Ur söndagens (bönsöndagens) epistelläsning:
/.../Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.
/Ef 3:20-21
Hans är härligheten genom kyrkan?
"Hans är härligheten i evigheters evighet" tillhör ju en av de mer klassiska fraserna i liturgin, men tillägget "genom kyrkan"? När hörde ni senast någon säga detta under en predikan? När hörde ni senast någon prata om detta i kyrkan? När såg ni detta senast levas ut som en verklighet?
Jag kan inbilla mig om att det oftare förekommer inom Katolska Kyrkan, och kanske i någon mån inom det högkyrkliga i SvK (jag har aldrig dock hört det sägas högt här i St Ansgar vad jag kan minnas), än vad det gör inom frikyrkan och de mer lågkyrkliga delarna av SvK. Det ingår liksom inte i den lågkyrkliga kyrkokulturen - så som jag känner den - att tala om "härligheten genom kyrkan". För att uttrycka det lite drastiskt: Det är väsensfrämmande för frikyrkan att tala i de termerna. Om så bara av den enkla anledningen att högkyrkligheten och KK betonar Kyrkan mycket mer än vad lågkyrkligheten gör. Visst är det viktigt att gå med i den lokala församlingen och bli aktiv där, men betoningen på Kyrkan är i jämförelsevis mycket svag.
För mig är tanken svindlande. Omvälvande. Det känns som om någon har rubbat min verklighetsuppfattning. Så mycket frikyrkligt är det ännu kvar i mig. Men jag måste ha läst det förr. Flera gånger dessutom. Att jag inte har reagerat då? Förunderligt och märkligt...
Gud tillhör äran och lovsången och /.../ och så vidare i all evighet. Förvisso kan Guds nåd ibland förmedlas via människor i församlingen, men därifrån att vända på det att säga att "Hans är äran genom kyrkan" det är ett främmande tänkesätt. Ändock så står det där. Svart på vitt. Bok, kapitel och vers är givna. Gilla det eller ej - frågan är hur vi ska hantera det. Hur vi ska leva upp till det. Hur vi som kyrka ska visa på det och låta det bli till en verklighet även i vår församling, inte bara hos efesierna under första århundradet efter Kristus...
2 kommentarer:
Tror inte att vi >>måste<< dra för stora växlar av det. Lite som när han säger att den världsliga makten står i Guds tjänst (Rom 13:4), den stod ju inte alltid till hans fördel precis.
Oavsett är det spännande att Jesus inte skrev en bok, Han grundade en Kyrka och gav den sin Ande. Det glömmer vi ibland.
Ja det är ju viktigt att utgå från att han grundade EN kyrka. Det frikyrkliga tankesättet utgår ju i regel från församlingen (inte minst med hänvisning till Folkbibeln där det är översatt med församling i Matt 18:16, likadant i 1917 års översättning) och reflekterar ju knappast allt vad som menas med en, helig, universell och apostolisk kyrka, eller Så är vi en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd, betyder.
Jag har inte tänkt på det stället i Efesierbrevet förut, men det är bra!
Skicka en kommentar