lördag 10 januari 2009

Bokrecension: Förnuft och känsla

"Förnuft och känsla" är Jane Austens första roman, publicerad på svenska först år 1959 (på engelska redan år 1811). Den ges ut av Natur och Kultur, och är 323 sidor lång (pocketupplagan från 2002), fördelat på 50 kapitel.

Handlingen kretsar kring systrarna Elinor (19 år) och Mariannes (16 år) försök att hitta den stora kärleken (tillika en förnuftig make), i den tidiga 1800-talets engelska medelklassen, delvis på ett engelskt lantgods i närheten av deras stuga där de bor, delvis i Londons societet med ständiga fester och skvaller i överflöd. Deras mamma, mrs Dashwood, och släktingar (tillika ägare till godset och deras närmaste grannar) sir John Middleton och mrs Jennings, hjälper mer än gärna till, även om hjälpen alla gånger inte är direkt önskvärd.
_
Elinor är den förståndiga storasystern, som vet att behärska sig och tänka logiskt, även när känslorna är starka. Marianne är tvärt om den som alltid är översvallande och har alla känslor på utsidan och har inte minsta förståelse för hur systern kan vara så "känslokall" mot sin friare. Och det är Mariannes beteende som uppmuntras av mrs Dashwood!
_
Till de två systrarna utkristalliseras snart tre friare. Elinore tvingas slåss om Edward Ferrars gunst, medan Marianne hamnar i den smickrande positionen där överste Brannon och John Willoughby uppvaktar henne omvartannat.
_
Det finns ytterligare en syster - Margret (13 år) - men hon spelar en mycket, mycket undanskymd roll i boken, så riktigt varför hon ens finns med vet jag inte. Hon fyller ingen direkt "funktion" i något sammanhang.
_
Jag fick (bland andra) den här boken av en kompis och hennes föräldrar i studentpresent, med motiveringen att de tyckte att de skulle "bidra till min allmänbildning nu när bildningen (=skoltiden) var över". Redan samma sommar började jag läsa boken, men snart blev den liggande på hyllan, klassad som tråkig. Så det var med ett visst mått av fruktan som jag började om i höstas - skulle jag ge upp den här gången också? Uppenbarligen inte (hade jag gjort det så hade det inte blivit någon recension...). Och nej, så tråkig är den faktiskt inte. Att jag gav upp förra gången hängde nog mer ihop med att scoutläger kanske inte är den bästa miljön för någon form av fokuserad bokläsning, än att det är något egentligt fel på boken...
_
Karaktärerna känns dock ofta ganska överdrivna och endimensionella (men vad vet jag - det är väl det som utgör det ironiska i genren "sociala komedi", där just Jane Austen fortfarande är en frontfigur), men för att vara en klassiker så tycker jag inte att den känns särskilt speciell. Så även om det är en helt okej roman, så skulle jag inte sätta upp den på någon litteraturkanon-lista. Men å andra sidan är det kanske snarare "Stolthet och fördom" som är Jane Austens mest kända roman, så vem vet, den kanske är bättre och mer välförtjänt att hamna på en dylik lista?

12 kommentarer:

Sleepaz sa...

Har inte det gjorts en film av denna? Tycker mig känna igen handlingen. Visserligen så handlar alla 1800 tals filmer om sådant här (känns det som)
Rika engelska flickor som vandra i vackra gröna trädgårdar och trånar efter att träffa den lyckliga maken. :)

tubbo sa...

Ja precis..

Är det inte "tantsnuskets moderbok" liksom?

Jacob sa...

Jag tycker det är spännande att läsa Jane Austen, man får inblick i ett kvinnligt perspektiv.

Sleepaz sa...

Haha "tantsnuskets moderbok" :)
Men visst ligger den en mystisk lockelse till den aristokratiska överheten i england. Och dessa utråkade unga vackra flickor som har alldeles för mycket tid att spendera i den vackra gröna stora trädgården.
Som fnittrar åt bondpojken som arbetar så hårt och står i kontrast till dessa bortskämda akademiska flickor :)

Charlotte Therese sa...

Du är utmanad:

http://katolskakyrkan.blogspot.com/2009/01/offentlig-bikt-djupdykning-i-det-ljuva.html

AKO sa...

Tantsnuskets moder?? Jojo!! Det snuskigaste som beskrivs i Austen-böckerna är väl när två personer går i armkrok. :)

Jag såg faktiskt filmen till just denna bok för bara några dagar sedan. Inte den bästa i världen men helt okej i jämförelse med att inte göra något alls. Däremot är Stolthet och fördom-serien (ej den senaste filmen) en av mina absoluta favoriter. Austen skrev verkligen roligt och det är ju hennes humor som jag fastnar för. Man bör läsa böckerna på engelska, det tror jag gör stor skillnad på hur man upplever dem.

bokmalin sa...

Egentligen handlar inte Austens romaner om "bara" romantik. Det fanns inga möjligheter för en kvinna utan förmögenhet i den tidens England att försörja sig på respektabelt vis om hon inte gifte sig. Guvernant kunde man bli, men det var nog inte alltid roligt, det... Jag gillar BBC:s filmatisering av Stolthet o fördom), men ännu mer varianten med Keira Knightley o Matthew McFaddyen. De rör vid varandras händer, inte mer. Inte en enda puss. Nedslagen blick. Ändå är det en gnista mellan dem som är högst påtaglig. Oskuld, renhet och glödande förälskelse. Det rör sig utan tvekan om varelser av kött och blod. Lovely! Extramaterialet är också väldigt bra - intervjuerna med skådespelarna är rena lovsånger till familjen och den höviska kärleken. Balsam för en modern själ...

tubbo sa...

Alltså.. jag vill bara inflika att jag kanske inte ville verka kategoriskt dömande..

Jag vet inte om det stämmer, men jag har fått intrycket att författare som Danielle Steel har lånat konceptet från Austen..

Edward Ferrar i den engelska parken blir hos Steel Eduardo Ferrara vid poolen.. typ..

Och dessutom är väl tantsnusk i varje fall mer behagligt än gubbsnusk..

sleepaz sa...

hihi, viken nivå det blev på denna artikeln, ber om ursäkt om jag lade ribban lågt med mitt första inlägg.
:)

AKO sa...

Tubbo, du verkar vara insatt i Danielle Steel! ;) Jag har aldrig läst något av henne och jag vet inte heller var hon hämtar sin inspiration. Om hon snor namn ur en annan bok betyder det ju inte att den boken är av samma kaliber som hennes egna, eller hur?

Läs Stolthet och fördom vet'ja, du kanske t.o.m. kan gilla den. *L*

Johanna G sa...

Charlotte:
Ojdå! Så du tar dig till! Det här är jag inte säker att jag kan ställa upp på...

Nej, ta det lugnt. Jag skämtar bara. Får dock se om jag orkar sätta ihop någon lista. Har inte så jättemycket musik som jag skäms för. Men som sagt, ge mig en dag eller fem, så ska jag tänka på saken. Återkommmer med besked hur som helst.

Z sa...

Har aldrig varit speciellt intresserad av tjejromanböcker och dylikt, men nu kom vändningen: Serien Lost In Austen på svt var suverän :)

Såg den mest för att min man ville.