söndag 24 maj 2009

Döden, böner och mirakler

För mig har tron på mirakler - och då tänker jag framförallt på helanden, men även mer "meningslösa" mirakler som att Jesus kunde gå på vattnet - alltid varit en självklar del av den kristna tron. Jag har ännu inte begripit mig på vad det tillför tron att ifrågasätta det.

Visst, på sätt och vis
kanske det kan låta mer intellektuellt att säga att man tror mer logiskt och så, men förnuftet behöver ju inte resonera bort miraklen. Har Gud skapat oss och hela jorden så kan han gå in i sin "uppfinning" och ändra förutsättningarna, precis som vilken jordisk uppfinnare som helst. Hur logiskt som helst.

Och helt uppenbart kan dödliga sjukdomar botas på de mest mirakulösa sett och liv kan förlängas med många år efter helanden. Ja, folk till och med återuppväcks från de döda. Om detta finns det tillräckligt många vittnesbörd, alltifrån GT och NT, genom hela historien och vidare in i vår tid.

Ändå så finns det ju minst lika många böner om helanden som inte blir besvarade såsom bedjaren skulle vilja. Ibland gör det inte så mycket, en förkylning må vara jobbig ett par dagar men sen så vinner kroppens immunförsvar och så är den borta, men andra gånger leder uteblivna bönesvar till svåra lidanden och ibland till och med till döden.

"Varför helar inte Gud alla med cancer? Eller HIV? Eller någon annan livshotande sjukdom? Varför räddar inte Gud livet på människor som är i nöd?"

Ber vi för lite? Skulle det hjälpa om vi bad ännu mer?

Eller är frågan felställd? Är döden kanske inte det ultimat onda som vi ibland tycks vilja utmåla den som? Sker mirakler mer för att Gud har medlidande med dem som lider snarare än för att död och sjukdom är något ont i sig? Kan döden vara ett helande i sig? Döden vara svaret på vår bön?

4 kommentarer:

Bitte sa...

Ytterst tänkvärt. Döden tål att diskuteras. Alltför ofta sopas den under mattan, eftersom vi inte vill, vågar eller orkar. Men jag tycker verkligen du har närmat dig den på ett fruktbart sätt här, tack ska du ha!

Hasse G sa...

Döden är oftast värst för oss som är kvar. Det jag inte vill se är lidande hos en älskad vän som är svårt sjuk. Även om Jesus kanske är som närmast den som lider mest (egotrippat av mig kanske).

Mycket bra skrivet johanna (som alltid)

Teija sa...

Att bara be om mirakler för miraklens skull leder inte till en fördjupning i tron, bara till tron att Gud och jultomten är samma sak. Det viktigaste vi ska be om har Herren lärt oss i Fader vår. Där står inget om att be om mirakler eller helanden. Om Han vill göra mirakler, och det vill Han ibland, är Han fri att göra det, men jag ber inte om det för egen del. Däremot för andras ibland. Att Guds vilja ska ske i mitt liv är det största miraklet.

Mimi sa...

Till Teija:
Men då går det inte ihop med be & du skall få...

Jag är utav en annan åsikt..man ska kunna be till Gud om allt möjligt, dock är den Han som avgör om det är det bästa för oss och om tiden är mogen för att vi ska få det.