I diskussioner kring den ekumeniska rörelsen och huruvida det är en rörelse som ska föra alla religioner och sekter in under en enda, "all-inclusive", världsreligion eller om ekumenik handlar om samarbete mellan olika kristna samfund, så lyfter jag gärna fram den gemensamma nicaeno-konstantinopolitanska trosbekännelsen som måttstock. Alla som säger "Amen" efter sista stavelsen (dvs skriver under på den) anser jag gärna att de får vara med i "min" kyrka likväl andligt som organisatoriskt redan idag. Behöver vi göra det så otroligt mycket svårare än så? Är vi överens om det centrala så behöver väl inte perifera frågor som t.ex. huruvida man lyfter händerna under lovsången eller inte vara kyrkoskiljande? Eller vad säger ni?Men är egentligen trosbekännelsen så gemensam som vi (/jag) ibland tror? Jag har under min vandring mellan några olika kyrkor och genom olika debattfora hittat minst fem skillnader i den, varav fyra är tagna ur den tredje artikeln (dvs den som börjar med "Och på den Helige Ande"):
1) Den första är en välkänd skillnad: Det omtalade "filioque", dvs utgår Anden av Fadern OCH SONEN eller enbart av Fadern (genom Sonen??), och en av de stora kyrkoskiljarna mellan den Katolska och de Ortodoxa Kyrkorna.
2) Den andra är en skillnad som jag tror de flesta trots allt känner till, även om man sällan talar högt om den: Är kyrkan "katolsk" eller "allmännelig", och är detta en "språkfråga" ("katolsk" betyder ju just allmän/allmännelig/universell, och alltså säger de båda orden precis samma sak) eller är det snarast vad man kan kalla en "varumärkesfråga" (dvs att endast romerska katoliker - och självklart alla mindre riter inom Katolska Kyrkan, t.ex. de orientaliska katolikerna - är "katolsk" till sin tro).
3) Den tredje är en skillnad som jag personligen inte uppmärksammade förrän helt nyligen och som jag blev väldigt förvånad över. Att kyrkan är "apostolisk" är utelämnad i vissa sammanhang (antagligen inspirerat av den apostoliska trosbekännelsen, där apostolisk utelämnas). Antagligen anses det underförstått i orden "en helig universell kyrka", eller...? Jag vet att katoliker i diskussioner gärna betonar alla fyra elementen i "en, helig, katolsk och apostolisk kyrka" likt fyra grundpelare för Kyrkan (så som de ser på Kyrkan), så jag gissar att somliga kan tycka att detta är en mycket viktig skillnad.
Ny! 4) Den fjärde skillnaden gjorde Johan Stenberg mig uppmärksam på alldeles nyss. Den är hämtad ur precis samma rad som punkt tre, men där läggs ett "enda" in efter en, dvs "en enda /.../ kyrka" istället för "en /.../ kyrka". Exklusivistiskt eller inklusivistiskt?
Ny! 5) Den femte skillnaden har jag varit medveten om ett tag, men är ändå ingen jag tänker på speciellt ofta, varför jag fullkomligt glömde bort den bland de ursprungliga tre punkterna. Den återfinnes i trosbekännelsens allra första rad, där somliga bekänner "Jag tror...", medan andra bekänner "Vi tror...". Är det viktigast att tron är kollektiv eller individuell? Spelar det ens någon roll?
Vad säger ni om detta och finns det någon annan som har hittat eller känner till andra skillnader i vår gemensamma trosbekännelse?
*****
PS. Detta inlägg kommer uppdateras allteftersom jag får nys om fler skillnader, så håll ett öga på själva inlägget, inte bara kommentarerna!
15 kommentarer:
Kuriosa:
Det där med Filioque och debatterna och kontroverserna omkring det verkar ha bitit sig fast i gemene mans sinne..
Så till den grad att man diktade ramsor..
Som:
hokus pokus filiokus..
Det kanske du redan visste iofs..
Lustigt är det i varje fall..
Jag tror att du är inne på precis rätt spår. Den trosbekännelsen bör de flesta kunna enas kring. Det är skönt att trosbekännelsen bara tar med väsentligheterna och lämnar andra frågor så som jordens ålder osv, till vars och ens tycke och smak. Samtidigt som de flesta irrläror faller på någon punkt då det är just Guds människoblivande, död och uppståndelse som är det som man dribblar med.
Hur är det med dopet förresten, ett enda dop... Det finns ju en del samfund som praktiserar troendedop som önskar omdop om man är barndöpt. Det är iofs kanske inte ett problem då de inte anser dopet giltigt...
..igen..
Tänkte också snabbt kommentera det där med "apostolisk kyrka"..
Excelsis berättade för mig att det faktiskt finns kyrkor, exempelvis den danska statskyrkan, som enbart erkänner vigning( av diakoner, präster och biskopar) så länge den INTE är apostolisk..
Det betyder att exempelvis svenska biskopar får stå i bakgrunden vid vigningar, så att inte den svenska kyrkans apostolicitet "smittar av sig".
Den svenska kyrkan, tillsammans med den engelska, är nämligen de enda protestantiska kyrkor som bevarat den apostoliska successionen intakt..
Så för vissa samfund är det nog av allra största vikt att uttrycket utelämnas..
Jag har lagt märke till att man i mitt stift kursiverar orden "en/ett" i den nicaenska trosbekännelsen. Antagligen är det polemiskt menat.
Jag tror på "en Gud"..., "en Herre"..., "och på en helig, katolsk och apostolisk kyrka"... och "ett dop".
Kan alltså ekumenik som inte avser att leda till "en" enda redan existerande kyrka bli lite problematisk utifrån den nicaenska trosbekännelsen?
Tubbo:
Nej, att "filiokus" kom från "filioquestriden" visste jag inte. Intressant!
Excelsis:
Ja, det där med endast ett enda dop kan ju tyckas ganska motsägelsefullt. Men sen börjar ju allt fler kyrkor erkänna varandras dop som ett led i den ekumeniska processen numera också, så förhoppningsvis kommer man gå ifrån den praksisen alltmer under de kommande åren...
Tubbo (igen):
Jo, det där har jag också hört talas om. Tycker det är en mycket konstig syn på saker och ting...
Johan S:
Gör man? Intressant...
Nå, det är den katolska synen på det hela, så jag låter din kyrka stå för den betoningen.
Förresten! På tal om det. Eller egentligen något helt annat kanske. Hur som helst. Jag kom på en skillnad till: Är det inte så att i somliga kyrkor så bekänner man "Vi tror på..." och i andra så bekänner man istället "Jag tror på..."?
Sen är ju ytterligare ett problem att inte alla i de kyrkor som har denna bekännelse tror på det som sägs i den, eller så tolkar de om det symboliskt (ex. jungfrufödseln).
Hur symboliskt får det bli innen det blir heresi?
Och - i pingstkyrkan (och andra frikyrkor?) läser man väl aldrig (?) trosbekännelsen?
Jag har hört det från frikyrkligt håll som kritik mot min kyrka: att vi står och rabblar den varje söndag.
Charlotte:
Ja, det är sant. Olika tolkningar - speciellt när folk börjar tolka väldigt mycket "symboliskt" - kan ställa till det väldigt mycket trots att man läser och är överrens om samma text.
Men om man inte står för innehållet i trosbekännelsen så lär man väl ändå inte säga "Amen" i sitt hjärta när man kommit till sista stavelsen, oavsett om den läses i kyrkan eller ej?
I frikyrkan är den nog inte speciellt vanlig, tyvärr. Men den finns med i alla psalmböcker (eller?), så någonstans nångång i tiden har ändå någon tagit beslut om att även frikyrkan stämmer in i den teologi som trosbekännelsen står för, oavsett om man bekänner det varje gudstjänst eller ej.
Och kritiken mot "rabblandet" hör väl ihop med att använda lästa böner, inte trosbekännelsen?
I Svk inkluderas väl ordet "enda" mellan "en" och "kyrka":
Svk: "Vi tror på en enda... kyrka".
KK: "Jag tror på en... kyrka".
Svk:s version betonar åtminstone i mina öron ännu mer singulariteten än vad KK gör.
Frikyrkorna brukar väl(?) ty sig till den Augsburgska bekännelsen om de pressas till att välja någon. Inte så konstigt kanske. Denna bekännelse ger ju större legitimitet åt dem:
"för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. ...ett prästämbete i händerna på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta".
(Ur augsburgska bekännelsen)
Johan S:
Får kontrollera det nästa gång jag är i SvK.
Den Augsburgska trosbekännelsen?? Den har jag ingen som helst koll på.
Nej, min erfarenhet säger att de i så fall förordar den Apostoliska trosbekännelsen, om någon.
Men men, detta visar kanske problemen med att klumpa ihop alla frikyrkor till en enda "enhetlig" skara - finns ju väldig stor variation inom den frikyrkliga familjen...
Sådana här debatter får det alltid att snurra i huvudet på mig och till slut vet jag varken in eller ut så jag ska inte debattera detaljer. Däremot så tror jag att enda vägen till kristen enighet är bön till den Helige Ande. Endast Gud kan ge oss enighet.
Teija:
Det är lugnt, alla är vi bra på olika saker.
Fast jag är inte helt säker på att bönen och diskussionen tar ut varandra, skulle snarare säga att de kompleterar varandra. Utan bönen kommer diskussionerna förvisso aldrig att leda nånstans, men utan diskussionerna så kommer vi ändå sitta fast i alla våra mänskliga regler och kyrkodogmer som vi har satt upp genom historien och som hindrar oss från att dela livet i Kristus fullt ut med varandra.
Den urspungliga översättningen till svenska från 1593 kanske kan hjälpa till med skillnader mellan RKK & SvK om betoningar.
1. "Jagh troor på en Gudh.."
2. filoque ärvs från RKK
3. "Och ena helgha almänneligha och Apostoliska Kyrkio. Jag bekänner een Döpelse til syndernas förlåtelse"
Nyare språkbruk och översättningar kan ju ändra på vissa saker, men förhoppnigsvis inte betydelsen.
Apropå Augsburgska trosbekännelsen så fördömer den mycket skarpt anabaptisternas omdop, så få nyare svensak väckelserörelser lär bry sig om den.
Nicea-Konstantinopelitanska trosbekännelsen erkänns av de flesta, t.o.m. Pingströrelsen, även om de inte alltid vet om det själva.
Peter T:
Välkommen hit!
Det känns som väldigt nära det Johan skriver att Katolska Kyrkan håller fast vid än idag, om man bortser från "allmäneligha" kontra "katolska", men som sagt var så betyder det ju egentligen exakt samma sak, bara att det ena har blivit något av ett varumärke för nämnda kyrka.
Tubbo skriver: Den svenska kyrkan, tillsammans med den engelska, är nämligen de enda protestantiska kyrkor som bevarat den apostoliska successionen intakt..
Det råder delade meningar om den saken. Sv kyrkan anser förvisso att de bevarat successionen men vi inom katolska kyrkan anser att de inte har det. Därför går vi heller inte till Kommunion tillsammans. Men enhet kan finnas på olika plan, och ekumenik kan föras även med olika trosbekännelser.
Skicka en kommentar