onsdag 14 maj 2008

Frälsarkransen (2) - Första tystnadspärlan

Detta är en del i en serie av fristående inlägg baserade på frälsarkransen. Tidigare inlägg: Introduktion och Gudspärlan.

Jag velade länge (det är delvis därför det har tagit så lång tid innan jag blivit färdig med detta inlägg) fram och tillbaka om jag, precis som de flesta andra, skulle skriva om tystnadspärlorna som en pärla (dvs ett enda inlägg) eller om jag verkligen skulle låta kransens rikedom med sex tystnadspärlor få komma till sin fulla rätt. Kommer det ens finnas sex olika teman att skriva om? Tystnad är väl trots allt bara tystnad?? Eller...?
_
Nå, jag börjar väl skriva och sen får ni väl protestera när/om det blir uttjatat. Okej?
_
Om Gudspärlan är Frälsarkransens "mest utmärkande pärla" (fast egentligen borde väl tystnadspärlorna vara mest utmärkande - de utgör ju tillsammans 1/3 av kransen!) så skulle jag säga att den är det mycket tack vare att den är mittpunkten i kransens enda (någorlunda) symmetri Gudspärlan omges av en tystnadspärla på varje sida (vilket inte är unikt) och sedan vita pärlor bortom dem (unik symmetri).
_
Just tystnadspärlorna som omger Gudspärlan ("första" och "sista" tystnadspärlan) talar speciellt starkt till mig. I Guds närhet tar orden slut, där kan man bara vara tyst. Eller som det uttrycks i Job 39:37-38; 42:2-6 (mina fetmarkeringar):

Job svarade Herren:
Jag är så liten, vad kan jag svara dig?
Jag sätter handen för munnen.
Gång på gång har jag talat,
nu säger jag inte mer.
/.../
Job svarade Herren:
Jag vet att du förmår allt,
inget du föresatt dig är omöjligt för dig.
"Vem är du som döljer min visa plan
med ord utan förnuft?"
Ja, jag har talat om det jag inte begriper,
det som är för högt för mig,
det som jag inte vet något om.
"Lyssna nu, så skall jag tala,
ge mig besked när jag frågar!"
Förr hade jag bara hört om dig,
nu har jag sett dig med egna ögon.
Jag är tillintetgjord och ångrar mig,
i stoft och aska.
I Guds närhet blir våra egna ord så otillräckliga, så mänskligt otillräckliga att de nästan blir till en lögn. I Guds närhet blir vi till stoft (vilket inte är så konstigt eftersom "av jord är jag kommer, till jord skall jag åter bli" - Gud minns vad Han skapade oss av!) och aska. Salig den människa som nått denna insikt och funnit frid! Salig den människa som tiger istället för att prata på i Guds närhet, hon har sett Gud.
_
"Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna" (1 Kor 1:25) och "Även dåren anses vis om han tiger och klok så länge han håller mun" (Ord 17:28, se även Syr 20:5). Vilka är vi att tala om något för Herren? Vad finns det som Han inte redan vet. Det är Han som har full kunskap om det vi bara vet (eller ser) till viss del?
_
Trots detta så skulle jag säga "att sitta still och våga att bara vara tyst inför Guds ansikte" är en svår konst - det är ju så mycket "tryggare" ("lättare"/"naturligare") att tala om vad vi önskar, eller uttrycka allt vi känner och tänker med ord! - men om vi själva pratar oavbrutet, hur ska vi då kunna höra Guds röst (Anna - ägare till bloggen "Art and Morality" - skriver om detta på ett mycket träffande sätt)? I ett vanligt samtal människor emellan så är det ju inget konstigt att vara tyst och lyssna på vad den andra säger, men att vara tyst och lyssna på Gud tycks omöjligt för många kristna. Varför? Vågar vi inte lita på att Gud ska tala till oss?
_
Kanske förhåller sig detta med tystnad inför Guds ansikte till efterföljelsen som talet gör till barnuppfostran: "Först ska man lära sig att prata, men så snart man kan prata så säger folk åt en att man ändå vara tyst hela tiden, och så snart man lärt sig gå så säger folk åt en att sitta still! Att de aldrig kan bestämma sig". Alltså (i lite positivare tongång): "Först måste vi lära oss prata om och tro på Gud, men så fort vi kan det så måste vi även lära oss att vara tysta inför Honom".
_
“Den som talar mycket om sig själv, har inte lärt känna Gud” /Emil Gustafson (förkunnare, evangelist och sångförfattare inom Helgelseförbundet [HF; numera Evangeliska frikyrkan (EFK), genom att HF gick samman med Fribaptisterna (1994) och Örebromissionen (1997) och bildade vad som först kallades Nybygget, men som sedan 2002 går under beteckningen EFK] i slutet av 1800-talet).
_
Alla bibelcitat är hämtade från bibeln.se.

Inga kommentarer: