Dagens gudstjänst inleddes med orden "Enigheten är inte speciellt enig", något som jag antar att vi alla borde kunna hålla med om. Var finns det någon som helst enighet som svarar mot Bibelns högt ställda mål i dagens kristenhet?
"Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss." /Jesus (Joh 17:21)Så radikalt! Hur ska vi någonsin kunna lära oss att leva upp till detta? Hur ska vi kunna vara i Treenigheten så som Jesus är i Fadern?!
Och förutom den uppenbara splittringen - åtminstone enligt det sätt jag läser texten - med alla olika kristna trossamfund till höger och vänster, så finns det (mer eller mindre dolda) splittringar inom samfund och församlingar. Och därtill finns - något som jag helst inte erkänner - en inre splittring inom mig (i tecknade filmer och serier ofta illustrerat med en djävul och en ängel på vardera axeln) och mellan mig och Gud.
Fast kanske är det inte så konstigt att vi som kyrkor är splittrade när vi inte ens är hela inom oss själva som personer. Hur ska vi, som allesammans är splittrade personer, tillsammans kunna utgöra en fullkomlig enhet? Är det inte som att försöka bygga hus av splittrad sten? Som att göra en kedja av enbart svaga länkar och tro att det ska hålla för yttre påfrestning?
Men likväl så tillhör detta en av kyrkans verkligt stora tragedier - om det inte till och med är den största tragedin av dem alla - att vi är just splittrade och inte enade. Jag menar: är inte ens Jesu egen bön och bibelordets uppmaning tillräckligt mäktiga för att hålla oss samman, hur ska vi då någonsin uppnå någon som helst form av enhet!?
Vad menar vi då med enhet? Räcker det med att vara överens om innehållet eller måste det till någon form av synlig, organisatorisk enhet? Varpå somliga säger: "Varför nödvändigtvis organisatorisk enhet?" Jag skulle hellre vilja vända på det och skrika: "Varför just inte organisatorisk enhet?!" Vad är det för allergiskt, avstötande med organisatorisk enhet? Inte skulle någon opponera sig om att både knattelaget och elitlaget (snälla, dra inte några tolkningar utifrån detta) spelade i samma fotbollsklubb? Och att samma organisatoriska enhet rymde både damlag och herrlag? Eller idrottsklubbar som kan rymma både fotboll och innebandy, orientering och pingis, gymnastik och simning i samma organisatoriska enhet trots sporternas inbördes olikheter!! Och vi som kyrka som påstår att vår enhet går djupare än dessa, varför är vi allergiska mot tanken med organisatorisk enhet mellan oss?
Stopp och belägg: menar då Jesus verkligen "organisatorisk enhet"? Att alla nödvändigtvis måste tillhöra samma kyrka? Räcker det inte med att vi är enade i "ande (och sanning)"? Gjorde t.ex. Katolska Kyrkan rätt när de (åtminstone enligt hörsägen) brände oliktänkare - kättare - på bål och tvingade fram omvändelse till deras sanning under tortyr bara för bevara en synlig enhet, kan det vara bättre!? Kan detta att klassas som fullkomlig "enhet efter Guds vilja"?
"Vad jag menar är att ni alla säger: "Jag hör till Paulus", eller "Jag hör till Apollos", eller "Jag hör till Kefas", eller "Jag hör till Kristus". Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?" /Paulus (1 Kor 1:12-13)Vad menar vi när vi alla säger (och mycket noggrant förhör oss hur det står till med dem vi möter): "Jag tillhör Påven" eller "Jag tillhör Luther" eller "Jag tillhör Ulf Ekman" eller "Jag tillhör Kristus". Är Kristus verkligen delad på detta vis? Det tycks onekligen vara vårt vittnesbörd till världen.
Och är det självskrivet att falangen "Jag tillhör Kristus" är den enda rätta falangen? Vad är det de menar med att "tillhöra Kristus"? Jag upplever det i alla fall som om Paulus inte verkar vara speciellt imponerad över "Jag tillhör Kristus"-grupperingen heller, även om hans följdfrågor självklart skulle kunna besvara med "Ja" om man bytte ut "Paulus" mot "Kristus" i den sista meningen. Vad jag menar är ju att Paulus tar upp även denna grupp i sin anklagelse, utan att på något sätt antyda att "titta på dem, det är de som gör rätt".
Kan jag alltså tillhöra Kristus utan att också tillhöra Paulus, Apollos och Petrus? Kan jag tillhöra Kristus utan att tillhöra den Kristna Kyrkan? (På samma sätt upplever jag det självklart att man på GT:s tid omskars och blev jude när man började tillhöra Herren Sebaot). Kan någon enskild kyrka (läs: "något enskilt samfund") vara Kyrka utan alla andra kyrkor (samfund) också är Kyrkor? Kan någon annan kyrka vara Kyrka om det finns en Kyrka? Kan det finnas någon sann Kyrka när kyrkorna är splittrade? Kan det finnas någon enhet när det finns splittring?
2 kommentarer:
Fint inlägg! Den synliga enheten är den enda rimliga tolkningen från Skriften, där Paulus återkommer till att Kyrkan är Kristi mystiska kropp. En kropp kan inte fungera utan synlig enhet, ett ben som är separerat från de andra delarna i kroppen kan inte springa exempelvis. Denna katolicitet måste dessutom vara tidsligt kontinuerlig och inte endast rumslig: en kropp må åldras och bli äldre och djupare men den måste ändock förbli samma kropp om vi inte ska hänfalla åt monstruösa plastikoperationer och experiment à la Frankenstein. Det måste alltså finnas en kyrka som uppfyller alla kriterier för att vara Kyrkan i sin fullhet (en, helig, katolsk, apostolisk). Och då är det den kristnes plikt att söka efter denna kyrka.
Allt gott!
Och tack själv för en fin och tänkvärd kommentar!
Skicka en kommentar