Gudspärlan, den stora guldpärlan mitt i kransen (om det nu kan finnas något "mitt i" på ett armband). Pärlan som utgör både början och slutet av pärlbandet. Gudspärlan, symbolen för Gud. Den Gud som sammanfattar både början och slutet, och som rymmer alla andra pärlor. Den Gud, i vilken resten av livet måste speglas. Den Gud, som håller ihop allt och ger allt en mening, och vars frånvaro skulle innebära att resten av kransen skulle splittras och att dess pärlor skulle skingras likt bortsprungna får. Bli till ensamma, förlorade pärlor liggande på golvet. Pärlor som skulle trampas på och tillslut gå sönder. Gudspärlan vittnar varje gång vi ser på den, varje gång vi håller den i handen, om att utan Gud är vårt liv bara skräp, skräp som rätteligen borde sopas ihop och slängas i närmaste papperskorg.Visst, Gudspärlan är bara en bild. En bild behäftad med svagheter. Det anstötliga i berättelsen om Jesu lidande och död, om att Han betalade priset för våra synder, saknas helt (om man inte "lägger in det" själv). Den rymmer inte heller lärorna om inkarnationen eller treenigheten. Hur kan det bli en frälsarkrans om inte dessa element finns med?! Vem blir frälst av att tro på "något högre" (som på sin höjd kan kallas Gud eftersom vi saknar andra begrepp för detta högre)?
Men finns det någon förståelse av Gud som inte är en begränsad, ofullkomlig bild? Att säga att Gud är kärlek rymmer inte allt. Att säga att Gud är helig rymmer inte att Han också är barmhärtigeten, att Gud är vår läkare rymmer inte att Han också är vår domare, att Gud är vår Far rymmer inte att Han också är mer än en mor för oss. Att säga att vi har fått den Helige Ande som gåva för att kunna ha kontakt med Honom, ger inte rättvisa till att vi från början är skapade till fullständig gemenskap med Gud. Inte ens talet om Gud i negativa termer (oändlig, ofattbar, oberoende, o-, ...), som ibland används för att inte begränsa Gud, ger någon fullkomlig bild. Våra sinnen och våra mänskliga begrepp räcker inte till när vi vill tala om Gud! På så sätt är Gudspärlan inte bättre eller sämre än något annat.
Fast känns det inte lite tunt med enbart en Gudspärla i ett helt radband? Ska bönen verkligen inriktas på mig själv i så hög grad att Gud bara förtjänar en enda pärla av 18?? Och talet om Treenigheten - detta oerhörda mysterium att Gud kan vara både Fader, Jesus Kristus och den Helige Ande samtidigt, ett enda väsen men samtidigt tre unika personer - kan detta verkligen samlas i en enda pärla, oavsett hur stor och fin den är?? Jag tvivlar.
Men om man vänder på det och låter pärlorna tala om Gud (istället för att tala om mig), så avslöjar frälsarkransen även hela frälsningshistorien, dvs historien om Jesus Kristus (och utgör på så sätt verkligen ett frälsningsverktyg):
- Det börjar med Gud. Med Guds initiativ. Med inkarnationen - jungfrun som blir havande och Jesu födelse i Betlehem. Med herdarna och änglakören, med Hanna och Symeon i templet och de tre vise männens hyllning.
- Därefter följer tystnaden. Efter Jesu födelse vet vi nästan inget alls om tiden fram till Jesu dop, då han är ca 30 år. Alla dessa år som formar en människa. Flykten till Egypten och att Jesus var i templet som 12-åring tillhör undantagen.
- Jesu jagpärla speglar det faktum, så som den tolvårige Jesus uttrycker det till Josef och Maria efter att han varit försvunnen och blivit återfunnen: "Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?". Jesu hela identitet och jag är att vara hos sin Fader.
- Jesu dop: "Du är min älskade son, min utvalde". Faderns svar och bekräftelse på Jesu identitet.
- Tystnad och öken. Direkt efter dopet drivs Jesus ut i öknen och fastar i 40 dagar, men vad händer innan han "tillslut blev hungrig" och Djävulen kommer och frestar honom?? Upplever Jesus gudsfrånvaron i öknen, det som vi brukar tänka på när vi talar om att tron genomgår en ökenperiod? "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?!" Jesu rop på korset visar på att han, som själv är Gud, kan uppleva gudsfrånvaron. Samtidigt drevs han ut i öknen av Anden, av Gud. Tystnad. Hör hur ökenvinden viner. Tystnad.
- Tystnad.
- Bekymmerslösheten. Upplevde Jesus någonsin 100%-ig bekymmerslöshet här på jorden? (Gör han det ens i himlen?) Ren, lättjefylld njutning och lycka? Vi vet att han hade vänner och att han var på bröllop, att han kallades drinkare och frossare av somliga, men ändå så har jag lite svårt att tänka mig honom som helt absorberad i nuet på det fullständigt bekymmerslösa sättet. Samtidigt så tror jag att Jesus ständigt levde till 100% i nuet på ett sätt som vi vanliga människor aldrig kommer att uppnå, och det är därifrån hans frid föds. Den frid han gav oss. Men är frid samma sak som bekymmerslöshet??
- Tystnad.
- De två kärlekspärlorna: Att Jesus gav människorna, oss alla, sin kärlek är en självklarhet, men vilken kärlek visades honom? Lärjungarna följde honom, trodde på honom och (tillslut) bekände honom som Gud. Och de gav sitt liv för tron på honom. Nog måste det räknas som kärlek?
- Vilka var Jesu hemligheter? Två stycken kan jag komma på nu på rak arm: 1) Messiashemligheten (om du inte förstår vad jag menar så läs t.ex. de första kapitlen i Markusevangeliet och lägg märket till hur Jesus förbjuder demoner och människor att tala om vem han är). 2) Korsfästelsen och döden. Jesu försöker förvisso förklara för lärjungarna att han ska lida och dö, men ändå verkar det vara en hemlighet som var omöjlig att förstå sig på. 3) [pass; lägg gärna in egna förslag i kommentarerna om du kommer på något].
- Döden. Korsfästelsen. Lidandet. Begravningen.
- Tystnad. Världen står stilla. Alla håller andan. Hjärtat slutar slå. Jesus är död och livets mening finns inte mer. Pausknappen är intryckt. En påminnelse om att Jesus var död i tre dagar. En oerhört stark och viktig påminnelse för oss som helst sveper över hela passionshistorien och går direkt på uppståndelsen.
- Uppståndelsen. Glädjen och jublet som fyller hela himlen och hela jorden. Harpospel och änglasång, dans, fest och gamman - Jesus är uppstånden från de döda!
- Tystnad. Väntan på återkomsten. Fast det är ingen absolut tystnad, Anden finns ju hos oss, hos hela Kristi Kyrka, och lär och vägleder oss med hela sanningen. Men ändå - tystnad, vakan.
- Jesus är hos Fadern, "till dess han kommer åter i härlighet". Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar