måndag 25 maj 2009

Liv efter döden? Och tidigare liv?

Med risk för att förstöra det jag skrev i förra inlägget om döden som ett mirakel och bönesvar, om att tillslut få komma hem till Gud, så vill jag ändå uppmärksamma ett inlägg som Charlotte Therese skrev innan jul: Liv efter döden? Och tidigare liv?


Jag är lite ambivalent till detta. Egentligen är det en fråga jag inte vill ta i. Varken med eller utan tång. Samtidigt så har jag lite svårt att låta bli...

Innan jag bestämde mig för "kristendom, inget annat", så läste jag gärna mer nyandliga böcker. Och bland annat just detta med reinkarnation och tidigare liv tilltalade mig väldigt mycket. Därför stör det mig när kristna människor som jag respekterar vågar kliva ut i diskussioner och frågor som jag helst inte ens låtsas om att de finns. Att ignorera en fråga är ju betydligt enklare än att systematiskt arbeta sig igenom den och gå till botten med den.

För oavsett om man bara hittar gammal stinkande dy eller om man hittar några guldkorn av sanning, så har jag en känsla av att processen skulle väcka upp fler tankar och mönster än jag skulle önska. "Väck inte den björn som sover!" Vacklandet skulle alltför lätt befinna sig på fel sida av gränsen av det tillåtna inom den kristna trossfären om jag gav mig in i dessa områden igen.


Inom klassisk kristen tro ges svaret att det är ett liv med Gud i himlen/paradiset/det nya Jerusalem alternativt ett liv utan Gud i helvetet som väntar på andra sidan döden. Om jag ändå kände mig i grund och botten säker på denna tro.

"Den som står trygg i sin tro, har inga problem med att möta andras", heter det ofta. Jag själv håller det påståendet högt. Respekt och dialog heller än propaganda och anklagelser. Men på detta område är jag långtifrån säker på hur trygg jag egentligen är i min tro och hur pass som mest bara är ett logiskt "jag har valt bort den biten"-blindhet.

5 kommentarer:

Charlotte Thérèse sa...

Intressant!

Att sticka huvudet i sanden brukar sällan vara en bra lösning...

Det som är sant tål att synas rejält i sömmarna utan att brista. Men det som inte har någon hållfasthet rasar till slut ihop.

Man kan bli överraskad ibland av vad som håller och vad som inte gör det.

Man kan också låta mysterier få vara mysterier.

Men då av ödmjukhet inför det - inte rädsla för vad man kan tänkas hitta.

Charlotte Thérèse sa...

P.S.

Det verkar som att du har länkat till någon bild i inlägget - men jag ser bara en tom ruta.

Och när jag klickar på rutan dirigeras jag till en annan blogg - men ingen specifik bild.

Jonas sa...

Naturligtvis måste man kunna ha en diskussion, däremot tror jag inte att det är nyttig läsning att läsa nyandlig litterar per se, och har man nu tid över är det bättre att läsa något mer uppbyggligt.

Johanna G sa...

Charlotte:
Bilden fixad!

Johanna G sa...

Charlotte:Ja, håller med dig. Att gå utanför sina egna ramar är oftas ganska nyttigt i lagom doser och så länge man vet någorlunda vad man gör. Jag menar att det är ju dumt att gå vilse för att man är för snål för att köpa en karta eller för högmodig för att fråga någon annan om vägen...

Jonas:Det kan ju åtminstone vara nyttigt att läsa vad andra läser för att förstå hur "vanliga" människor tänker och resonerar, även om man inte håller med. Vi ska ju leva I världen...