Något som jag däremot kan tycka är intressant att diskutera - och det är därför jag skriver detta inlägg - är vad som definierar en bra kristen blogg? Vilken typ av "ingredienser" innehåller en bra kristen blogg? Svara gärna på vad du tycker i kommentarerna!
Själv skulle jag vilja lyfta fram följande punkter:
- Den är personlig snarare än nyhetsförmedlande/-kommenterande, dvs. berätta om ett utlevt (inkarnerat) kristet liv.
- Den får gärna vara teologisk, men vardagligheten får inte tappas bort! Och jag anser att inlägg i brytpunkten mellan teologi/dogmer och grå vardag är den absolut bästa och därmed den mest intressanta typen av inlägg.
- Den bör ha en rejäl dos humor och annat lättsamt material att varva de mer djupsinniga inläggen med.
- Den innehåller ett visst mått världslighet (människor som enbart är andliga jämnt är nästintill skrämmande!).
- Den skrivs inte i en anda av storhetsvansinne, dvs den skrivs inte enbart för att förändra världen (eller kyrkan), så många läser antagligen inte bloggar och tar dem på så stort allvar att de skapar revolution. Och "enfrågebloggar" känns i längden lika ointressant som "enfrågepartier". Livet är mer komplext än så...
Då kanske det kan passa att fråga sig om jag tror att min blogg lever upp till detta? Förvisso är det kanske jag som skulle fråga er, men eftersom ni kanske har andra prioriteringar för vad som är en "bra blogg" så låt mig själv försöka mig på lite självkritik:
- Inte har jag med många kommentarer kring nyheter och andra världshändelser, så det måste väl innebära att den är personlig, eller...?
- Vardag och teologi? Tja, ibland försöker jag mig på att fuska mig fram lite med teologin iaf, även om mina kunskaper inte är så imponerande. Samtidigt kanske lite för lite studier för att verkligen få kallas "vardaglig" utifrån mitt liv. Nåja, det kanske kommer, fick ju med en bön för studenter häromdagen.
- Humor och lättsamma inlägg försöker jag ibland få in, även om jag inte direkt sitter och räknar "nu har jag skrivit fyra djupsinniga/grubblande inlägg, nu måste det komma ett lättsamt här".
- Innehåller bokrecensioner av "världsliga" böcker om inte annat.
- Och jag känner mig varken "storhetsvansinnig" eller som om jag driver en "enfrågeblogg", så det måste väl vara bra då?
6 kommentarer:
Det är svårt, det där, för det går i perioder, vad man gillar för bloggar.
Det verkar hos mig som om de ska spreta lite grann, lite mångfald. Man vill inte länka till tio likadana (kristna) bloggar.
Ex. Kolportören och Ave Maris Stella har egentligen föga gemensamt med varandra: därför läser jag dem båda.
....du har rätt i att enfrågebloggar lätt blir dryga.
Jag gillar spretiga bloggar - som även förmedlar nyheter - inte bara personliga inlägg - det blir lätt för egofokuserat/navelskådande annars.
En bra balans tror jag på där. Inte bara nyheter (det blir för torrt) - och alltså inte bara personligt.
Det skulle kännas konstigt med en blogg där någon skriver ingående om hur denne lever sitt kristna liv.
Nej, livet ska främst levas tycker jag - resten kan man skriva om...
Vad gäller förnyelse så har bloggarna visat sig ha ett ganska stort inflytande (politiskt) - särskilt när många skriver om samma sak. Då måste makthavarna till slut lyssna.
Bloggarna utgör lite av vår tids demonstrationer. De äger rum på nätet mer än IRL. På nätet där inte minst den yngre generationen hämtar inspiration.
Bloggande handlar också om att långsamt förändra ingrodda tänkesätt (kyrkligt) - det kan ske i goda diskussioner, där man lär sig mer av andras insikter och perspektiv.
I övrigt håller jag med om dina punkter.
Jag håller med om dina definitioner Johanna och jag tycker att denna blogg lever upp till dom på ett förträffligt sätt.
Jag kan kanske tillägga att en kristen blogg borde ha ca 9 inspirerande / roliga / uppmuntrande / vardagliga inlägg för varje kritiskt. Det är lite tråkigt med bloggar som bara slänger ut kritik.
Z:
Mycket sant! Och de flesta bloggar går i perioder hur intressanta de är, mycket få som håller jämn kvalité hela tiden.
Charlotte:
Jovisst, och jag har inget emot bloggar med nyheter, inte alls (om det nu verkade så)! Men som sagt var, det ska vara balans på det hela, och sen är det ju även mycket upp till hur bloggaren skriver om nyheter och det personliga. Jag menar att man kan ju skriva om nyheter på ett personligt sätt och man kan skriva om personliga saker på ett väldigt torrt och tråkigt sätt också...
Ack så sant! Bloggande får aldrig bli en ursäkt för att inte leva det kristna livet.
Jaså? Jag vet inte det. Själv tänker jag mest på hur det var mycket väsen kring t.ex. FRA-lagen i bloggosfären, men att den röstades igenom ändå. Hur mycket makt är egentligen det?
Johan:
Tackar, tackar! :D
Sant, så sant! Att jag kunde missa den punkten?! Jag kanske läser för få kritiska bloggar helt enkelt, för som sagt vem orkar läsa kritiska bloggar i längden? Men samtidigt måste även välgrundad (och välargumenterad) kritik få plats även på en blogg, utan att folk ledsnar.
Ja, vi gillar alla lite olika och därför beshövs vi alla, eller hur?!
Bästa sortens hälsningar
Sannerligen! Och genom att vara unika så kan vi även berika varandra :D
Skicka en kommentar