*****
Teija tog i april upp den katolska traditionen med köttabstinens på fredagar, vilket är ett sätt att påminna sig om att fredagar är Jesu dödsdag. Ett mycket lovvärd tradition kan jag känna. Personligen är jag dålig på att fasta - vare sig det är fastetid eller bara vanlig fredag - men just den här traditionen att avstå kött har jag prövat och haft som "fastetradition" under den stora fastan inför påsk i två-tre år. Tyvärr känner jag att jag missar målet ganska kraftigt när jag lagar vegetariskt istället för "vanlig" mat. Varför? Till en början kände mig ganska grön på den vegetariska sidan av kokkonsten, vilket gjorde att jag tänkte till lite extra när jag lagade vegetariskt, och därmed kändes det också lite festligare än när jag bara slänger ihop en köttfärssås eller steker korv på ren rutin. Nu har jag blivit lite mer van vid det vegetariska köket, men istället för övergå till att kännas som mer fasta har mina vegetariska rätter nu istället fått en naturlig plats i min kokkonst som ett bidrag till en totalt sett mer variationsrik kost helt enkelt.
Ett annat problem som uppstår är att fredagsmiddagen, åtminstone i min familj, har kommit att bli något av veckans stora festmåltid. Veckan är slut och det är värt att fira med god mat, sås och ett glas vin. Samt efterrätt såklart. Så kanske vore det smartare att övergå till att äta "torftigare" i allmänhet snarare än vegetariskt, och på så sätt bli ett tydligare sätt att markera långfredagstemat för mig själv (men hur gör jag då med de fredagar då jag äter hemma hos min familj?).
Nej, inte ens det tror jag riktigt hjälper mig. Själva kombinationen att äta sig mätt men ändå påstå att man fastar rimmar illa i mina öron. Fasta är för mig att avstå helt eller delvis - att äta en halv portion av en kötträtt skulle kännas mer som fasta än att äta en fullstor portion av något vegetariskt - från mat (eller annat som tar upp min tid och energi, som internet...) och att helst lägga den tiden/energin på bön, bibelläsning eller dylikt istället.
Och om jag skulle vända på konceptet - att äta vegetariskt sex dagar i veckan och fira med att äta kött en enda dag (då på söndagar såklart) - så skulle det kanske ge kötträtterna mer av en festmåltidsstatus, men skulle det lösa grundidén att få fredagar att kännas som fastedagar? Nej, det skulle ju i så fall verkligen bli vardag...
I Taizé "firar" man fredagar som en minilångfredag med att plocka ner korset och låta folk krypa fram till det och be vid det. Grundidén om att uppmärksamma fredagar som Jesu dödsdag är densamma, men handlingen en annan. Kanske är den här traditionen - hur den nu skulle gestalta sig i min hemmiljö - lättare att ta till sig för mig? Eller är det att göra det väldigt lätt för mig?
10 kommentarer:
Enligt katolsk lära är, vad jag har förstått, det viktiga faktiskt inte att man avstår från just kött på fredagar, det viktigaste är att man avstår ifrån någonting och helst kan ge detta som man vinner på att avstå från det till de sämre bemedlade.
Själv avstår jag ju från choklad på fredagar, då jag är pescetarian.
...och du ger chokladen till "de sämre bemedlade"?
Att avstå från kött är ett sätt att minnas och delta i Herrens lidande. Det finns tusentals andra sätt. Man är inte tvungen att välja detta. Poängen är inte vilket sätt man gör det på utan det viktiga är att man minns vad Herren gjorde för oss på långfredagen. Att hylla Korset är ett fantastiskt sätt. Följ den helige Andes inspiration. Gör det Han manar dig till.
Det kan också vara en sorts fasta att dricka det där vinet och äta den där goda måltiden tillsammans med familjen, om du egentligen vill avstå från mat den dagen. Att avstå från sin egen vilja för att glädja andra är en god fasta. Fastans syfte är ju inte att vi ska vara hungriga utan att vi ska dö bort från oss själva och leva för Gud (och vår nästa).
Avstå från datorn eller teven och lägg tiden på att besöka någon du vet är ensam och kanske lite tråkig?
Själv fastar jag tyvärr inte på fredagar även om jag tycker det är en god sak.
Teija:
Mm, instämmer. Fast sen är det också viktigt att se vad som är undanflykter och vad som är verkligt sant. Åker jag hem och äter fredagsmiddag hos mina föräldrar så fort jag riskerar att bli sittande i min ensamhet en fredagkväll...?
Pontus:
Nej, jag fastar inte heller på fredagar, även om själva grundprincipen tilltalar mig. Kanske borde ha gjort det klarare.
Jag förstår överhuvudtaget inte varför såväl kristna som muslimer envisas med att kalla sina "avståenden" från vissa saker för fasta.
Fasta enligt Guds Ord är att avstå från allt utom vatten. profeterna och Jesus avstod från all föda i fyrtio dagar.
Det är ingen omöjlighet vi var några teologie kandidater som gjorde i början på sjuttiotalet. Efter en vecka var vi inte hungriga längre.
Vi hade läst en bok om saken och fått veta att vi måste avbryta fastan när vi åter blev hungriga eftersom det var ett tecken på att kroppen började tära på kapitalet.
Det stämde och själv fastade jag trettioen dagar. Nu förtiden håller jag mig till två veckor.
Anneli:
Intressant! Jo, jag kan bibelberättelserna om 40 dagars fasta. Men jag har alltid tänkt - rätt eller fel - att det är svårt att fasta från mat på det sättet medan jag pluggar, eftersom hjärnan behöver socker som bränsle. Så om jag inte äter blir jag inte speciellt skärpt och lär mig heller ingenting. Men det kanske mest bara är en dålig ursäkt från någon som aldrig har prövat att fasta "på riktigt"?
"god söndag! Johanna!
Vad gäller fyrtio daragars vattenfasta, så fungerar det om man är frisk och inte alltför gammal.
Vi hade inga problem med våra studier, snarare tvärtom. En doktorand som undervisade oss i kyrkohistoria, som tyckte att det var intressant och deltog han också och han undervisade lika bra som alltid om inte bättre.
Vi andra hade inga problem med vare sig pluggande eller seminarier och tentor.
Men nu vågar jag mig inte på det. Jag närmar mid de sextio och har åldersdiabetes. Det får bli någon vecka, som faktiskt bara är nyttigt,, men med druvsocker eller schoklad i fickan.
Pröva någon vecka när du är ledig. När väl hungerkänslorna och eventuell huvudvärk är över mår man fantastiskt bra och blir klartänkt och kan ta emot det Gud säger på ett helt annat sätt än annars.
Men gravida skall överhuvudtaget inte försöka och sjuka skall göra det med förstånd. Ibland, beroende på sjukdom, är det nyttigt.
Däremot är muslimernas sätt att fasta definitivt inte nyttigt för oss sockersjuka, då hoppar ju sockret som en seismograf vid jordbävning.
Glad söndag!
Hum, det kanske kan vara värt att testa. De få försöken jag har gjort med halvdagsfastor brukar mest resultera i att jag är döhungrig och tänker enbart på mat och inget annat, vilket ju inte är poängen. Men man kanske måste hålla ut och komma över det stadiet innan man uppnår det "klara" tillståndet, eller...?
Fastan bör återuppväckas i de ickekatolska och ickeortodoxa sammanhangen, här finns det ju mycket att lära av t.ex. katolska kyrkan. Räcker ju inte att man inte ringer i klockorna, sjunger den stora litanian istället för gloria och laudamus i högmässan..ytterst handlar det ju om vad man själv personligen gör och inte gör.
Skicka en kommentar