torsdag 22 maj 2008

Frikyrkopastor på knä inför präst

Nå, nu ska ni inte tolka rubriken så allvarligt. Det är lite mer av en "löpsedel" än något annat. Nåväl (fast medge, det var åtminstone lite kul så länge det varade ;) till sak:

Jag var på högmässa i Svenska Kyrkan i söndags (vilket iofs inte är helt ovanligt). Men gissa min förvåning när jag såg en av vårt lands mer kända frikyrkopastorer sitta någon rad framför mig. Låt mig kalla denne person för "Pastor X" för att inte avslöja vem det är. Om hen (det neutralt personliga han/hon) vill berätta om att hen varit i SvK så får det vara upp till henom (neutralt personligt henne/honom) själv, det är inte mitt syfte med detta blogginlägg att "skvallra".

Att falla på knä är i vårt samhälle ett väldigt udda fenomen. För att vara både väldigt generaliserade och ganska hårddragen så skulle jag anse att det ses som extrem underkastelse, snarast slaveri och förnedring av människor. Att knäfalla är inget man gör frivilligt utan det är något man tvingas göra.

När knäfall förekommer i kyrkan däremot, främst under nattvarden, i samband med bröllop och likanande, så har det dock en helt annan "ton". Visst är det en gest av underkastelse och bön om förlåtelse även i kyrkan, men det är inte den förtryckande tonen som är grundorsaken till att man gör det. Nej, det är en helt frivillig gest av vördnad och tillbedjan. En bön om välsignelse. En positivt laddad gest. I alla fall i gudstjänstsammanhang. En frikyrkopastor på knä inför en präst låter kanske mer som en bön om "förlåtelse för att man har bildat/drivit en frikyrka och splittrat Kristi Kropp" och ber om att få bli tagen till nåder (dvs innesluten i SvKs famn igen). Lite av 1800-talsdrömmen för en präst när frikyrkorna slet sig ut från SvK som bäst.

Men men - som ni kanske kan gissa - inträffade nu själva knäfallandet i samband med nattvarden (eller eukaristin, om ni hellre använder det ordet). Så, egentligen är det ju helt fel att skriva "inför prästen", eftersom Pastor X säkert såg det som att hen knäfallde inför Jesus och inte inför prästen (även om det de facto ändå blir så att hen knäfaller inför prästen). Ingen bön om förlåtelse eller något annat dramatiskt alltså.

Som bekant har Katolska Kyrkan (RKK) väldigt klara - och tydligt uttalade - regler vilka som får ta nattvarden och vilka som inte får det, och så kallad "interkommunion" mellan kyrkorna ses inte med blida ögon. Som kontrast har SvK enbart regeln att "alla som är döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn får ta emot nattvardsgåvorna" (kyrkoordningen kap 20). Så varken Pastor X eller prästen gjorde något fel när pastorn fick ta emot nattvarden. Men ändå upplever jag som om nattvardssynen skiljer betydligt mycket mer mellan SvK och frikyrkorna än mellan SvK och RKK. Och det är väl det som brukar vara RKKs främsta argument mot interkommunion - man kan inte fira eukaristi tillsammans för då firar man olika saker!

9 kommentarer:

Kristina sa...

Att svk tillåter i princip alla att emot kommunionen säger dock inget alls om hur det borde vara, enligt mig. Svenska kyrkan tillåter en långa radda med dumheter, så snarare är ju sådana där, av svk nyss tillåtna, saker ett tecken på att det just inte är någon lämplig sak.

Ja, ett av de tyngsta skälen till att interkommunion inte är möjligt är naturligtvis att man, när prästen säger "Kristi Kropp" måste säga amen till samma sak. Man måste tro att det verkligen är Kristi Kropp även rent fysiskt. Den lutherska läran är inte helt olik, men den betonar mycket mer det subjektiva i det hela. Dvs att i och med brödet och vinet får man genom sin tro del av Kristi Kropp och blod. Katolska Kyrkan lär att det inte är bröd och vin utan vår Herres sanna Kropp och Blod - oavsett om man inte tror på det.

Sedan kallas det just kommunion (nattvarden tycker jag är ett mycket missvisande ord då det var under nattvarden/aftonmåltiden Jesus instiftade Eukaristin)vilket innebär att det inte är någon personlig ensak. Man måste alltså stå i full kommunion med Kyrkan, vilket innebär att man bekänner Kyrkans tro och står i gemenskap med dess herdar.

Ett gemensamt firande av Eukaristin där alla kristna kan delta är givetvis målet. Men det är just målet i enheten - inte medlet för den.

Johan Stenberg sa...

*Nyfiken*.
Undrar vem frikyrkopastorn var!

Johanna G sa...

Haha, ja du Johan. Om jag avslöjar så mycket att pastorn själv har berättat att hen var på mässa i SvK på sin blogg så kan du nog gissa resten själv... ;)

Johan Stenberg sa...

Nej det här var svårt. Kan inte minnas att vare sig Pastor Lasse, Ulf Ekman eller Kolportören har skrivit om det - och så många fler pastorsbloggar läser jag nog inte...

Johanna G sa...

Johan, du måste bara läsa lite noggrannare (eller kanske bara bli bättre på SvK-liga församlingar). Så här står det:

"Jag skulle tro att de flesta förstod vad jag grundläggande menade. Att idag fira nattvard, eucharisti, tacksägelse, i en söndagsgudstjänst är en härlig nåd jag unnar alla. Det var liksom detta jag tänkte på. Senast i söndags var jag i Lund (efter ett besök i Malmö) och fick då möjlighet att göra detta i S:t Laurentiestiftelsen och lyssnade samtidigt på prästen Bo Brander. Mycket bra! Härlig gemenskap med både Herren och hans folk! Det unnar jag alltså alla!"

Se hela inlägget på: http://ulfekman.nu/2008/05/21/intressanta-kommentarer/

Anonym sa...

Kristina.

Som aktiv sendan många år och politiker och kyrkvärd i svk förstår jag inte riktigt vad Du menar. Vi "tillåter" vem som helst att ta emot kristus i vin och bröd. Men vi är ju bara en av flera förmedlare. Vår eventuella tillåtelse är väl egal, frågan är väl om den enskilde personen vill ta emot.

Nyfiken på den långa raddan av dumheter?

Allt Gott PJ

Kristina sa...

Kyrkvärden (PJ?):

Först skall tilläggas att det finns en massa saker där hela lutherdomen enligt katolsk tro, just genom att man brutit sig ur den Katolska Kyrkan, lär ut felaktiga saker. Det är dock inte detta jag menar med dumheter, utan exempel på dessa är:

- Svk är demokratisk och beslutar alltså om trosfrågor genom att rösta
- Man tillåter redan nu homosexuella en välsignelseakt för sitt partnerskap och tillåter antagligen snart samkönade par att ingå äktenskap och deltar som resultat av detta i årets Pride-festival (liksom förra årets)
- Man vägrar att officiellt ta ställning för de ofödda barnens rätt till sina liv
- Man tillät kvinnliga präster, som ett resultat av att riksdagen beslutade så
- Man tillåter inte längre de som anser att prästämbetet är reserverat för män att prästvigas eller utses till kyrkoherdar (man vill alltså kväva ihjäl rimlig traditionell kristen tro)
- Man är en ständig kopia av riksdagen och följer de politiska strömningarna.
- Man vågar inte ställa några krav på sina medlemmar utan välkomnar både vänner som ovänner till Jesus, att delta i det som, i alla fall enligt katolsk mening, är det heligaste och det närmaste vi här på jorden kan komma vår Herre.

Jag menar inte att låta hård eller fördömande, och försöker framställa mina påståenden så objektivt som möjligt. Jag är väl medveten om att det finns väldigt många djupt troende människor i Svk som värnar om den traditionella kristna tron och som är likgiltiga inför vad som är politiskt korrekt. Jag känner flera sådana personligen, men dessa får också ta mycket skit för sina åsikter, och accepteras väl helt enkelt just för att vara lekmän och inget annat. En av de jag känner är just präst i svk och numera rektor, och det var många som såg rött så fort de såg honom, just för att han vågar stå för den kristna tron. Han var tidigare kyrkoherde, en ställning som han aldrig skulle kunna få tillbaka pga han har samma syn på vilka prästämbetet är avsett för som hela den kristna Traditionen och Skriften säger...

Jonas sa...

Jo Johanna du måste ju inte säga vem pastorn var, men har svårt att tro att han skulle vilja hålla det hemligt. Sen tror jag också att pastorn böjde huvudet i underkastelse och respekt för Jesus Kristus och inte prästen, och säkert uppfattade prästen det på samma sätt.

Angående att Sv K har ett "öppet nattvardsbord" för de som är döpta, ja så är det formellt, men samtidigt så lär Luther att om man tar emot kommunionen ovärdigt eller inte tror på det så är det till skada - men man tror inte att kommunionen är ogiltig i och för sig. I högkyrkliga sammanhang (t.ex. Östanbäcks kloster) kan det framgå av mässordningen att den som tar emot kommunionen också bör säga Ja, och Amen till realpresesen. Det skulle jag tro att frikyrkopastorn också gjorde och det är positivt!

Nattvard är i och för sig inte missvisande, eukaristi och kommunion säger dock ännu mer vad det handlar om. Angående skillnaden i synen på nattvarden eller eukaristin, mellan Sv K och RKK, så är den inte alls avgörande för att svenskkyrkliga inte får kommunicera hos RKK.

Johanna G sa...

Jonas:
Om du läser ovanstående kommentarer så är det redan avslöjat vem pastorn var. Jag såg ingen anledning till att försöka dölja det när han hade skrivit det på sin egen blogg. Fast i en helt annan vinkel såklart...

Och vad skulle du säga är grundorsaken till att SvK-liga inte får ta nattvarden hos RKK?