fredag 26 september 2008

Dubbla skyddsänglar

Som blivande apotekare tycks jag ha valt en mycket säker framtid, för enligt katolsk lära är tydligen både ärkeängeln Mikael och ärkeängeln Rafael just apotekares skyddshelgon. Dubbla skyddshelgon - till och med dubbla ärkeänglar som skyddshelgon - det måste vara säkert det!! Läs mer på konvertittbloggen.

Fast som frikyrklig/protestant så antas jag ju vara av åsikten att detta med helgon är något mycket mysko, "skrock och vidskepelse" i kyrklig klädnad (tänk "ulv i fårakläder"), så kanske ska jag inte bry mig trots allt? Johan skriver lite om den attityden på sin blogg. Men så typisk protestant har jag nog aldrig varit, även om jag inte alltid förstått mig på hela den katolska helgonläran (och jag ska väl inte överdriva, är inte säker på att jag förstår helgonläran fullt ut än heller).

Helgon tycks ju faktiskt vara en omväg till Gud. I det omedelbara ger jag mina frikyrkliga syskon rätt. Men om man tänker lite längre å andra sidan - och drar nytta av lite biologi-/fysiologi-/biokemikunskaper - så är det ju många signalvägar i kroppen som är "flerstegsraketer". Och en "flerstegsraket" är ju ingen omväg. Okej, reaktionen kanske går något långsammare än vad en enkel signal skulle ha gjort, men genom "flerstegsraketen" förstärks signalen och blir mycket kraftigare. Kanske man man se helgonens förböner på det sättet också. Att jag personligen lika gärna kunde be direkt till Gud istället för till ett helgon ("Be för mig ...."), men att helgonets förböner kan fortsätta även efter att jag fullständigt förlorat koncentrationen på bönen (och - förhoppningsvis - ägnar mig åt något så världsligt som att plugga eller liknande), precis som en väns förböner kan göra det!

Men som sagt var så är jag inte expert på helgonteologi, så ifall jag är helt ute och cyklar - hojta till! Detta är dock enda sättet jag för mig själv kan få ihop och rättfärdiga någon som helst typ av "helgontillbedjan" (och ja, jag vet att det uttrycket är fel, men jag hoppas ni alla förstår vad jag menar ändå).

Vad är det då med apotekare som gör att vi behöver två ärkeänglar som skyddshelgon (eller är det vanligt att en yrkesgrupp har flera skyddshelgon?)? Är vi extra utsatta? Extra skyddsvärda? Eller är det att vi har extra stort ansvar eftersom läkemedel i stort sett alltid är gifter som tas under kontrollerade förhållanden? Vilket ansvar har till exempel apotekaren när en människa försöker ta sitt liv med hjälp av en överdos läkemedel? Och kommer jag bli tvungen att stå till svars för att jag tvingas sälja p-piller och dagen-efter-piller i min blivande yrkesroll? Och så vidare...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ta en titt på det innlegget nå du, Johanna. Jeg fant flere helgener for deg.

Mishka

Dag Selander sa...

Apotekare står i helandets tjänst, så det är givet du ska ha minst dubbel änglatjänst.

Kjell Sjöberg och hans fru Lena berättade en gång om hur de såg två änglar på var sin sida en god vän som hade fått ett speciellt uppdrag bakom muren i Sovjet.

Själv tror jag - lite vid sidan av änglateologins allfartsväg - att änglarna behagar fungera två och två.

Går man på jakt efter änglar i Skriften så ska man finna exempel på detta.

PS
(1) Tack för hälsningen kring vår gemensamme broder Jonas.

(2) Tack också för påminnelsen om vännerna på Konvertittbloggen Johan och Rudie som jag "känner" lite från bloggosfären.

(3) Uppsala är också min stad så västerbottning jag är. 1958-1962 Fjelstedtska, 1962-1968 Dekanhuset, du vet mellan Tref och Dômen.

Johanna G sa...

Mishka:
Tackar! Och välkommen till min blogg (för visst var det första kommentaren?).

Både aposteln Jakob, Sebedaios son, och Tomten - mr Sancta Claus?! *visslar* Låter som om man måste ha ett helt galeri med skyddshelgon inne på ett apotek om man ska få med alla :)

Dag:
Välkommen! Och tack för dina tankar. Får läsa på mer om änglar när jag tagit mig igenom min trave med "ska läsa"-böcker...

Haha, hela den (svenska, även om just Rudie är norska) kristna bloggosfären känner väl mer eller mindre varandra. Eller åtminstone känner någon som känner någon?!

Anonym sa...

Ha, man kan kommentera även om man inte är inloggad. ;-)

Det här med skyddshelgon... Jag begriper inte riktigt hur vi här på jorden kan bestämma över dem i himlen och säga: "Nu skall du, helige Mikael, vara apotekarnas skyddshelgon". Tänk om han mycket hellre vill vara skyddshelgon åt någon annan.

Och du, säg inte det här till katolikerna, men jag ber minst 90% till Gud och högst 10% till helgonen. Jag misstänker att det är lite kätterskt, men jag har fortfarande kvar denna och några andra frikyrkoreflexer. Ve mig om kyrkoherden får reda på det. :-)

Johanna G sa...

Johan:
Ve och fasa - då kommer du ju aldrig kunna bli riktigt fri från bloggandet!! Hoppas bara att IRL-livet inte tar alltför stor skada av denna upptäckt... 8)

Tja, det var ju en aspekt jag aldrig tänkt på. Verkar vara besvärligt att vara katolik...

Vilken av katolikerna tänker du på då då? Din fru, eller din egna katolska alterego? ;-) Nåja, lovar att inte skvallra.