torsdag 22 januari 2009

Slår ett slag...

I bloggens begynnelse avslöjade jag att jag är blodgivare. Nu har UNT en kort artikel om blodbussen på besök i Östhammar, så då vill jag återigen passa på att återigen slå ett slag för detta enkla samhällsengagemang.

Blod är för det första - för er som inte vet - en färskvara. För det andra så finns det inget konstgjort alternativ till riktigt givarblod. För det tredje används givarblod inte bara vid olyckor med akuta blodförluster, utan även vid alldeles vanligt planerade operationer.

T.ex. har vi i min släkt problem med att vi sliter ut våra höftleder, och vid insättande av höftledsprotes går det åt 3-4 påsar givarblod. Så när jag räknade på det och kom fram till - i den mån det nu är möjligt - att försöka vara "självförsörjande" så borde det innebära att jag "måste" lämna 6-8 påsar, plus säkert några extra för ev. olycka eller annan operation. Som sagt var så är blod färskvara, så jag kommer aldrig få just mitt egna blod tillbaka, men däremot så kan jag se till att ge när jag kan och hoppas att det finns andra som ger när jag behöver.

Okej, jag vet att inte alla får ge blod. Att det finns restriktioner som både hindrar folk helt och hållet från att någonsin ge eller sätter en i karantän under kortare eller längre perioder. Inget ont om er! Men alla ni andra? Ni som är hyfsat friska, väger väger minst 50 kg och är mellan 18 och 60 år - vad har ni för orsak till att låt bli? Rädd för att ev bli lite tröttare än vanligt något dygn? Tro mig - jag cyklade hem till mina föräldrar från sjukhuset (en sträcka ca 1,5 mil) första gången jag gav, och överlevde det utan problem!

Och nålrädsla? Tja, det går över. Eller går att ignorera. Jag kan dessutom lova att det var väldigt praktiskt att ha gett blod och sett de nålarna när jag skulle vaccineras - för vaccinnålar är ju pyttesmå! Dvs inget att vara minsta rädd för i jämförelse...


Fler frågor? Kolla in på
GeBlod.nu och tveka inte att höra av er! Och bor du i närheten av Uppsala så kan jag följa med och hålla handen (och fika, så klart) ifall du inte vågar gå dit själv.

6 kommentarer:

Johan Stenberg sa...

Alla blodgivare är hjältar!

Jag gav blod regelbundet fram till för fyra år sedan. Av någon anledning svimmade jag nästan under en givning och sedan dess har jag inte vågat gå i närheten av någon blodcentral.

Får man fortfarande 30kr i ersättning? Med tanke på att det tar minst 30 minuter + resor och omständigheter att ge blod och att normal arbetskostnad är ca 400kr/timme så tycker jag att de borde reformera sin blodgivarpolitik.

Om man vill att blodgivning skall vara identiskt med välgörenhet så kan man inte förvänta sig någon större tillströmning av givare i det här ogenerösa landet.

Mitt tips: privatisera blodgivarverksamheten!

Johanna G sa...

Svimma låter ju inte som någon höjdare. Jag har all förståelse för att du avstår.

Nopp, nu har de tagit bort den ekonomiska ersättningen helt och hållet och istället får man en sak, alltifrån strumpor, reflexvästar och ryggsäckar till böcker, CD-skivor och finporslin. Och så massor med fika då, om man vill och hinner. :)

Fast de där 400 kr/h är ju inget jag som student direkt behöver bekymra mig om, eftersom jag kan plugga när jag vill...

Intressant idé! Du får tipsa dem om det.

bokmalin sa...

johan: hade du druckit för lite? de tar väl ca 4 dl blod (max)och det skulle möjligen kunna påverka en som redan har lite lågt tryck och som kanske druckit för lite. Är det varmt ute vidgas kärlen och trycket sjunker ännu mer. men det är otäckt, jag vet!

Blodbussen kanske kunde komma förbi ditt jobb om ni är ett gäng som vill donera lite blod...

AKO sa...

Jag hör till dem som vill ge blod men som inte får göra det. Trots lättare restriktioner nu än för kanske tio år sedan så hamnar jag fortfarande i gruppen som inte får ge. Anledningen är att jag är född på "fel" plats. Men, men. Kan jag inte ge blod så kan jag alltid göra något annat för att hjälpa människor. :)

Katolik i Sverige sa...

Alldeles rätt! Jag har gett blod i många, många år och det är ett utmärkt sätt att hjälpa andra människor utan att ens anstränga sig. Jag var dessutom livrädd för nålar när jag började. Finns inget bättre ställe att vänja sig än just på blodcentralerna - de är ju proffs på att sticka!

Johanna G sa...

Bokmalin:
De tar 4,5 dl blod. Sen kan man ju ge enbart plasma också, utifall man har problem med lågt blodvärde...

AKO:
Ja, du skrev det redan som kommentar till mitt förra inlägg. Tråkigt, men hellre att man kanske utesluter några för många än att riskera att folk blir smittade av alla möjliga sjukdomar efter en blodtransfusion på sjukhusen. Och som sagt var finns det ju massor med andra bra sätt att hjälpa människor!

Katolik i Sverige:
Välkommen hit!
Det låter som om du och jag delar erfarenhet här :)