Endast ett är nödvändigt

Marta, Marta, du gör dig så mycket bekymmer. Endast en (mat)rätt är nödvändig. /Jesus (enligt en alternativ tolkning av Luk 10:41-42)

Vad är bara kul, vad är rätt praktiskt, vad är verkligt viktigt och vad är absolut nödvändigt?

När man är ute och reser och måste bära med sig all packning så inser man snabbt att det är väldigt få saker som man inte kan undvara. När jag måste bära på allt så försvinner snabbt det som bara är "kul" ur packningen utan att jag sörjer det speciellt mycket. Troligtvis packar jag det inte ens från början. Funderar inte ens på att packa det. Det säger sig själv att det inte är värt det! Likaså försvinner "praktiskt" och "viktigt" oväntat snabbt ur packningen. Varje extra kilo som inte är absolut nödvändigt är faktiskt ett onödigt kilo! Eller för att uttrycka det såsom Peter Halldorf en gång gjorde (citerade?) för oss bibelskoleelever:

När det viktiga tar tid från det viktigaste så upphör det viktiga att vara viktigt.

Vad är då det viktigaste? Relationer? Relationen människa-människa och relationen människa-Gud. Relationer som kan bära alla bördor på jorden för mig eller vara tyngre än någon materiell packning. Relationen som får mig att släppa både framtiden och det förgångna, relationen som får mig att stanna upp mitt i vardagen och släppa all stress och bekymmer och istället bara vara närvarande i nuet och sitta ner och bara lyssna. Lyssna på min medmänniska. Lyssna på Guds Ord. Att sitta vid Jesu fötter. Kontemplation...

Men är då det materialistiska helt onödigt? Eller är det bara överdriven materialism som är onödig? Jag menar: tak över huvudet och kläder på kroppen tycks mig rätt nödvändiga på det hela taget (speciellt här i Norden med kalla vintrar osv), medan en tjusig villa/mindre herrgård och en garderob fylld med senaste modet inte är det. Och (för att faktiskt göra något seriöst av skämtet i början) en maträtt är nödvändig, sju olika alternativa rätter plus tre sorters efterrätter är överflöd (även när huset helt plötsligt invaderas av minst 13 [Jesus & lärjungarna] extra gäster så räcker det med mer av första rätten, fler alternativ är och förblir onödvändigt).

Andlig och medmänsklig rikedom måste inte nödvändigtvis följas av materiell fattigdom (och tvärt om: materiell fattigdom måste inte åtföljas av andlig och medmänsklig rikedom), men ofta tycks dessa gå hand i hand. När man inte måste lägga lika mycket tid och energi på att bevaka sina ägodelar, kan man istället investera i relationer. När man inte måste ägna sig åt att bygga upp en "image" kan man låta murar falla och öppna upp för ett verkligt möte. Först när man slutar springa i livets ekorrhjul så kan vi få tid till bön.