lördag 6 december 2008

Bokrecension: Caspian, prins av Narnia

"Caspian, prins av Narnia" av CS Lewis är 176 sidor (lättläst och luftig text med bilder) och 15 kapitel lång. Den räknas som den fjärde boken i Narniaserien (Narniakronologiskt sett), men är den den andra boken som CS Lewis skrev om Narnia ("Min morbror trollkarlen", som ligger först enligt Narniakronologin, var den sjätte Narniaboken han skrev, "Häxan och Lejonet", nr 2 i kronologin, var den första och "Hästen och hans pojke", nr 3, var den femte).

Boken inleds med att syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy Pevensie rycks bort ifrån en järnvägsstation någonstans i England och hamnar på en okänd, övervuxen ö. Därefter följer en lång berättelse om hur de utforskar ön, hittar en ruin och tillslut inser att de känner igen ruinen som deras gamla slott Paravel. Medan de letar mat råkar de rädda en dvärg, som några soldater försöker dränka, och tillslut tvingas de inse att det är över 1000 år (enligt Narnias tideräkning) sedan de senast var i Narnia, trots att det bara har gått ett enda år för dem själva (jordisk tideräkning).

Därefter följer dvärgens berättelse om prins Caspian. Om hur Caspian får en ny lärare som lär honom om "det gamla Narnia" på toppen av ett torn under sena nätter i största hemlighet - något som är strängt förbjudet enligt "det nya Narnias" lagar! Vilket tillslut leder till att Caspian tvingas fly ut i skogen, där han tvingas konfronteras med gammelnarnierna (dvs de talande djuren - den djärva musen Ripipip tillhör en av Narniaböckernas mest minnesvärda karaktärer! - dvärgarna, faunerna, jättarna, osv) tillslut och hur detta leder fram till ett öppet krig mellan gammelnarnierna, med prins Caspian i spetsen, och människorna med Miraz, prins Caspians farbror som tillskansat sig kungatronen i Narnia, i spetsen.

Sen återgår handlingen till att följa hur syskonen Pevensie och dvärgen Trumpkin lämnar ön och tar sig till stridsplatsen. Hur Lucy ser Aslan, medan de andra hellre går sin egen väg och hur detta leder till förlorad tid för dem. Men fram till Aslans kulle - Stenbordet - kommer de tillslut ändå. Fast för att få reda på hur det går där så föreslår jag att du läser boken istället...

Som bekant gick "Caspian, prins av Narnia" på bio i somras (fast då under titeln "Prins Caspian av Narnia". Varför de ändrat på titeln vet jag inte. Kanske kändes den modernare så? Å andra sidan heter den bara "Prince Caspian" på engelska - både bok och film - varför den svenska boktiteln är något långsökt. Men så svårt kan det väl inte vara att kolla upp vad den svenska titeln på en välkänd bok?). Som vanligt har de dock förändrat delar av handlingen - och det ganska radikalt - från boken när de gjorde film av den, så vill ni verkligen ta del av CS Lewis värld så rekommenderar jag att ni läser boken, inte att ni ser filmen (därmed dock inte sagt att det är en dålig film på något annat sätt).
_
Och ja, som ni kanske kan gissa läste jag om boken i somras (är jag dålig på att skriva bokrecensioner, eller vad?!), innan jag var och såg filmen tillsammans med en kompis. Och lättläst är den kan jag lova! Det tog ungefär lika lång tid att läsa ut boken som att se filmen (det vill säga cirka 2 timmar). Okej, lite längre tid tog det kanske, men det var inga som helst problem att läsa ut den på en kväll.
_
Detta är andra gången jag läser "Caspian, prins av Narnia". Till skillnad från många andra så kom jag dock inte i kontakt med böckerna som barn, utan köpte dem för några år sedan när de var på bokrea. Eller okej, "Min morbror trollkarlen" lånade jag från skolbiblioteket under högstadiet, läste den och förstod inte alls varför folk tyckte att Narnia-böckerna var så speciella, men sen så är det kanske inte heller den mest representativa boken för serien, så...
_
Generellt sett tycker jag Narniaböckerna är lite tunna - jag hade gärna sett att herr Lewis hade broderat ut dem så att de blev åtminstone dubbelt så tjocka för att skapa en ännu mer levande fantasyvärld - men i övrigt har jag inga klagomål på dem. De är spännande historier med massor av fantastiska karaktärer, otroliga händelser och en hel del oväntade vändningar i historierna.
_
Till skillnad från mycket annan fantasy, så är de renodlat magiska inslagen i Narniaböckerna reducerat i princip till noll och intet - antar att det är därför många kristna anser att Narnia är nyttig läsning till skillnad från t.ex. Harry Potter - men nog finns det en hel del fantastiska händelser kvar ändå, så de förtjänar fantasystämpeln utan tvekan. Själv är jag lite ovillig att göra den tydliga uppdelningen "Sagan om Ringen" anses ju också vara god litteratur av många kristna, trots att de böckerna innehåller renodlat magiska inslag även hos den goda sidan. Och nog märks det när man läser Harry Potter och Narnia parallellt att det finns en hel del mycket slående kopplingar mellan dem!

11 kommentarer:

Charlotte Therese sa...

Narniasviten hör till mina absoluta favvoböcker....

Läste dem som barn, och lånade samtliga på bibliotek för några år sen och plöjde igenom dem igen - lite underlig känsla att gå på barnavdelningen och låna böcker - det var länge sen... :-)

Har dem tyvärr inte själv - hoppas de kommer på bokrean igen... Gärna samlande i en volym, så det inte blir så många nya böcker till den späckade bokhyllan.

Johanna G sa...

Va?! Ju fler böcker, desto vackrare bokhylla. Och tar bokhyllan slut får man ju en alldeles ypperlig ursäkt till att köpa mer bokhylla så att man kan köpa ännu fler böcker!! =D

Jonas sa...

Johanna, anser du att det finns några eller något tydligt kristet tema som det finns i Häxan och Lejonet?

Johanna G sa...

Jonas:
I "Caspian, prins av Narnia"??

Teija sa...

Jag är väldigt förtjust i både Narniaböckerna, Sagan om ringen och Harry Potter och jag har lyckats bli kristen ändå så jag tror nog inte det är så farligt att läsa fantasyböcker. Däremot tror jag att föräldrar ska diskutera böcker med sina barn för att barnen ska lära sig se skillnad på äpplen och päron. Lär barnen vad som är kristet så att de kan se skillnaden själva. Och framför allt, be och lär barnen att be så ordnar sig det mesta!

AKO sa...

Jag äger hela Narniaserien på engelska, sju pocketböcker samlade i en box. Faktiskt så läste jag om dem jag med i somras och jag måste säga att jag tycker olika bra om de olika böckerna. Den du har läst nu var väl okej egentligen, men inte så speciell jämfört med andra "barnböcker".

Sagan om ringen-trilogin har jag också läst i några omgångar och i längden håller de böckerna ju bättre även om de också är svårare att komma in i från början. Tolkien och Lewis var väl vänner om jag inte kommer ihåg fel?

Slutligen Harry Potter. Även denna serie har jag läst/lyssnat på och visst är den spännande. Hade jag haft barn hade jag nog sett till att läsa böckerna tillsammans med dem för även om vissa varningar som man har hört är överdrivna så finns det vissa tankegångar där som jag inte skulle vilja att mina barn tog över. Ser att Teija har skrivit något liknande också. :)

Sleepaz sa...

Jag såg denna filmen nyss, var mycket bra tycker jag.

Jag gillar budskapet i denna boken. Man undrar vart Alsan (Gud) är, varför kommer han inte och hjälper dem? Varför är han så tyst undrar dem? Barnen ställer sig den frågan. Och det är ju frågeställningar som många ställer sig idag när man debatterar om Gud finns eller ej.
Folket i Narnia har nästan glömt bort Aslan, han har blivit en myt.
Men endast den minsta flickan har kvar sin barnsliga tro. Den lilla flckans barnsliga tro räddar dem undan fienden.
Det är vackert!

Johanna G sa...

Teija:
Inte för att jag har barn själv, men jag tycker din inställning låter väldigt sund. Det går inte att skydda barnen från allt som är okristerligt, så då är det bättre att lära dem att se skillnaden själva helt enkelt...

AKO:
Mmm, jag tycker också olika bra om böckerna, vilket kanske inte är så konstigt - de är ganska olika. Å andra sidan så läste jag ju just "Caspian, prins av Narnia" den här gången enbart för att jag ville "kunna den" innan jag såg filmen.

"Sagan om Ringen" var det ett tag sedan jag läste, men visst - när man väl kommer in i dem så är det helt underbara böcker. Och ja, Tolkien och Lewis var vänner och brukade väl (om jag kan historien rätt) sitta och diskutera sitt skrivande på någon pub...

Sleepaz:
Vad jag minns så tänker inte ens speciellt många på att fråga efter Aslan till att börja med i filmen, utan handlar efter eget huvud? (Vilket ju inte motsäger din hypotes/liknelse med vår tid direkt...)

Jonas sa...

Johanna, ja just det, i boken du nyss läste.

Johanna G sa...

Jonas:
Nyss och nyss, jag läste den som sagt var i somras. Och diskussionen har även berört Harry Potter och Sagan om Ringen, så det var inte helt klart vilken bok du menade.

Vad gäller själva frågan så finns det säkerligen gott om kristna motiv - inte minst det Sleepaz tar upp ang. Aslans frånvaro och hur en enda liten människas tro kan förändra hela händelseförlopp.

Men jag funderar sällan över huruvida det finns "kristna motiv" eller inte i böcker. Hade nog inte ens reagerat över det i "Häxan och Lejonet" om jag inte visste att jag borde titta efter ett där!!

Blogger sa...

New Diet Taps into Innovative Concept to Help Dieters Lose 23 Pounds within Only 21 Days!