Jagpärlan är placerad bredvid Gudspärlan för att spegla att vi är skapade till Guds avbilder. _
Samtidigt är den placerad i en dynamisk kvartett med Gudspärlan, första tystnadspärlan och doppärlan. En enhet där tystnadspärlan talar om den tystnad - det brustna band som både är orsaken till och resultatet av all vår synd - som finns mellan varje människa och Gud. En tystnad vi inte kan överbygga på egen hand. Men där kommer doppärlan, på andra sidan om jagpärlan, in. Stor, vit och trygg tycks den omfamna den mindre jagpärlan och återigen ikläda mig Kristus. Påminna mig om det som skedde i dopet fortfarande är en verklighet från dag till dag, från timme till timme. Doppärlan fokuserar (likt en konkav spegel) in allt Guds ljus i mitt inre.
_
Jagpärlans litenhet påminner mig delvis om att jag alltid får vara liten inför Gud - att jag ÄR Guds barn - konkretiserar detta och låter det bli till en visshet som aldrig kan tas ifrån mig. Delvis om att jag har "tillväxtpotential" till att bli lika stor som de andra pärlorna, dvs att jag alltid ska sträva efter att växa andligen och själsligen (kanske dock inte kroppsligen, då det skulle innebära att växa på bredden i all oändlighet). Doppärlan - jag iklädd Kristus - är ju mycket större! Och tills jag fyller ut den klädnaden så bör jag inte sluta växa. (Ja, jag vet att det är pärlor vi talar om och att de aldrig kommer att ändra form och börja växa, men jag tycker att bilden fungerar. För säg mig: när är en kristen andligen färdigväxt? Jo, när vi är "fullkomliga, så som vår fader i himlen är fullkomlig" [Matt 5:48], något som åtminstone inte jag kommer att uppnå i första taget...).
_
Den lilla pärlemorskimrande pärlan vill visa allt det vackra som finns inom mig, men även att jag är vacker utåt sett. Hur skulle Mästaren - Skaparen - kunna misslyckas med något av sina konstverk!? Pärlan påminner om att hela mitt jag är likt en vacker pärla (eller "dyrbar ädelsten") i Guds ögon. Allt det vackra och goda som är mitt innersta jag, både den jag är, det jag gör och den jag har potential att vara. Och att jag rymmer strålar av Guds eviga ljus (något som allt för sällan lyfts fram i debatten och samtalet idag, ens bland kristna). Jagpärlan låter mig glömma alla misslyckanden och all synd för några ögonblick och vara tacksam för allt det goda inom mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar