Något av det mer intressanta var - påminnelsen om - denna bön av den helige Franciskus av Assisi. Synd bara att den är så lång så att den är så lång och därmed svår att memorera (Okej, okej! Jag erkänner! Jag är lat)...
O Herre, gör mig till ett redskap för din frid
Där hat finns
- låt mig få komma med kärlek
Där ondska finns
- låt mig få komma med förlåtelse
Där oenighet finns
- låt mig få komma med enighet
Där tvivel finns
- låt mig få komma med tro
Där förtvivlan finns
- låt mig få komma med hopp
Där sorg finns
- låt mig få komma med glädje
Där mörker finns
- låt mig få komma med ljus
O Gudomlige Mästare, låt mig sträva:
inte så mycket efter att bli tröstad
- som att trösta
inte så mycket efter att bli förstådd
- som att förstå
inte så mycket som att bli älskad
- som att älska
Ty det är genom att ge
- som man får
genom att förlåta
- som man blir förlåten
och genom att dö
- som man uppstår till det eviga livet.
Amen
5 kommentarer:
Jag vill inte verka alltför korkad men vad innebär oenhithet? Felskrivet? Nytt ord för mig?
Annars en fin bön!! :)
Att läsa böner tror jag funkar lika bra som att kunna dem utantill... Jag använder ofta bönböcker när jag ber, för det finns så många fina böner som andra har bett före mig. Man behöver inte alltid uppfinna hjulet igen.
Mina spontana böner brukar mest bli något i stil med 'Herre, hjälp' eller 'Förbarma dig', eller kanske någon vers ur Psaltaren. Min favorit när det är halt ute på vintern är: 'Bevara min fot från fall'!
AKO:
Definitivt felskrivet. *korrigerar texten* Tack för att du uppmärksammade mig på det!
Teija:
Håller fullständigt med dig om att lästa böner är lika bra som att kunna dem utantill - precis som spontana böner är lika bra som färdigformulerade böner.
Fördelen med färdigformulerade böner är att jag uppnår en större variationsrikedom än om jag ska komma på samma böner om och om igen, men problem uppstår när jag a) inte har någon bönbok med mig eller b) när jag inte hittar den specifika bönen jag letar efter. Då är det bättre att kunna bönen utantill :)
Fast å andra sidan vet din Herre vad du vill säga redan innan du har sagt det, för det är den helige Ande som ber i oss med ordlösa suckar. Bön med ord är mest till för vår skull, tror jag, för att vi ska påminna oss om Guds godhet och vår litenhet.
Å tredje sidan så heter det ju "lex orendi, lex credendi" (reservation för felstavningar), dvs "så som jag ber, så tror jag". Så genom att lära mig fler böner, så kommer jag även att utvidga mitt sätt att tro. :)
Skicka en kommentar