"Människor älskar konspirationsteorier." Orden ur boken skriker mot mig. Programförklaringen är tydligt utskriven - dessutom upprepad på åtminstone två ställen i boken - så det är nästan tragikomiskt (eller åtminstone högst förvånansvärt) att boken har rört upp så mycket känslor och tro(!) på teorierna som presenteras i den. Fast det är ju å andra sidan just det boken påstår: Människor älskar konspirationsteorier och vill inget hellre än att tro på dem...
"DaVinci-koden" är skriven av Dan Brown och är 105 kapitel (502 sidor i pocketupplagan) lång. Den gavs ut för första gången år 2003 och har varit en framgångssaga utan dess like. I Sverige ges boken ut av Albert Bonniers Förlag och kom ut första gången i januari 2004.
Fyra år efter alla andra har jag alltså läst denna bok som skapat ett sådant rabalder i kristna läger. Förvisso har jag länge tänkt att jag ska låna den från biblioteket eller av en kompis och läsa den i allmänbildande syfte, men så fick jag den i julklapp och då var det väl bara att skrida till verket och börja läsa.
Som bok är det en mycket spännande roman. Välskriven och lättläst. Och trots att det är så korta kapitel så sugs man in i berättelsen, vilket gör att den är väldigt svår att lägga ifrån sig på kvällarna (eller snarare nätterna): "Bara ett kapitel till. Och ett till, och ytterligare ett och ... Och ojdå, var klockan visst över två på natten!? Verkligen hög tid att sova! Bara..."
Fast jag ska väl inte förneka att "sätta-i-halsen-påhoppen" på den kristna tron i allmänhet, och Katolska Kyrkan i synnerhet, nästan fick mig att lägga ifrån mig boken innan jag hann komma igång ordentligt. Värst (enligt mig) är nämligen just själva början och sen en period ungefär i mitten. Påhoppen liksom travas på hög i dessa partier, även om ingen del är helt fri från påhopp. Eller ja, kanske är det inte att de travas på hög utan att Dan Brown i dessa partier försöker bevisa sina teser. Jag är inte helt säker. Hur som helst. Det finns mängder av böcker att köpa för den som verkligen vill sätta sig in i och systematiskt gå igenom och tillbakavisa alla påståenden, så det behöver jag inte ta upp här, eller...?
Summa summarum: För den som vill läsa en spännande och lättläst bok så kan jag rekommendera den, men som sagt var, för den kristne läsaren så gäller det att ha lite is i magen (men det lär väl alla kristna läsare ha som läser boken för första gången vid det här laget? Ingen kan ju liksom ha missat vad boken handlar om!) och inte starta bokbål. Okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar