
Efter sex år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom så förändras nu allt för Harry Potter och hans vänner. Dubledore är död, Voldemort och dödsätarna har tillslut tagit över både trollkarlsministeriet och Hogwarts, Harry själv har blivit myndig i och med att han har fyllt 17 och det här året tänker han inte återvända till skolan! Istället tänker han uppfylla det uppdrag han fick av Dumbledore i sjätte boken - att hitta och förstöra Voldemorts Horrokruxer - i ett desperat försöka att hindra att trollkarlsvärlden slukas fullständigt av svart magi och onda magiker för all framtid!
Med på detta uppdrag (eng. quest - Någon som har en bra svensk översättning?? www.tyda.se föreslår "jakt, sökande, strävan, efterspaning". "Sökande, strävan" föreslås även av www.nordstedtsord.se, medan lexin inte har något översättningsförlag alls) följer som vanligt hans trogna vapendragare och HermioneRon - trots att Harry (även det som vanligt) försöker övertala dem att inte följa med!
Hur desperat och omöjligt detta uppdrag speglas i att de efter knappt ½ boken fortfarande inte vet speciellt mycket mer än vad de gjorde i början - det enda de gör är att fly från ställe till ställe i hopp om att inte bli upptäckta, men även helt avskurna från resten av deras vänner och vad som händer i övrigt, något som tär otroligt mycket på de inbördes relationerna i trion. (OBS! Härmed inte alls sagt att det är en händelselös bok, om nu någon tyckte det lät som det).
Harry Potter-böckerna har (som bekant) upprört många kristna på många håll i världen. "Så ogudaktigt att framställa magi - något som Bibeln är tydlig med att vi inte ska ha något att göra med - som något som kan användas till att göra gott och besegra det onda! Detta måste vara den största och mest förrädiska lögnen av dem alla!", osv osv. Själv har jag läst alla HP-böcker flera gånger om och på flera språk, utan att känna mig mindre kristen för det (och ja, jag vet att jag har tagit upp det tidigare, så jag borde kanske inte tjata om det). Om något så är HP-böckerna, enligt mig, tvärt om väldigt "snälla" jämfört med somliga andra fantasyböcker jag har läst, och betonar t.ex. mycket mer det faktum att magin inte är lösningen på alla problem. Att bli bättre på magi och söka den på dolda, dunkla ställen belönas inte, utan kärlek, lojalitet och logik, hårda studier och villigheten att offra sig för andras bästa - med flera "kristna moraliska värden" - är ännu viktigare för att överleva och vinna i slutändan.
Jämfört med de andra HP-böckerna så tycker jag den här är lite slätstruken. Jag hade gärna sett lite andra prioriteringar - lite mer utbroderat ibland, lite mindre ibland. Och epilogen ger jag inte jättemycket för. Ska man ha en epilog så ska den ju i alla fall tillföra något till själva boken, inte bara vara där som ett påhäng. Men men, detta i jämförelse med en hel serie av riktigt bra böcker, jämfört med många andra böcker jag har läst så tycker jag att Deathly Hallows är en riktigt bra och spännande bok.