:

Den förre översteprästen Onias, en god och fin man, försynt i sitt uppträdande och vänlig i sitt sätt, som kunde lägga sina ord väl och som ända från barndomen hade vinnlagt sig om ett i alla avseenden rättskaffens liv - han stod med utsträckta händer och bad för hela det judiska samhället. Därpå visade sig en märklig man med vitt hår och ädelt utseende, präglad av en underlig, överväldigande auktoritet. Och Onias sade: "Denne man, som är sina bröders vän och flitigt ber för folket och den heliga staden, är Jeremia, Guds profet." Då räckte Jeremia fram högra handen för att ge Judas ett svärd av guld och överlämnade det med följande ord: "Ta emot detta heliga svärd! Det är en Guds gåva, och med det skall du krossa dina motståndare."


Går det att hålla sig neutral till dessa apokryfiska/deutrokanoniska skrifter? Kan man - som Martin Luther - nöja sig med att kalla dem "nyttig läsning" men inte se dem Bibelns kanon, som normgivande och grundläggande för kristen dogmatik? Se dem som vilken annan andakts- eller uppbyggelsebok som helst? Eller är det ett antingen eller där man antingen måste förkasta dem helt och fullt eller upphöja dem till fullvärdig kanon?

torsdag 1 juli 2010

På vacklande ben?

Ps 31:2-9, ur gårdagens completorium:

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
Du hatar dem som dyrkar falska gudar,
men jag litar på Herren.
Jag vill jubla av glädje över din godhet,
du som såg mitt elände
och tog dig an mig när jag led.
Du gav mig inte i fiendens våld,
du förde mig ut i frihet.