onsdag 21 januari 2009

Andlig fördjupning?

Här följer en efterlysning av berättelser, vittnesbörd och fakta kring temat andlig fördjupning. Berätta gärna fritt utifrån er själva och era mer eller mindre lyckade försöka att uppnå andlig fördjupning, eller utgå från en eller flera av nedanstående frågor om det känns enklare. Tacksam för alla svar!

- Vad är andlig fördjupning enligt er?
- När och hur sker er andliga fördjupning?
- Vad är det för skillnad och likhet mellan andlig fördjupning och t.ex. helgelse, efterföljelse och lärjungaträning?

- Vad spelar gudstjänsten - predikan och/eller nattvarden - för roll i er andliga fördjupning?

- Kan man läsa sig till andlig fördjupning i böcker eller är det något som måste upplevas?

- Är det någon skillnad kring synen på andlig fördjupning mellan samfunden, eller menar vi samma sak?

- Kan t.ex. läsa helgonlegender, åka på reträtter, pilgrimsvandra, besöka kristna konferenser, delta i 24/7-bönekampanjer, mm vara bra sätt att söka andlig fördjupning?

- Och vad spelar bibelläsningen för roll i sammanhanget?!

3 kommentarer:

Teija sa...

Andlig fördjupning handlar om att fördjupa sin relation med Herren. Allt annat är sekundärt. Bibelläsning, gudstjänster, pilgrimsfärder och annat kan leda till andlig fördjupning om det beledsagas av bön, av tyst, inre, ordlös bön, den sortens bön där vi öppnar oss för Andens inspiration och impulser. I en sådan bön är det lätt att ta miste så det är en god sak att skaffa sig en erfaren andlig vägledare (om man kan hitta en för de är sällsynta). Andlig fördjupning är att låta Anden be i oss med ordlösa suckar.
Askes, dvs fasta och botgöring, är viktiga ingredienser i andlig fördjupning. Vi kan inte tjäna vår egen bekvämlighet om vi vill tjäna Gud.
Det finns många goda böcker i ämnet. Karmeliterna i Skåne har gett ut många böcker man kan läsa för att få vägledning. Karmels stora helgon Teresa av Avila och Johannes av Korset är goda läromästare på bönens och helgelsens väg.

Jacob Hjort sa...

Svår fråga.

- Vad är andlig fördjupning enligt er?

Andlig fördjupning skulle jag nog säga är den process där det blir mer Gud och mindre jag.

- När och hur sker er andliga fördjupning?

Det sker i mötet med Gud - egentlig bön.

- Vad är det för skillnad och likhet mellan andlig fördjupning och t.ex. helgelse, efterföljelse och lärjungaträning?

Helgelse, etisk kvalitet? Efterföljelse har med kallet att göra, eller möjligtvis med Kristuslikheten, då det är mer likt. Lärjungaträning låter för mig som något man har kurser i men som inte behöver ha något med det ovan nämnda att göra.

- Vad spelar gudstjänsten - predikan och/eller nattvarden - för roll i er andliga fördjupning?

Det beror lite på. Allt kan vara en hjälp. Sakramenten genom att vara pedagogiska, i sig bärande mystierierna. Predikan är i bästa fall vägledande, tyvärr inte så ofta dock. Gudstjänsten som sådan är dock viktig som den tillbedjan det är. Personligen är jag smått beroende av nattvard/eukaristi. Predikan kan jag klara mig ganska bra utan. Men de heligas gemenskap och den liturgiska tillbedjan är omistligt.

- Kan man läsa sig till andlig fördjupning i böcker eller är det något som måste upplevas?

Jag håller med Hjalmar Ekström i att den goda litteraturen tjänar i första hand som bekräftelse samt för att ge språk åt de upplevelser jag redan har gjort. Det är svårt att förstå vad det annars handlar om. Många missförstånd av vad mystik innebär kommer sig av att folk med intresse för men begränsad erfarenhet i bön tolkar de andliga mästarna. Däremot går det inte riktigt att skilja ut heller. Språk, förståelse är väg framåt. I regel kan man förstå "nästa steg" det man bara anar och den andliga litteraturen är på så vis till god hjälp. Den hjälper mig med min ödmjukhet också.

- Är det någon skillnad kring synen på andlig fördjupning mellan samfunden, eller menar vi samma sak?

Jag ser stora likheter och då jag tror att man beskriver något objektivt hade det varit märkligt annars. Vissa riktningar verkar dock inte ha förstått riktigt...

- Kan t.ex. läsa helgonlegender, åka på reträtter, pilgrimsvandra, besöka kristna konferenser, delta i 24/7-bönekampanjer, mm vara bra sätt att söka andlig fördjupning?

Det är absolut bra sätt. Dessa former, vägar, har bestått utifrån att de bär frukt. Det är inte reträtten i sig men för oss oandliga kan det vara bra att strukturera och avsätta tid för bön, pilgrimsvandringen har varit min kanske största egna andliga upplevelse där Gud kunde få någon sorts tillträde. Kristna konferenser kan man besöka av olika anledningar. Shane Claibourne talade om eventkristendom när jag hörde honom i Gbg. Man hoppar på kardborreväggar för Jesus. Man odlar sin kultur men kunde lika gärna tillhört vad som helst, hundägare, veteranbilsfanatiker...
Man kan också åka på konferens för att söka en partner osv. Allt i sin ordning, men jag tror inte att det automatiskt leder till andlig fördjupning. 24/7 bön är ett jippo, leder det någon till ett bättre böneliv, fine, men det är inte engångsinsatsen som ger resultat. Hjärtat är en muskel som behöver kontinuerlig träning.

- Och vad spelar bibelläsningen för roll i sammanhanget?!

Den spelar all roll. Bibeln är en skattkista. Man kan inte läsa Lönnebo eller Sjödin och tro att de har mer att säga än Johannes, Paulus, David m.fl. Men visst kan det vara ett torrt skal...


Summa summarum: Allt hänger ihop. Bönen, etiken, läsningen, tjänsten, efterföljelse, lydnade, offret, inspirationen.

Anonym sa...

Jag anser att jag upplever andlighet som starkast när jag inser mitt behov av Gud. Och det är som när Petrus går på vattnet till Jesus. Det är när det stormar omkring mig som jag måste fokusera på Gud. Ha min blick åt Gud. Så fort Petrus tappar fokus på Jesus så ramlar han i vattnet. Och det är ju även en fin bild där Jesus sträcker sig för att dra upp Petrus. Även om vi faller bort från Gud så vill han hjälpa oss.

Jag ser det hela som en helhet. När jag inser mitt behov av Gud då blir jag också hungrig på Guds ord. Då vill jag meditera till psaltaren, läsa Agustinus härliga andliga böcker. Då vil ljag prisa Gud i lovsången,gå på gudstjänst osv. Då vill jag sätta mig i stillhet och tända ett ljus och be till Gud. När Gud är viktig i mitt liv då lever jag ett rikt andligt liv.
Och hur man inser sitt behov av Gud varje dag det vet jag inte. Man får ödmjukt be om vishet, kraft varje dag. Att börja varje dag med bön är något som gör hela skillnaden för mig.